Racing roll wolfy & Emma07

Matthew hade förlorat sig helt i hennes vackra ögon - om någon skulle ha pratat med honom nu skulle han antagligen inte ens ha märkt det. Det var antagligen väldigt dumt det hela eftersom de träffats igår, men just nu kändes det som om det inte spelade någon roll alls. Allt som spelade roll var de två här och nu, och omvärlden var som bortblåst om än bara för några sekunder. Men på de få sekunderna lät Matthew hjärtat bestämma framför hjärnan, hur idiotiskt det var. Till sitt försvar kunde han ju åtminstone säga att han aldrig hävdat att han var särskilt smart heller, för den delen. Men försiktigt, nästan som i en dröm och med stort hopp om att inte bli nekad så lutade han sig lite närmare henne i en kyss.

Hennes hjärta skrek rakt ut av glädje då hon kände hans läppar mot sina. Hennes undermedvetna å andra sidan var mer skeptisk, ifrågasatte högt gång på gång om det här verkligen var rätt väg att gå och om Sienna inte senare skulle ångra sig. Hon valde att sopa in alla tankar som kändes dumma och onödiga i en mörk vrå i huvudet. Helt ärligt så hade hon inte tid att lyssna till dem just nu: allt hon ville och kunde tänka på var det faktum att han faktiskt kysst henne. Sienna kände sig alldeles knäsvag och det var ett rent under att hon inte fallit pladask ner på marken. Det var visserligen också en lättnad eftersom hon inte ville skämma bort sig det första hon gjorde. Då hennes hjärna bearbetat vad som hänt besvarade hon mjukt kyssen samtidigt som hennes hand la sig tillrätta mot hans kind.

Omvärlden var som försvunnen, för Matthew fanns där bara dem två. Han kunde knappt tänka klart, allt som snurrade i huvudet var hon och kyssen, känslorna åkte minst sagt berg och dalbana inom honom. Hon besvarade den verkligen! Och när hon lade handen mot hans kind, jisses. Han kunde nog inte ens komma ihåg när han senast varit så här lycklig.

Efter en stund avslutade hon kyssen och fuktade läpparna, vände blicken mot fötterna och kvävde ett lyckligt litet ljud som försökte ta sig ut. Då hon samlat sig tittade hon upp på Matthew med tindrande ögon. För hennes del hade det varit ett magiskt ögonblick. Det hade varit hennes första kyss och en bättre sådan hade hon inte kunnat önska sig.

Matthew log brett, wow. Det här hade han verkligen inte väntat sig när han gått dit, även om någon del inom honom kanske i hemlighet hoppats på det. Det var först nu han började lägga märke till allt runt dem igen, när den där fantastiska kyssen var över. Det kändes som om magen bara var full av fladdrande fjärilar, men dock väldigt lyckliga sådana. Precis som han själv var otroligt lycklig. Han försökte komma på något vettigt att säga, öppnade munnen och stängde den igen med något röda kinder innan han till sist kom fram till något att säga.
"Det där var.. Magiskt", fick han till sist fram, det var nog hjärtat som talade mer än hjärnan och först efteråt insåg han hur dumt det måste låta.

Hon gav ifrån sig ett ljud som var något av en blandning av ett skratt och en utandning, som om hon hållit andan väldigt länge. Milt sagt så hade ju kyssen de delat med varandra varit magisk - det gjorde henne glad att höra att han hade samma tankar som hon. Såvida det inte bara var något han sa för att inte förstöra stämningen. Men så fick hon inte tänka. Sienna nickade instämmande, visste inte riktigt vad mer hon skulle säga. Det kändes inte som att hon behövde säga någonting.

Matthew log brett emot henne, som mållös efter den där magiska kyssen. Han tog försiktigt återigen hennes hand och flätade ihop deras fingrar, innan han lugnt började gå igen. De hann gå en bit innan han kom på något att säga, eller rättare sagt fråga.
"Vill du följa med ut till banan imorgon? Vi ska fixa ett par grejer på bilen och provköra", sade han ärligt, om hon ville - och vågade - kunde hon gärna också få åka med i bilen, men han hade förstått att många inte vågade det.

Hon såg ner på deras sammanflätade fingrar innan hon sneglade upp på honom igen med ett litet leende på läpparna, började därefter gå igen. Tystnaden var bekväm men hon var ändå glad över att han bröt den genom att ställa en fråga.
"Gärna." Sienna spenderade gärna tid med Matthew, så var det racingbanan som gällde så skulle hon följa med honom dit.

Matthew log lite mot henne, glad att hon ville följa med dit. Det var ju till största del för att han ville träffa henne då med, och han var tvungen att tillbringa nån timme på banan så då blev det att försöka få med henne.
"Så bra. Vill du får du gärna åka med några varv på banan med om du vågar", sade han med ett snett leende, han älskade ju det själv men kunde förstå ifall andra kanske inte delade den meningen. Han tänkte lite tyst för sig själv, såg snabbt ner i marken.
"Du, förlåt ifall jag lät kort eller så innan när vi pratade om farsan, menade inte det. Kan jag lita på dig?", frågade han tyst, kändes nästan dumt att fråga. Men hur dumt det än var så ville han på något vis dela med sig.

"Kanske." Sienna ryckte på axlarna. Det skulle ju vara en spännande upplevelse. Hjärtat skulle nog garanterat hoppa upp i halsgropen på henne dock, med tanke på att det inte var något hon upplevt tidigare. Då han tog upp det som hänt tidigare fick hon något allvarligare i blicken, skakade lite på huvudet då han bad om ursäkt för det. Han hade inget att vara ledsen för: det var ju självklart att hon begrep att han inte ville dela med sig om personliga saker.
"Jag vill säga att du kan lita på mig, men det är ju ändå upp till dig och vilket intryck du fått av mig." Om han kände att han kunde lita på henne så var det bra, men hon förstod också om han var tveksam.