Hogwarts 1978 (PRS)

Aloy log emot Hilde.
"Vad skönt att höra, annars hade det blivit ett ensidigt förhållande, ett Jame's förhållande" sa hon och skrattade. "Om vi får tråkigt någon gång kan vi göra det. Så länge du är okej att det är utan känslor"
Hon blinkade emot Hilde, då hon fått intrycket att det inte skulle störa kvinnan det minsta.
Sev såg ut som om hon precis slagit till honom med en bok och han tittade ner, nästan generad över orden, men Aloy visste hur mycket de betydde för honom.
"Tack" viskade hon till Hilde glad över att den andra accepterade Sev till fullo, det var ännu en anledning till att hon gillade Hilde så mycket som hon gjorde, trotts den korta tiden.

"Du kan få skriva av mina anteckningar ifall du vill" sa Aloy då hon sett att kvinnan bytt språk, något hon antagligen också gjort om hon inte var helt säker på engelska, då Flitwick gick igenom allt väldigt fort.
"Och om det är något annat du behöver så säg till" sa hon leende medan hon sköt en tallrik med chokladkaka emot Hilde, det var en ren gissning att hon behövde den, men om inte, well choklad var gott.

"Men självfallet, jag hade dock verkligen inte haft något emot att testa det." log Hilde stort. Mest som ett experiment och hur det var att hångla med en tjej om det var så mycket annorlunda egentligen.
"Vet du vad Sev, jag skulle kunna krama dig. Men jag ska inte för jag vill inte tränga mig på." sa hon mjukt och log mot Aloy.
"Men självfallet, det är bara sanning." viskar hon lågt tillbaka och tar kvinnans hand som tack eller något innan hon släpper den.
"Tack." ler Hilde svag till svar och lägger huvudet så hon kan se Aloy.
"Känner mig bara misslyckad att jag inte hängde med. Jag försöker verkligen och jag känner mig usel att jag inte klarar något så simpelt som språket." hon suckar men ler sedan då chokladkakan kommer. Hon nickar bekräftade för att Aloy visste vad det var frågan om.
"Fick en så sprängande huvudvärk och tja, det är början på den trevliga veckan." berättar Hilde menande och tar en bit av chokladkakan.

"Det kanske kan få Black avundsjuk. Men risken är väl att han tror att du är lagd åt andra hållet om inget anat" sa hon roat.
"Nej tack" mumlade Sev generat och Aloy skrattade.
"Det kommer. Det tog tid för mig också. Lily var bara påträngande, tvingade honom att acceptera hennes kramar. Det är svårt att säga nej till henne" sa Aloy och mindes att hon var lika dan med henne, inte för att Aloy hade något emot kramar, inte alls.
"Börja prata Svenska och jag kommer inte förstå ett ord, antagligen inte någon av oss" sa Aloy uppmuntrande "Det är svårt med nya språk, särskilt när det blir mycket på en gång. Jag läser latin, har gjort i några år, men skulle vi ha en hel föreläsning på latin hade jag ändå tappat bort mig"
Aloy nickade, hennes gissningar hade varit rätt, kanske inte något positivt i det här fallet.
"Tacka p-piller!" sa Aloy leende "Om du behöver något kan vi alltid besöka Pomfrey, det är skolsköterskan här"

"En kan vara lagd åt alla håll." log Hilde snett och skrattade roat åt Sev och det om Lilly.
"Var lugn, jag ska inte göra något." log Hilde snett. Hon ville inte göra något mot någon annans vilja. Det skulle komma när det kom och faktiskt hade de bara känt varandra i två dagar även om hon kände att hon passade ovanligt bra med dem.
"Går på det jag med. Men det tar ju inte bort något av symptomen, inte på mig i alla fall." log Hilde snett och nickade.
"Värktabletter eller något om hon har. Känner inte att jag orkar koncentrera mig på en hel lektion annars." hon log sedan snett mot Aloy och åt upp kakan.
"Ska börja skälla ut alla på svenska och ingen kommer fatta ett ord." skrattar Hilde.
"Men tack, gissar väl att du har rätt."

"Självklart, men tror inte Sirius hade tänkt på det. Han hade bara sett det som en förlust" sa Aloy, även om det bara var en gissning då hon inte kände mannen alls. Severus nickade bara utan att svara henne, men Aloy visste att han var lättad, att hon inte skulle göra som Lily.
"Det gör att jag inte får någon alls, vilket passar mig perfekt, för jag hade varit ett monster annars. Skrikit åt er alla och legat på golvet ätandes choklad i smärta" sa hon ärligt och Severus ryste nästan då han mindes hur hon varit innan hon börjat ta p-piller.
"Hon hade fått Du-Vet-Vem att hålla sig undan så som hon är utan pillren" sa han och log lite.
"Ja det är kanske så man skall slås mot honom. Om jag någon gång tar ställning så skall jag testa" sa hon roat innan hon vände sig om emot Hilde.
"Hon har allt, tro mig. Säg till när du är färdig så går vi dit" sa hon medan hon åt en bit fisk. "Och ja gör det, skäll på svenska, ingen av oss kan anklaga dig för att säga något taskigt, för vi kommer inte förstå"

"Tar han makten får väl alla som är emot honom synkronisera sin mens och gå till attack." skrattade Hilde men blev ännu dystrare då hans namn kom på tal. Orsaken att hon faktiskt fått komma hit för föräldrarna, att infiltrera sig med dödsätarna. Hon hade inte sett en enda, de borde gå med reflexväst så man såg dem. Inte så att Hilde letat, men hon skulle säkert snart få en uggla om det, om hon skötte sina uppgifter vilket hon inte ville.
Hilde har ingen ork för mat och väntar på att de båda andra är klara innan de går mot flygeln. Där möts de av en något gäll kvinna som mer eller mindre kastar sig över Hilde. Hon känner henne på pannan och nästan dödförklarar henne innan Hilde hinner få fram vad felet är.
Muttrandes går hon bort för att fixa med en dryck, muttrandes om barn som förspiller ens tid.

"Jag tror på den planen. Ifrån vad jag har hört är antalet kvinnliga dödsätare också väldigt lågt, så detta är inget som han är van vid, vilket gör det hela nästan komiskt" sa Aloy innan hon åt upp och de vandrade upp till sjukhusflygeln.
"Hon är lite speciell" viskade Aloy medan hon vinkade åt Pomfrey när den äldre kvinnan såg på henne. För att vara ärlig vad Pomfrey en av de få personer i slottet som skrämde henne. Kvinnan var mycket skicklig men hon accepterade inte ett nej och gjorde vad som än krävdes för att bota än. Tack och lov så var Aloy här väldigt sällan, hon var oftare där i sällskap av någon annan, och då var hon alltid tacksam att det inte var hon som blev omhändertagen.
"Är det något fel på er också?" frågade Pomfrey och gav dem barska blickar. Severus kollade ner medan Aloy log svagt emot henne.
"Nej ma'am, vi visade bara Hilde vägen, men tack för att du tog hand om henne"
"Ja men självklart, så gå ut nu, jag har inte tid med att ha er tre stående här" sa hon och försvann snart in på sitt kontor och Aloy log emot Hilde.
"Ja det där är Madam Pomfrey. Att fler elever inte blivit skrämda till livet av henne är ett under" sa hon medan hon styrde stegen emot Binns lektion. Hon vinkade glatt till Tim när han kom fram till dem och gav både henne och Aloy en kram. Han log emot Sev, som log svagt tillbaka men sa inget.
"Lily berättade att ni skall sätta planen till verket på Torsdag" sa han glatt och Aloy log.
"Du verkar gladare över det här än någon annan"
"Jag är bara nyfiken på vad ni skall göra. Det kommer bli så roligt"
"Man kan nästan tro att du är en Slytherinare"
"Nope, stolt Hufflare!" sa han medan dörren öppnades och de gick in.

"Lite? Inte mitt fel att jag inte är döende." skrattar Hilde till men tystnar då Pomfrey återvänder med drycken.
"Tack" svarar hon och sväljer den. Det känns hur det hela genast blir lättare. Den sprängande huvudvärken försvinner och smärtan nertill lättar.

Hilde hann knappt reagera när Tim kom hoppande mot dem och gav henne en kram. Något förvånad var hon, för de hade knappt träffats och ändå fick hon en kram. Hon hade absolut inget emot det och besvarade kramen hjärtligt.
"Undrar dock vad Lilly har för plan. Men det löser sig nog." flinade Hilde då de gick in i klassrummet och satte sig.
Insvävandes bakom kateterden kom snart ett spöke som inte ens verkade se att de var där. Sedan utan en presentation eller något började han med långsam monoton stämma berätta om svartalfsuppror på 1700-talet.
Hilde försökte verkligen koncentrera sig men snart föll hon i samma dvala som den övriga klassen och la huvudet på bänken. Nej, hon orkade inte med en sådan lektion.

"Det hade inte varit bättre om du var döende, tro mig" sa Aloy roat, väl medveten om hur Pomfrey var när människor blev allvarligt sjuka.

"Vi får se snart nog, hon är en utmärkt häxa, så hon har nog mer än en plan redan. Om hon helt enkelt inte väljer den enkla vägen och inte ens dyker upp" Sa Aloy flinande, hon trodde att Lily skulle välja en annan väg, men man visste inte. Potter skulle bli förstörd likväl, även om det var det tråkigare alternativet. Aloy såg på Binns och antecknade det han sa, mer för att försöka hålla sig vaken än något annat. Inte för att det spelade någon större roll, då Binns inte ens märkte ifall de var vakna eller ej. Det verkade som om han inte ens brydde sig. Ibland undrade Aloy ifall mannen med avsikt försökte göra allt så tråkigt som möjligt, eller om det bara blev så, men hon sa inget utan fortsatte anteckna.

"Att han får vara kvar är ett under" muttrade Tim.
"Tror inte de blir av med honom" Sa Aloy och undrade ifall någon ens försökt. Men sen såg hon på Hilde och Sev. "Vi har vår Ghoul lektion nu, men vi ses vid maten sen"
Hon log och vinkade emot dem innan Tim och hon började gå emot deras sista lektion för dagen, medan alla andra slutade. Men det var inte så konstigt då det var ett ämne de själva valt.

Sev och Hilde vinkade av Tim och Aloy innan de begav sig mot uppehållsrummet. Det var ännu inte dags för mat, inte försen om någon timme och då skulle Aloy vara klar med lektionen.
Sev satte sig framför brasan och öppnade en av hennes trolldrycksböcker.
"Ska bara byta om." hälsar hon Sev innan hon går upp till sig. Där finner hon Aloys katt och Loke på hennes säng lekandes med varandra, eller vad de nu hade för sig.
"Hej där" sa hon mjukt till dem, klappade Loke och strök katten över pälsen.
Sedan bytte hon om till kjol och en tröja. Hon tog med sig skolväskan ner och satte sig i en av fåtöljerna vid Sev.
"Dags att läsa om svartalfuppror eftersom jag sov genom lektionen." muttrar hon innan hon öppnar boken och börjar läsa.