Voldemort's Victory

För en sekund trodde jag att det var det andra rollet och bara "Hoppade du över hela ceremonin nu?" Haha

Hon hade tekoppen i ena handen och tidningen i andra handen. Varför hon läste den varje morgon var en gåta, då det aldrig stod något vettigt i den längre. Voldemort kontrollerade allt som skrevs och orden beskrev allt som han ville. Hon visste att verkligheten inte såg ut så, men hon orkade inte bry sig om det. Jezebel satt mitt emot henne och hon gav honom ett svagt leende innan hon vände blad. De hade fortfarande inte bestämt hur de skulle fördriva tiden. Jezebel kunde återgå till sitt labb, och hon kunde göra honom sällskap, men hon hade ingen lust till det, och hon misstänkte att han höll sig i närheten, oroad för henne, och ifall Draco eller någon annan dök upp tänkte han försvara henne. Och som om någon ville bevisa honom rätt knackade det på dörren, men innan de hann öppna öppnade hennes far. Cara såg på honom, han hade aldrig besökt dem innan, och hon ville inte ha honom där.
"Vad vill du?" frågade hon kallt och han vände sig om emot dem.

(Haha, japp tyckte den var onödig. Frukost är ju ändå dagens viktigaste måltid!)

Snart vaknade alfen upp och såg sig om i det lilla rummet med stora ögon. Hon såg på allt och brickan med frukost. Sist såg hon på Solara och Luna.
”Åh miss, åh miss har ni? Är det till mig?” pep hon och hennes ögon fylldes med glädjetårar.
”Vi tänkte att du behövde ett litet rum som ditt eget.” log Luna och knäföll vid den lilla sängen. Solara satte sig vid den och kramade om den gråtande alfen.
”Huset brann ner och det var inte ditt fel. Jag kunde inte rädda det, men jag kunde rädda dig.” sa hon kärleksfullt till den nu hulkande alfen och Luna kramade om den med.
”Nu är vi som en familj på tre.” log hon glatt och torkade alfens tårar medans Solara ställde fram brickan på alfens säng så hon kunde äta.