[PRS] Rollspelargärna och Countess

Killian började gå närmare Leah som nu satt uppe på en av skolbänkarna.
”Hur som helst borde du inte lämna skolans område ensam”, sa han lugnt. Önskade att han kunde ge henne ett bättre och rakare svar, men sanningen var att inte ens han visste vilket beslut som var bäst. Leah hade förstås rätt. Att överlämna staven till Voldemort skulle förmodligen innebära slutet för hela mugglarvärlden, men samtidigt skulle inte Hans anhängare ge vika förrän de hade fått tag på staven, med vilka medel som än krävdes. Det hade han själv fått bevittna tidigare när Mörkrets Herre hade beordrat sina dödsätare att leta reda på ett annat mörkt objekt. Vilket hade kostat livet på minst en häxa och en mugglare.. Nu hade Killian kommit ända fram till Leah. Han tittade ner på staven och sen in i hennes ögon. Han lyfte åter handen för att dra det mörka håret mellan sina fingrar.
”Om det är en vanlig relation du är ute efter så är nog inte jag rätt kille..”, sa han, men fick sen fram ett snett leende. ”Men hur kul är det att vara en av ’alla andra’?”.

Leah suckade lågt, hon hade hoppats på att Killian skulle ha ett bra svar på situationen men hon förstod ju själv att detta var en ganska allvarlig och unik situation som förmodligen ingen hade ett svar på. Hon log svagt åt hans andra ord innan hon la händerna om hans hals och drog honom intill sig och kysste hans läppar med ett litet leende medan hon med andra handen tog fram sin stav och låste klassrumsdörren.
- nej vem vill vara som alla andra mumlade hon mot hans läppar med ett litet leende på läpparna. Hon lät den ena handen ligga på hans kind medan hon med den andra smekte hans bröstkorg. Hon avslutade försiktigt kyssen och gav honom ett leende.
- Jag bara fick lite flow sa hon med ett oskyldigt leende och kollade på honom. Han var så snygg och han fick henne att inte kunna tänka klart, när han var i närheten ville hon bara vara så nära honom det gick och ha hans läppar mot sina.

Bakom sig hörde Killian det välbekanta ljudet av klassrumsdörren som låste sig. Han kände en enorm lättnad av att de äntligen var ensamma igen. Att han inte hade förlorat Leah trots allt som hon hade fått veta under gårdagens resa till Sankt Mungo.
Han följde Leahs rörelser och kände hur hennes händer sakta fördes till hans hals och hur deras läppar möttes. Nöjt besvarade han den plötsliga kyssen, la händerna om hennes midja för att minimera avståndet mellan dem. Han ville inte att det någonsin skulle sluta. Men när kyssen avbröts så stannade han upp och såg djupt in i hennes mörka ögon. Han visste egentligen inte mycket om Leah. Och han hade bara känt henne i några dagar. Trots det var spänningen mellan dem obeskrivlig.
”Leah… Du kanske vill skryta för dina vänner om att du.. vad var det du sa… 'haft ett grymt hångel'..", han fick fram ett leende. "Men det vi gör nu måste stanna mellan oss två..”, mumlade han tyst. Han lade sina armar omkring henne. Försökte att inte tänka på hur fel det egentligen var – en lärare och en elev tillsammans.

Leah himlade med ögonen, såklart så kunde hon inte berätta för någon för då skulle han få sparken och hon skulle säkert bli mördad av sin mamma.
- jo för det är så bra för både dig och mig om folk får veta om vårt förhållande sa hon sarkastiskt och kunde inte låta bli att le lite mot honom. Hon drog bort en hårslinga från hans ögon och kollade honom i ögonen, hans ögon kunde man drunkna i och hon hade kunnat kolla in i dem hela tiden. När hans läppar var mot hennes så glömde hon all tid och rum och fokuserade bara på de två som stod där tillsammans.
- Men du kanske inte vill kyssa mig? Jag kanske ska gå till Marcus och hångla med honom sa hon med ett retsamt leende och släppte honom men satt kvar på bänken. Hon ville se hur han reagerade och hoppades på att han förstod att hon bara retades med honom.

Killian förstod att Leah bara nämnde Marcus för att retas med honom, men trots det fnös han till när Gryffindor-killen kom på tal. Vilier var kända för att kunna bli svartsjuka för det minsta lilla, och en del av den svartsjukan fanns i Killian. Den största skillnaden mellan honom och en fullblodad vilie var att han inte blev lika våldsam – och att han inte förvandlades till en ruskig fågel när han blev upprörd – men han hade fortfarande ärvt en del av sin moders temperament.
”Den killen borde hålla tassarna borta från dig..", sa han sammanbitet. Han drog sig ännu närmare Leah och lutade sin panna mot hennes. Släppte aldrig hennes ögon med blicken. ”.. Och jag kan omöjligt släppa dig nu, Leah”.

Leah gav honom ett litet leende med handen på hans kind. Hon kunde känna av svartsjukan som kom över henne men hon rös lätt till av hans ord, han ville verkligen ha henne lika mycket som hon ville ha honom trots att han var lärare och hon elev och att deras förhållande var så fel det någonsin kunde bli. Förmodligen skulle det dröja enormt många år innan man ens hade kunnat berätta det för någon och då hade Killian säkert tröttnat på henne ändå så förmodligen skulle de tvingas hålla allt detta hemligt under hela sitt förhållande.
- det var exakt vad jag ville höra sa hon tyst och gav hans läppar en snabb fjäderlätt kyss innan hon backade lite med ansiktet för att kunna granska hans vackra ansikte som hon verkligen förstod drog till sig så mycket uppmärksamhet
- kan vi inte bara glömma bort alla problem för några minuter och bara tänka på oss? Sa hon tyst och lekte lätt med tyget i hans tröja innan hon började le.
- Dessutom är du faktiskt lärare så det är din skyldighet att lära ut allt du kan sa hon och gav honom ett busigt litet leende.

Någonting i hennes ord gjorde att Killian inte kunde hålla tillbaka utan la sin ena hand på hennes nacke och sökte hennes läppar för en ny, mer intensivare kyss. Det var något annat än de fumliga hångel som skolelever vanligtvis hade. Han njöt av hennes närhet. Bänken var kanske inte det bekvämaste underlaget att sitta på, men Killian hoppade på att alla kyssar skulle dämpa det. Han hörde hur den bruna trollstaven sakta började rulla åt sidan och föll i golvet, men gjorde ingenting åt det. Istället drog han henne närmare så att de befann sig ännu tätare intill varandra.
”Och eftersom du är elev så kräver jag din fulla uppmärksamhet ”, mumlade han och log mot hennes läppar.

Hans läppar mot hennes, det kändes så naturligt, som att de hörde ihop och var sammanlänkade. Hon lät försiktigt ena handen lägga sig vid hans nacke och krypa ner under hans tröja så hon mjukt smekte hans bara hud vid hans nacke medan hon fortsatte kyssen. När hennes trollstav föll ner på golvet så reagerade hon inte ens, den fick ligga där så länge, Just nu var de två det enda viktiga i rummet och hon brydde sig inte om någonting annat i det läget.
- självklart mumlade hon mot hans läppar och mötte hans leende.

Killian kände hennes varma hand mot sin hud. Det gick en behaglig rysning genom hans kropp. Hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen.
”Det är verkligen något speciellt med dig” andades han. Han tog hennes ansikte mellan sina händer och kysste henne med all sin skicklighet. Tiden hade stannat till och han kunde inte minnas vad klockan var. Han brydde sig inte om de kommande lektionerna. Allt han kunde tänka på var flickan på skolbänken framför honom. Hans läppar gick från att vara på hennes, till att kyssa halsen.

Hennes hjärta började dunka snabbare, hon hade aldrig ens varit såhär nära en kille så allt detta kom bara så snabbt, men hon gillade verkligen det. Hon besvarade kyssen innan hon kände hans läppar mot sin hals, utan att tänka på det så sträckte hon lätt på halsen medan hennes händer fortsatte röra vid hans rygg under tröjan. Tänk att han faktiskt gillade henne, att han som var äldre och såg så bra ut faktiskt valde att kyssa henne, Det fick hela hennes kropp att fyllas med en behaglig värme. Att de inte fick vistas tillsammans utanför klassrummen skulle säkert bli tufft men det gav även lite spänning till det hela.