rollspelare & wolfy prs

Efter en stund tröttnade han och vände sig mot prinsessan. Hon var en väldigt vacker ung kvinna och bara sexton år. Han tyckte lite synd om henne. Mycket hade hon gått igenom och det var inte ens hälften av vad som skulle hända henne under hennes livstid.
”Vill du stanna här en stund till eller ska vi rida tillbaka?”

Estelle hade fastnat med blicken mot horisonten men rycktes tillbaka till verkligheten när hon hörde hans fråga. Hon log svagt och ryckte lite på axlarna, det spelade inte så stor roll för henne.
"Vi kan rida tillbaka." log hon och reste sig upp. Hon började gå tillbaka mot hästarna och klappade försiktigt på hästen hon hade ridit på, de var inte lika läskiga längre.

Att rida tillbaka var precis vad han hoppats på att hon skulle säga för han hade fått nog av den här ridturen nu. Det var inget fel på Estelle men han tyckte inte om att göra saker som inte var på hans egna villkor. Han erbjöd henne hjälp upp i sadeln innan han gick fram till sin häst.

Estelle tackade för hjälpen och väntade sedan på att han skulle upp på sin häst så att de kunde återvända till hovet. Hon drog en hårslinga bakom örat och tittade ner på hästen istället, visste inte riktigt vad hon tyckte om hela situationen. Hon behövde ju få prinsen att tycka om henne men han var väldigt knepig, hon kände honom inte alls och hon var osäker på om han ens skulle tillåta henne att lära känna honom.

Väl tillbaka på hemmaplan gled han ur sadeln och räckte tyglarna till en stallpojke, klappade ordentligt om hästen innan han började gå mot porten. Han kände sig utmattad och då hade det inte ens varit ett dugg ansträngande att umgås med Estelle.
”Vi ses vid middagen.” Nico kastade en blick på henne över axeln och stannade upp. ”Har du sett dig om i trädgården än?”

Estelle tog sig ner från hästen med hjälp av stallpojken och tänkte gå mot sitt rum men stannade till när prinsen undrade om trädgården. Hon kollade på honom och skakade lite på huvudet.
"Nej, inte än." log hon och bet sig löst på läppen. Hon ville helst till sin kammare och byta om, gillade inte hennes ridkläder då de inte var särskilt bekväma.

”Du kan ju bekanta dig med trädgården med dina hovdamer.” Den kungliga trädgården bestod inte bara av blommor, träd och stora fontäner utan hovet hade en egen gycklare som var underhållande att se på. Det kunde ju vara något för Estelle. Om inte annat så kunde hon under middagen kommentera trädgården: då kanske hans mamma skulle tycka smått bättre om henne. Nico nickade artigt mot henne innan han gick därifrån.

Estelle nickade lite och log svagt innan även hon började gå mot sin kammare för att byta om, tänkte kanske följa hans tips och ta med damerna till trädgården. Hon hittade Anne på vägen till sin kammare och bad henne följa med då hon behövde hjälp. Flickan ursäktade sig för sällskapet och följde sedan snällt med prinsessan.

Väl inne på sitt rum bytte han om till kläder som satt lösare åt och där inte lukten från stall och hästar satt kvar i. Han bestämde sig sedan för att själv gå ut till trädgården där han stötte på Adele som satt ensam på en bänk och fläktade ansiktet med en solfjäder. Nico satte sig ner bredvid henne och log prövande - hade nästan hunnit sakna hennes sällskap.

Estelle bytte klänning till den hon hade börjat dagen med och hann skicka efter damerna innan de beslutade för att gå till trädgården som Nico hade tipsat om. Prinsessan lade direkt märke till flickan som Nico höll sällskap men låtsades inte om det utan fortsatte gå med damerna, som om hon inte ens sett honom. Hon hade menat det hon sagt, han fick göra vad han än ville.