Yehet och Kkaebsong [PRS]

Åh, nu ville Jun också delta i krankalaset och därför gjorde han det. Med ett litet skratt slingrade han armarna omkring både Zihao och Euijin, för att sedan sluta ögonen och släppa ut nöjd suck.
”Jag visste allt att du egentligen tyckte att Joshua var söt..” mumlade han och kröp upp i ledarens knä, där han satte sig i skräddarsits. Nu var ju Seojun inte lika kort som Joshua, men han var fortfarande en aning kortare än de flesta andra.
”Tycker jag att Joshua är söt?” Undrade Zihao förvirrat och bet sig i underläppen, med lätt rynkade ögonbryn. ”Jo, det kanske är sant. Men säger ni det till någon annan så svär jag på att det kommer gå lika illa för er som det gick för min vattenflaska. På heder och samvete alltså.”

"Zihao, vad sa jag om det där?" påminner Euijin och skakar roat på huvudet, nej nittonåringen hör alltid hemma hos dem, men om han mördar någon? Nehej då. "Vadå, vi dömer dig ju inte. Han är söt!" lägger han till, och får snart en Jun i knät som inte verkar ha några tankar på att flytta sig. Jösses. Dock öppnas dörren och Chai sticker ut huvudet genom dörrspringan.
"Vem är söt?" frågar han nyfiket innan han blir utknuffad från dörrens hål av CW, som börjar föra honom mot träningssalen igen. Joshua följer efter, inne i en liten konversation med Wan, men blir genast stoppad av Mr Song, som tar tag om hans axel.
"Joshua, Zihao, kan jag prata med er i en sekund bara?"

”Va? Varför vill du prata med mig?” Undrade Zihao och spärrade märkbart upp ögonen. Det mest troliga var att han faktiskt var i trubbel och skulle få en var ing eller någonting liknande. Speciellt eftersom han varit så förbaskat off under inspelningen tidigare. En liten rysning kilade upp längsmed ryggraden på nittonåringen, som klängde sig fast vid Euijin. Däremot hjälpte inte det någon längre stund, då den äldre puttade till honom lätt.
”Det kommer att gå bra, Zihao”, försäkrade han med ett av de där försäkrande leendena.
”Men tänk om det inte gör det då”, väste den yngre och sneglade mot Joshua med tveksamma ögon. Fan, fan, fan. Nåväl, det var ändå ingen idé att dra ut på saken. Inom sin tid kom han därför upp på fötter för att slinka tillbaka in genom dörren.

Jo, Joshua blir minst sagt förvånad över att deras manager vill prata med dessa två. Visserligen kan det ha att göra med allt som hänt i träningssalen, men artonåringen hade verkligen hoppats på att Mr Song inte lagt större tanke vid det. Han sneglar ner mot nittonåringen, känner hur Kawan klappar honom tafatt på axeln, innan han följer efter deras manager. Joshua biter sig hårt i läppen, och vänder än en gång blicken mot Zihao som släntrar efter dem.
"Förlåt för att jag sa allt det där i träningssalen.. det bara liksom föll ut." mumlar han tyst, även om han vet att han inte har något att be om ursäkt över, så känner han sig dålig som sa allt det där inför alla. Alla saker Zihao sagt om honom, när nittonåringen faktiskt sagt till honom att inte öppna munnen. "Du har rätt i en sak dock, jag kan vara rätt sjukt mesig ibland." Mr Song öppnar dörren till ett tomt rum, och håller upp det för de andra två.
"Först hade jag tänkt hur roligt det skulle vara att jävlas med er, och sätta er i en sub unit för att ni ska få jobba tillsammans utan alla andra." påbörjar han och trummar sin penna mot bordet, medan han granskar de två ungdomarna framför sig. "Men sen så lyssnade jag på det ni spelade in alldeles nyss, och precis som producenterna tycker jag att ni två kan göra en perfekt duo med era röster. "

Zihao vände tveksamt blicken mot Joshua och drog prövande på munnen, vilket troligen bara resulterade i att han såg lätt makaber ut.
”Varför ber du ens om ursäkt? Det är jag som har betett mig illa, inte du”, påpekade han tyst och sneglade ner mot händerna som han placerat i knät. Sedan vände han så småningom de mörka ögonen mot Mr Song och lät huvudet falla lätt på sned. ”Hur vet du ens att våra röster skulle lyfta varandra? Jag menar ni har trots allt bara hört oss enskilt och inte tillsammans”, sade nittonåringen och slappnade av en aning. Okej, bra. Han skulle åtmsintone inte få någon direkt utskällning och inte heller skulle han bli utslängd. Plus att han nu fick en chans att försöka gottgöra artonåringen. Perfekt.
”Åh, om ni inte tror på mig och producenterna får ni väl ta varsin mic och sjunga. Svårare än så är det inte”, sköt Me Song tillbaka och lade armarna i kors med ett roat leende på läpparna. Det var tydligen väldigt roligt att se, åtmsintone, Zihaos extremt tveksamma och samtidigt förvirrade ansiktsuttryck.

Blicken vilar på Zihao i tystnad, jo han har bettet sig illa.. men Joshua känner sig inte riktigt nöjd med detta, han önska att de kunde ha kommit bättre överens från början. Artonåringen pillar förstrött på ärmarna av sin mörka hoodie, innan han möter Mr Songs roande blick. Han vill inte arbeta med Zihao om han ska fortsätta vara elak mot honom... nej fy fan, det vill han verkligen inte.
"När hade du tänkt att vi skulle börja med det?" frågar han lätt, med rynkade ögonbryn. "Jag menar, vi kan väl ändå inte göra det nu, när hela gruppen inte debuterat än, eller hur?"

”Det är ett projekt för senare, men med tanke på att ni två inte verkar komma speciellt bra överens tänkte jag att det kunde vara bra för er att arbeta tillsammans”, förklarade Mr Song, vars ögon var fösta på Zihao aningen längre än Joshua.
”Är helt ärligt tveksam på om Joshua har någon lust att arbeta med mig”, flög det ur nittonåringen. Nästan förskräckt sneglade han mot den yngre, skamset och ursäktande på samma gång. ”Men jag kan faktiskt inte tala för dig..äsch, jag har åtmsintone ingenting emot idén”, fortsatte han ärligt och ryckte på axlarna. Nej, som sagt kunde det nog bara vara bra för Zihao att spendera lite mer tid med artonåringen, så att han i alla fall kunde försöka gottgöra sina handlingar.

Det förvånar Joshua att den äldre tänker gå med på det, nej det hade han faktiskt inte trott.
"Som sagt, ni har en del att jobba på." Påminner Mr Song och lutar sig mot ryggstödet med ett vänligt leende på läpparna. "Vad säger du Joshua? Ju snabbare ni bestämmer er desto bättre, då kan ni öva." Artonåringen ser upp mot Zihao en kort stund, osäker på vad han ska vara på det.
"Du har ingenting emot ideen? Så du ser mig inte som en med.. eller irriterande loppa?" Frågar han trevande och biter sig i underläppen innan han nickar mot Mr Song. "Kanske jag kan tänka lite på det? Jag menar.. se om jag och Zihao kan få till det?"

Usch, bara att göra de där orden och klart och tydligt veta om att det var han själv som sagt dem från den första början, fick Zihao att vilja kräkas.
”Allt elakt som jag någonsin sagt om dig eller gentemot dig, har inte varit rättfärdigat för fem öre..så nej, jag tycker inte att du är en irriterande liten loppa”, mumlade nittonåringen och skakade på huvudet så att de svarta lockarna hoppade omkring hejvilt. ”Kan lika gärna passa på att be om ursäkt här och nu”, sade han därefter, även om orden var väldigt tveksamma och kroppshållningen löjligt blyg. ”Joshua Lewis, förlåt att jag har betett mig som ett as coh påstått att du inte kan sjunga, för det kan du uppenbarligen göra. Väldigt bra också.” Äntligen hade han fått det ur sig - en del av skulden alltså. Den var ju självfallet inte helt väck, men delvis.

Det känns aningen konstigt att Mr Song sitter och bevakar deras varje ord. Joshua kan dock inte undgå att le, med både läpparna och ögonen. Kanske det är farligt att tro på dessa ord, han har varit med om folk som slängt honom åt sidan när de vunnit hans tillit.
"Tack," säger han tillslut med svag röst, och harklar sig innan han ser mot Mr Song igen. "Då kan nog jag gå med på det också.. Jag har inget emot ideen."