prs wolfy & rollspelare

Han nickade lite och rynkade lite på pannan, valde att inte riktigt säga något. Han fuktade sina läppar och lutade sitt huvud mot hennes.
"Är den bra då? Känns lite Twilight typ?" log han smått.

”Förutom att den inte handlar om vampyrer, en av huvudkaraktärerna är en fallen ängel.” Stella visste väl inte om filmen var bra men hon ville se den oavsett.

James höll på att sätta sitt eget saliv i halsen men hostade sig ifrån att kvävas. Han kollade på henne och rynkade på pannan. Han hade inte alls förväntat sig att hon ens skulle veta vad en fallen ängel var.
"En vad?" frågade han och flinade smått. "Det är Twilights kusin det här." retades han och kliade sig i nacken.

”Filmen är baserad på en bokserie, jag vet inte.” Hon la sitt finger mot läpparna som tecken på att han skulle vara tyst, hon kunde inte koncentrera sig på två saker samtidigt.

James svalde hårt och kliade sig i nacken innan han kollade på filmen. Han rynkade lite på pannan och höll sig från att inte rätta allt som inte stämde, vilket var en hel del. Han höll istället om henne och log svagt.

När sluttexterna rullade satt hon stilla och tänkte igenom filmens handling. Det var något med det som fick henne att bli lite fundersam men det skyllde hon på att den bara varit intressant. Hon flyttade sig efter en stund närmare honom för att vila sin kind mot hans axel.

James smekte hennes midja och slöt ögonen en stund. Han tyckte inte alls om filmen men ville inte kommentera det då hon verkade tycka om den.
"Trött?" undrade han och kollade på henne.

”Nja, inte direkt.” Stella ansåg inte sig vara särskilt trött utan hon hade lite energi kvar i kroppen att göra sig av med. Hon sneglade upp på hans ansikte, kunde inte hjälpa att nyfikenheten tog över. ”Varför har du ett ärr på ryggen? Vad har du råkat ut för?”

James svalde hårt innan han rynkade lite på pannan.
"Va?" flinade han och skrattade lågt. "Vad för ärr?" log han. Han skulle vara tvungen att leka med hennes huvud, så han lät henne se det han ville se vilket var en rygg utan ärr. "Menar du det här lilla i sidan? Det är från ett slagsmål." log han och vände sig sedan mot henne igen.

Stella rynkade på pannan, kunde svära på att hon sett ett stort ärr på hans rygg men nu när han visade den var den slät och inte ett spår av något ärr syntes. Hade hon bara inbillat sig? Vad var det för fel på henne om hon såg i syne? Behövde hon bli orolig? Tankarna blev för mycket så hon skakade bara på huvudet för sig själv.
”Antagligen, jag håller nog på att bli snurrig,” log hon halvt.