Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus
Forum > Fanfiction > Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus
Användare | Inlägg |
---|---|
Scorperion
Elev |
Kapitel 14 - Albus
Gömd under osynlighetsmanteln gick Albus upp mot Gryffindors uppehållsrum för att möta upp Max. Hon stod där och väntade utanför porträtthålet när han var framme. "Här inne", sa Albus och höll upp manteln. Efter att Max gömde sig under manteln hon också smög de sig ner till entréhallen. När de var framme drog Albus av sig manteln och lade i undan den. "Hej", sa han och kysste Max. "Du", sa hon efter att de dragits ifrån. "Jag har en liten överraskning." "Vadå?" Max log. "Kom så får du se", sa hon och tog Albus i handen och drog med sig honom ut. Mark, som stod på vakt därute, låtsades inte om dem, som han och Max var överens om. Så fort de var framme tog Max fram en pytteliten picknickkorg ur sin ficka som hon förstorade med en enkel formel. Därefter trollade hon fram en filt ur korgen som lades ut på gräset. "Sätt dig", erbjöd hon. Albus satte sig genast ner och Max slog sig ner bredvid honom. "Jag har fler filtar ifall det blir för kallt", sa hon och ställde korgen emellan dem. "Varsågod och ta för dig. Åh just det! En sak till." Hon grävde i korgen och fiskade upp en flaska. Det tog en stund innan Albus insåg vad det var. "Eldwhisky?" "Ssch", sa Max och nickade. "Jag har sparat den ett tag. Till ett speciellt tillfälle." "Men vart har du fått tag i den?" "Det kvittar", sa Max och skruvade upp korken. "Ska du ha eller?" Hon höll fram flaskan åt honom. Albus tvekade först men tog sedan emot den. Trots att han ogillade lukten tog han en liten klunk, och kunde inte avstå från att göra en min. Smaken var svår att avgöra då han kände hur hela tungan brändes, och Max kunde inte låta bli att fnissa. "Usch! Hur kan du ens tycka om detta?" "Man vänjer sig vid smaken", skrattade Max. "Föresten är det inte smaken som spelar roll, utan känslan man får efteråt." "Skulle hellre föredra minst tjugo honungsöl", sa Albus. "Här, ta en chokladgroda", sa Max och höll fram en förpackning. Albus tog emot chokladgrodan medan Max tände en cigarett. "Först en vidrig eldwhisky och nu den där äckliga lukten", klagade Albus vilket fick Max att skratta. "Jag vill be om ursäkt för mina kompisar", sa Max efter en kort tystnad. "Jag har bett dem att låta dig vara i fortsättningen. Men du vet hur de är. Nyfikna över allt vi har för oss." "De är säkert jätteschyssta när man väl känner dem. Jag orkar bara inte med att bli sedd som Harry Potters son. Jag vill bara vara Albus." Max strök hans axel. "Jag har själv inte tänkt så mycket på det, vet du. Att du är hans son. Jag kände ju din bror ganska bra." "Det är det som känns bra. Alltså att du inte dömer från vilken familj jag kommer ifrån." Max kysste hans axel och höll fram eldwhiskyflaskan igen. "Inte en chans!" sa Albus. "Kom igen. Det kommer inte smaka så illa som första gången." "Okej då", sa Albus tveksamt, men tog ändå en klunk till. Det var återigen äckligt, men ändå tog han ännu en klunk. Precis som Max sa, började han vänja sig vid smaken. Efter en stund fick han plötsligt en underbar känsla. Han visste inte riktigt varför. Han var bara glad. Och lite snurrig. Max hade just tänt sin andra cigarett, men inte ens röklukten störde Albus. "Du ser så snygg ut", mumlade han och hickade. "Speciellt med den där ciggen. Det ser... sexigt ut." Max skrattade. "Jag tror inte du behöver mer eldwhisky", sa hon. "Du det är inte eldwhiskyn, kan jag tala om", mumlade Albus. "Jag mår faktiskt jättebra." "Albus, det är visst eldwhiskyn." "Nähe! Du har inga bevis." "Du är full, Albus. Och det är inte konstigt." "Jag är inte full!" envisades Albus. "Jo, du är visst full!" skrattade Max och tog ett blåss från sin cigarett. "Hur kan du gilla de där? De stinker!" "Blunda en gång." "Varför då?" sa Albus och slöt ögonen. "Öppna munnen." Albus gjorde som hon sa. Han kunde känna hur Max närmade sig, genom lukten av hennes lavendelparfym ihop med hennes tobakandedräkt. Därefter kände han hennes överläpp nudda hans, som om hon skulle kyssa honom. Istället kände han en vidrig röksmak hon hade blåst in, vilket fick honom att reagera. "E-uhuh-ew!" sa han och hostade. "Tack för den du." Max skrattade och fimpade sin cigarett. "Du", sa Max och strök hans axel. "Vi har ju varit tillsammans i över en månad nu." "Ja, hur så?" sa Albus. "Jag tänkte... vi har fortfarande inte tagit nästa steg än. Och jag tänkte nu när vi sitter här och har det mysigt..." Albus förstod direkt vad hon menade. Han kände hur det pirrade i magen, trots att han gillade idén. "Åh... er..." började han men visste inte vad han ville få fram. "Jag vill bara att din första gång ska bli speciell och minnesvärd. Så... vad säger du?" Albus tittade på henne och funderade en stund. "Okej", sa han tillslut. 11 feb, 2018 15:12 |
Borttagen
|
jättebra
11 feb, 2018 15:20 |
Bellatrix05
Elev |
Jättebraaa
11 feb, 2018 15:33 |
Annie Lupin
Elev |
Dåligt inflytande! Bloody ell!
11 feb, 2018 20:24 |
Scorperion
Elev |
Glad alla hjärtans dag! Hatar alla hjärtans dag egentligen men man kan väl ändå fira lite med ett nytt kapitel. Undrar vad Scorbus har för planer idag annars
_____________________________________ Kapitel 15 - Scorpius Scorpius låg i sin säng och vred på sig. Han hade svårt att sova. Han tittade på klockan. Det var redan efter midnatt och Albus var ännu inte tillbaka. Han började bli orolig. Tänk om någon annan än Mark hade kommit på dem? Han brydde sig inte om poängställningen. Han undrade bara vad som skulle hända med Albus. Tänk om han skulle bli relegerad? Men den oron avbröts så fort han hörde dörren öppnas. Han förstod att det var Albus då han kände igen fotstegen. Han slöt genast ögonen och låtsades sova när han hörde sitt draperi dras upp. Han kände hur Albus klumpigt kröp in och lade sig bredvid honom, ansiktet vänt mot hans. Han kunde känna lukten av en vidrig andedräkt. "Ibland känns livet som en oändlig karusell", mumlade Albus. Scorpius öppnade ögonen. "Albus, har du druckit?" "Lite kanske", flinade Albus. "Men jag är inte full. Inte så full iallafall." "Du är full", sa Scorpius. "Och du stinker eldwhisky." "Gör jag väl inte", muttrade Albus. "Jag har haft världens underbaraste kväll och nu vill jag bara sova." "Okej, men isåfall får du gå till din säng." "Jag som trodde det hade blivit vår nya grej att sova tillsammans." "Ja men nu vill jag sova själv så du får flytta på dig", sa Scorpius bestämt. "Okej, suris", sa Albus och himlade med ögonen innan han satte sig upp. "Men du är inte arg?" "Nej, du går mig bara på nerverna just nu." Albus nickade och gick vinglande till sin säng. "Godnatt då", sa han. "Godnatt Albus." * * * * * Trots att Scorpius sov dåligt den natten vaknade han ändå tidigt nästa morgon. Han gick för att kolla om Albus var vaken. Han kikade in genom draperiet och fann honom med slutna ögon. "Albus?" sa han och petade försiktigt på honom. "Mhm..?" muttrade Albus och öppnade ögonen halvvägs. "Jag tänkte äta frukost. Ska du med?" "Jag känner inte för att äta nånting", mumlade Albus. "Finns det något jag kan fixa åt dig?" Albus satte sig upp och drog händerna genom håret. "Lite vatten tack", sa han. Scorpius tog det tomma glaset som stod på Albus nattduksbord. "Aguamenti", sa han så att glaset fylldes med vatten. "Här har du." Albus tog genast emot det och drack upp nästan allt med en gång. "Tack." "Baksmälla?" gissade Scorpius. "Min första", sa Albus och nickade. "Inte visste jag att man skulle må så här dåligt." Scorpius flinade. "Hur var det igårkväll då? Du sa att den var världens underbaraste." "Gjorde jag?" Scorpius nickade. "Tja. Jag minns inte så mycket. Förutom att vi hade sex." Scorpius tittade förvånat på honom trots att han inte var så förvånad. "Där ute?" "Vi var ensamma och vi hade en filt över oss", sa Albus och ställde vattenglaset på sitt nattduksbord. "Skyddade ni er då?" "Du låter som en överbeskyddande förälder, vet du det?" flinade Albus. "Ja, vi skyddade oss." Det fanns massor av fler frågor att ställa, men Scorpius visste inte om han ville veta så mycket. "Du var väldigt full när du kom tillbaka", sa Scorpius. "Gjorde jag något?" "Du kom och lade dig bredvid mig med en illaluktande andedräkt." "Shit, förlåt", skrattade Albus. "Väckte jag dig?" "Nej då, jag hade ändå svårt att sova." Det blev en kort tystnad. "Jag ska nog gå nu", sa Scorpius. "Gör det. Jag ska vila en stund", sa Albus. Scorpius kysste honom på pannan och reste sig upp. "Vi ses på lektionen sen", sa han. "Om jag orkar", muttrade Albus. "Du kommer", sa Scorpius bestämt. Cara väntade på Scorpius utanför stora salen när han kom dit. "Hej älskling", sa han och kysste henne lätt. Hon tog honom i handen och gick in. "När har du lunch idag?" frågade Cara. "Vid tolv ungefär", sa Scorpius. "Perfekt! Då kan du hjälpa mig och Lily i växthuset", föreslog hon. "Ja visst. Varför inte." "Jag hade tänkt plantera en liten minikaktus som jag ska ge till min lillasyster." Scorpius tittade på henne. "Har du en lillasyster?" "Ja. Det kanske jag inte har sagt?" Scorpius skakade på huvudet. "Jamen det har jag iallafall. Eller hon är bara en halvsyster. Emma heter hon. Två år." "Oj", sa Scorpius i chock. "Ni kommer alltså inte gå på Hogwarts samtidigt." "Nej precis." "Har du fler syskon?" sa Scorpius nyfiket. Cara skakade på huvudet innan de satte sig vid Hufflepuffbordet. 14 feb, 2018 12:03
Detta inlägg ändrades senast 2018-02-14 kl. 15:11
|
Tonks/Luna
Elev |
Wow...
Detta är skumt. Skumt. Albus beter sig dumt. Men han la sig i Scorpius säng. Efter att han låg med Max på en äng. Men det berodde ju pa att han var full, Men jag tror inte andra saken bara berodde på den sakens skull, För Albus är fruktansvärt kär, Och det han i Scorpius är, Jag bara råkade skriva en dikt, Men det är väl inte av någon vikt! Varför stava rätt när man kan stava fel? 14 feb, 2018 13:20 |
Annie Lupin
Elev |
Skrivet av Tonks/Luna: HEY! DET ÄR JAG SOM SKRIVER OM DIKTER OCH VIKTER!Wow... Detta är skumt. Skumt. Albus beter sig dumt. Men han la sig i Scorpius säng. Efter att han låg med Max på en äng. Men det berodde ju pa att han var full, Men jag tror inte andra saken bara berodde på den sakens skull, För Albus är fruktansvärt kär, Och det han i Scorpius är, Jag bara råkade skriva en dikt, Men det är väl inte av någon vikt! NO MORE ALAX! 14 feb, 2018 14:53 |
soony sonny love
Elev |
14 feb, 2018 16:50 |
Alva Weasley
Elev |
14 feb, 2018 20:22 |
Scorperion
Elev |
Nämen hej. Här har man inte skrivit på ett tag. Jag har inte varit hemma på en vecka och valde därmed att ta en liten paus med mugglis men nu är jag tillbaka med ett nytt kapitel! ^^
_____________________________________________ Kapitel 16 - Albus Jag ska aldrig mer dricka igen! tänkte Albus. Han låg fortfarande i sin säng med en extrem huvudvärk och illamående. Han kände definitivt inte för att gå på någon lektion, men efter en stund kom Scorpius in och övertalade honom att åtminstone ge trolldryckslektionen en chans. När han väl var på lektionen insåg han att doften i klassrummet var inte någon bra kombination med baksmällan. Han kände sig yr och satt och halvsov under hela lektionen. När lektionen slutade bad Predington honom att stanna kvar. Han gick fram till hennes skrivbord efter att de andra hade gått. "Hur mår du egentligen?" frågade hon med armarna i kors. "Åh. Lite huvudvärk bara. Dålig sömn, du vet", sa Albus och försökte låta oskyldig. "Försök inte. Jag kunde känna lukten av eldwhisky ända härifrån." "Jag er... det var inte-" "Det spelar ingen roll. Gör inte om det bara." "Det ska jag inte." "Ta en sjögräsmuffin. Det hjälper." Albus tvekade först, men tog sedan en. "Tack", sa han tyst. "Gå och vila så meddelar jag dina lärare om att du inte kommer idag." "Okej." "Jag borde egentligen skriva till dina föräldrar om detta, men jag ger dig en chans till. Är vi överens?" "Ja då." "Du kan gå nu." När Albus gick ut stod Scorpius och väntade på honom. "Åh. Jag såg dig inte", sa Albus. "Vad ville hon?" sa Scorpius. "Hon kom på mig." "Oj då", sa Scorpius och pausade. "Ska du med till förvandlingskonsten?" Albus skakade på huvudet. "Predington har sjukanmält mig. Jag tänkte ändå gå och lägga mig igen." "Okej. Krya på dig så ses vi sen." "Det ska jag." Det första Albus gjorde när han kom tillbaka till sovsalen var att slänga sina kläder åt alla håll och kröp därefter ner under täcket. Det tog bara några sekunder för honom att somna. Senare på eftermiddagen vaknade han till att dörren öppnades. Han satte sig upp och fick syn på Scorpius. "Hallå där min vän", sjöng han. "Hej", muttrade Albus. "Mår du bättre nu?" sa Scorpius och satte sig på Albus sängkant. "Lite", sa Albus. "Så vad har du gjort idag då?" "Hjälpt Cara och Lily i växthuset. Cara håller på och ska plantera en kaktus. Det är rätt intressant faktiskt. Jag har lärt mig massor av att bara hjälpa till lite." "Så... är Lily typ det tredje hjulet eller?" "Alltså... ingen av oss vill ju att hon ska känna så men... vi trivs ju att umgås alla tre." "Tredje hjulet, med andra ord. Men det är bra ändå. Lily har inte haft så många vänner." "Albus", sa Scorpius som om han ville byta samtalsämne. "Hur visste du att du var kär i Max? Alltså hur kändes det?" "Tja..." sa Albus och tittade ner. "Det började väl med-" Han avbröts av att någon slet upp dörren. Det var Jimmy, en av pojkarna som de delade sovsalen med. "Läget bögar?" sa han. "Vi har flickvänner", påpekade Albus. "Jag vet, men ni beter er som om ni vore." "Sköt dig själv", sa Albus. "Ta det lugnt, jag menade inte att du skulle bli sur." "Släpp det båda två bara", sa Scorpius. "Ska du med och äta middag, Albus?" Albus tvekade en stund men nickade tillslut och klädde på sig. 25 feb, 2018 14:56 |
Forum > Fanfiction > Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus
Du får inte svara på den här tråden.