Criminal [PRIVAT Zora & countess]

(det gör inget, iböand skirver man inte långt Det e jag som skriver i word innan jag srkiver här uggla)

Sara satt tyst och kollade ner i pappret och sen på klockan, det var tid och hon började känna klumpen växa mer i magen, som ett stort hål fast något var där och skrämde henne eller inte. Det gjorde väldigt ont i henne att veta vad hon hade gjort men hon intalade sig det var bara för hon var nervös.

Jonas och polisernana sett Lucas nu och nickar kort och gjort sitt ingrippande när han minst anande det.
-Händerna upp, och lägg dig på marken!
Sa den polis som hade ansvaret nu och Jonas kom upp bkaom kort nu och de var redo att skjuta om de behövde. En man hade ställt sig mellan Ölucas och bilen.

Sara såg ner i blocket och läste fallet och slog igen det snabbt oh reser sig, hon började snart gå an i rummet då hon blev mer orolig över den där lila känslan i magen. Den vara gnagde sig hårdare och djupare in i henne.
-sluta
Pep hon fram för sig jsälv och känner tårar hota nu. Varför börja få ångest över en sådan här grej?

Polisens ingripande kom som en chock.
Lucas slängde snabbt upp blicken från klockan och var påväg att dra pistolen som fanns gömd i innerfickan. Men när han såg alla poliser rikta sina skjutvapen mot honom förstod han att det vore själva självmordet. Istället lyfte han sakta händerna mot himlen och sjönk handlöst ner på sina knän med blicken riktad ner i marken.
Trots att ingen avlossat något skott kändes det som om Lucas fått en smäll i bröstet. Han kunde se hur allt föll samman och hur han precis förlorat allt.

Jonas klev lugnt fram nu och drog back hans händer och satt handklovarna lugnt och tände hans fickor snabbt på allt och tvingar upp honom
-du e gripen p.g.a kidnappning av Sara Wood, allt du säger här och nu kan anvädnas mot dig i rätten. Du har rätt att tiga och du har rätt till advokat.
Sa han lugnt och togm ed lucas mot polisvanen längre bort.

Sara såg tyst ut genom fönstret och drog armarna om sig, hon fattade inte alls varför ångesten drog så hårt i magen på henne så tårarna hade hunnit hitta en utväg. Hon kände sig elak mot Lucas, att lura honom in i en fälla som hon hade gillrat. Med tysta kliv gick hon till kvinnan i disken och kvinnan raoppterade dem hade gripit DeMora och skulle föra honom hit för ett förhör och fängsla tills FBI skulle ta honom till ett annat ställe fr farliga inom 7-10 dagar. Sara gick snart och suckar och dorg hadne genom håret. Hon insåg bara han inte kommer klara sig så fint där inne i en anstalt med män som var värre än han själv och ja han var ju så elegant. Varför ångets? Brydde hin sig om honom? Psst det tror hon knappst men en del av henne började inse.


Jonas hade snart stängt in Lucas i bilen och sa t mannen att köra mot stationne. Han gick lugnt iväg för att köra efter så de kunde börja sitt förhör

Lucas behöll blicken nere i marken och gjorde inget motstånd när Jonas tömde hans fickor och satt på handklovar. Det gjorde ont att höra Saras namn. Hon var en av få som han faktiskt litat på. Men nu hade hon svikit honom och det hade kostat honom allt.
En annan polisman öppnade dörren till en av polisbilarna och Jonas föste in honom i baksätet. Genom hela resan till polisstationen satt Lucas tyst och väl framme drogs han ur bilen med bestämda tag.

Gripandet spred sig snabbt och inne i polishuset hade alla stannat upp i sina arbeten för att se den berömda DeMora föras in. De stod samlade i korridoren i hopp om att få en glimt av honom.
Fler av dem såg detta som en stor seger och planerade redan inför kvällens stora firande.

Omringad av ett flertal poliser tvingades Lucas in i byggnaden och möttes där av ett dussin människor, klädda i uniformen som han i flera år hade undkommit. Först nu lyfte han blicken och kunde då, till sin förvåning, se Sara längre bort i rummet. För en kort stund möttes deras blickar, men lika snabbt vände Lucas själv bort huvudet. Han ville inte se henne.

(förlåt blev lite långt Xd)

Ryktet att spritts snabbt och Sara vartyst hela tiden och bara lyssnar på hur folk disskuterade om hur detta kunde skett. När dörrarna slås upp och Lucas kommer in såg hon tyst och rätt skamset på honom. När hans blick mötte hennes så återkom klumpen och hon gick snabbt iväg bara. Det gjorde för ont, hon insåg det hon inte trodde om sig..känslor Sara hade känslor för Lucas som var verkliga, det sved inom henne varje gång hon kom ihåg hur han faktikst ville ha ut sin syster och litade på henne. Snabt försvann sara in på faders kontor för kola upp en sak. Hon måste veta hur lång tid hon hade på sig men hon måste få ut Lucas. Detta var hennes fel och hans män kommer gå efter henne om dem bara fick veta vad som hade hänt. Hon öppnade lådan där det stod DeMora och kollade på dörren en gång innan hon drog upp dokumenten om Lucas och slog upp det nya. Hon läste och log direkt av synen.. Hon hade alltså 6 dagar på sig att få ut honom helt och hållet ur stationens fängelse. Systern hade dem skickat till det nya häktet bara timmar efter sAra kom hit för de visste vad Lucas ville ha. Tyst drog hon fram mobilen och srkev tyst ner och la ner allt igen, sen till Miss DeMora filerna tog hon snabbt adress. Hon la ner allt och lämnade rummet. Hon måste få träffa hans syster för höra hennes version. Sara tänkte göra något olagligt…

Jonas hade sett dottern gå och inna de hade rundat hörnet försvnan flciakn förbi dem och verkar ha något i farten. Han tog med Lucas in i förhörs rummet där en svart klädd man satt och log lugnt. En från FBI. Jonas satt ner lcuas på stolen och spände lugnt fast honom och lämnde. Mannne lutar sig fram så lampan lös upp hans lite slitna ansikte och blonda hår men lite grått i sig.
-mr. DeMora, var länge sen tror sist jag såg dig var när du hann sticka innan sista gripandet.
Sa han roat och slog upp ett block och såg på honom.
-Du vet mycket väl att du har rätt till advokat om du bara vill, men här e bara ett förhör.
Sa han lugnt och log roat.
-Varför Mr. DeMora tog du den här flickan Sara Wood till fånge utan att skada henne ens?
Frågade han som en början och knöt hönderna under hackan..

Poliserna hade lett Lucas genom många korridorer, tills de slutligen var framme vid förhörssalen.
Efter att ha blivit fastspänd i det mörka rummet såg han över på den svartklädda mannen som redan hade varit på plats när de kom in. FBI stod det på hans bröst. Mannen såg lite sliten ut med mörka ringar under ögonen av trötthet och hans blonda hår hade börjat gråna. Men han verkade ut att njuta av det här. Som om han länge hade sett fram emot detta.
Mannen förklarade att det fanns rätt till en advokat. Men samtidigt visste Lucas att, vad han än sa, så skulle FBI skicka honom till en anstalt och låsa in honom bland personer som klassades som en fara för allmänheten.
– Ja, miss Wood…
började Lucas kort och istället för att svara på FBI-agentens fråga såg han bort mot det spegelglas som han visste att Jonas, och de andra snutarna, stod bakom för att följa förhöret. Han lutade sig närmare mikrofonen som stod på mitten av förhörsbordet, utan att släppa blicken från glaset.
– Något säger mig att jag nu känner henne bättre än någon annan här.
För första gången dök det upp ett leende på Lucas läppar. Han ville provocera dem, särskilt Jonas, för att visa att polisen ännu inte hade honom under kontroll.

Sara kollade tyst runt, hon sprang till bussen och köpte tyst en biljett. Hon måste komma igång idag med syster.Efter en tids bussresa trycker hon stopp och klev av på stationen. Framför henne så man stora murar höja sig över anstaltet som Lucas syster befann sig i. Tyst gick Sara mot ingången och tryckte på knappen för bli insläppt.
-Ärende?
Frågade en grov mansröst i högtalaren.
-Besökare till Miss DeMora. Har infomation
Sa hon och manenn öppnade porten efter sagt sitt klar tecken. Sara smet tyst in och såg hur folk gick ut och in ur byggnanden och en man möter henne.
-Denna vägen Miss Wood.
sa han och log mot flickan. Sara visste folk vet vem hon är, när dem kom in i ett rum med bord sa mannen åt sara sätta sig. Han försvann snart på jakt efter Lucas syster.. Snart fann han henne ochharklar sig.
-Miss DeMora, besökare. En vis Sara Wood söker dig. Du har rätt att neka. Enda hon sa hon har infomation till dig.
Sa han lugnt

Jonas lyssnar och suckar och trycker på micken.
-fokusera Mr. DeMora.
Sa han och mannen från FBI flinar till lite grann.
-Varför kidnappade du en oskyldig flicka? VARFÖR just Sara?
Frågade han strängt igen och ville veta nu. Han kommer sitta här i timmar om det behövdes men männen visste inte om vad Sara höll på med...

Melinda, som systern hette, satt på en stol med benen indragna mot kroppen. Hennes långa blonda hår hängde i stripor, hon var magrare än någonsin och ansiktet var blekt på grund av bristen på solljus. Hon avskydde den nya anstalten. Det kändes nästan mer som ett mentalsjukhus, och cellen, som hon tvingades spendera största delen av sin tid i, var den minsta hittills.
På avstånd kunde hur höra hur tunga steg närmade sig och tittade långsamt upp när en manlig röst kallade hennes namn. En Sara Wood bad om att få träffa henne. Wood? Som i Jonas Wood? Var det dottern som Lucas hade tagit som gisslan? Varför var hon fri igen? Alla frågor som dök upp i Melindas huvud gjorde det omöjligt för henne att neka mötet. Utan motstånd följde hon med mannen som förde henne in i besökarrummet där någon satt och väntade. Melinda satt sig på den lediga sidan av bordet och placerade händerna framför sig.

Lucas lutade sig bak mot stolens ryggstöd. Hans leende försvann helt när FBI-agenten frågade varför han hade tagit en oskyldig flicka.
– Samma sak har jag frågat mig själv sedan ni häktade Melinda..
sa han med en iskall röst och knöt ihop händerna framför sig.
– Säg mig konstapeln.. När ni arresterade henne. Var hon ens misstänkt för brottet? Eller valde ni henne för att komma åt mig?

Mannen nickar lugnt när Melinda valde att följa med honom till mötet. Han gick tyst vidare nu och tänkte
-kalla när ni e klara
Sa han till Melinda och såg sen på Sara.
-Du säger itll om något händer
Sa han och lämnade dem och några vakter stod längre bort. Saras blick drogs till Melinda, hon var lik Lucas. Hon letade tyst upp ord.
-Jag e här för jag har infomation om din bror. Han e gripen. Min pappa grepp honom och Fbi kommer flytta honom om 6 dagar, visst det var mitt fel det hände men döm mig inte.
sa hon tyst och man såg att Sara hade rätt mycket skuld över detta. Hon hade rätt glansiga ögon och var rätt dutkig på håla inne allt.
-Jag fick din bror gripen och jag ångrar det. Jag behöver din hjälp för att lättast få han mindre straffad av fBi eller förlänga hans tid i häktet. SEdan vill jag veta VAD min far anklgade dig för, jag ska försöka få ut dig.
Sa hon nu och man såg hur ärlig hon var och kollade på honom lugnt. Sara väntade på att melinda skulle svara.

Peter som mannen hette lyssnar lugnt och suckar tyst.
-vi hade små bevis Mr.DeMora, hon ysntes sist av alla på plats och DNA bevis mot henne tyvärr
sa han och knöt sina händerl ugnt igen och knöt los dem igen och reser sig upp.
-Mr Wood, skcka hit din dotter.
sa han och såg runt och Joans såg konstigto ch gick på jakt efter dottern men fann inte hene och kom snart
-Hon e borta, hon stack nog.
sa han och gicksen och PEter såg på Lucas.
-Ser ut som ditt ända vittne till frihet har stuckit
sa han kort och flinar roat.

När Melinda fick höra om sin brors gripande knöt det till sig i magen. Hon tvingades vända bort blicken från Sara för att tårar inte skulle börja rinna ner för kinderna. Men när Sara sedan nämnde att hon tänkte försöka få ut henne blev Melindas ögon dubbelt så stora. Hon vågade inte hoppas på för mycket. Men Saras ord var det första positiva hon hört på väldigt länge.
Hon harklade sig.
– Minns du polismordet som skedde för tre år sedan?
Polisen som Melinda pratade om hade varit en av Jonas närmsta kollegor. De hade arbetat som partners under flera år och tillsammans försökt gripa Lucas DeMora. Men för tre år sedan hade kollegan befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt. Och det hade även Melinda.
Hon berättade hela historien för Sara och lämnade inga detaljer.
– Han var allvarligt skadad... Jag försökte hjälpa honom.. men...
Hon drog overallärmen över ögonen för att torka bort tårarna.
– Jag gjorde det inte..

Lucas spände blicken i agenten.
– Aldrig hört talas om att vara på fel plats vid fel tillfälle?
När poliserna gick för att hämta Sara, men inte hittade henne, blev Lucas faktiskt lättad. Han visste inte hur han skulle ha reagerat om hon klev in i rummet. Det fanns risk att hans ilska skulle ta över och hindra honom från att tänka klart.
– Vittne till frihet...
mumlade han tyst för sig själv..