[PRS] Step brothers

Deras middag hade gått bra, så pass bra att ingen ut av dem märkt ovädret som tagit över staden utanför lägenheten. Av den anledningen bestämde Mr Baker och Ms Chavrone att de två nya familjemedlemmarna skulle stanna över natten.
En gäspning gör sin väg ur Edwards mun medan han halar upp kameran från sekretären i hans sovrum och lägger ner sina glasögon. Kvällen innan hade han varit ute med några vänner och använt de som fotomodeller i vissa ut av bilderna. Dock hade han varken tiden för att ladda upp dem på datorn eller redigera dem. Han sätter sig ner i skräddare på sin mjuka säng
"Går det bra?" han ställer frågan till den andra sjuttonåriga killen i sitt rum, som förgäves försöker få upp luftmadrassen. Han bläddrar igenom de nytagna bilderna och låter inte blicken lämna kameran förrän ett litet jamande kan höras vid dörren. Med ett leende drar han benen över sängen för att dra ner sina fötter i två tofflor innan han går fram till katten med kameran i handen.

"Vad tror du?" frågar Derek och med en irriterad suck drar han bak håret som bestämt sig för att hälsa på pannan. "Alldeles fantastiskt. Care to help?" Det sista verkar han säga till döva öron, för Eddie öppnar dörren åt deras katt som slinker in och hoppar upp på sängen.
I ögonvrån ser han att Eddie tassar efter den lilla fluffbollen med kameran i handen och med en suck lägger sig Derek raklång på ryggen och klagar åt ingen särskild - eller jo, egentligen åt Edward för att denne vägrar hjälpa till med luftmadrassen - och han drar Eddie i byxbenet.

Med sina små, smala fingrar kliar han den lilla katten bakom örat. Att höra en katt spinna har alltid varit rätt avslappnande för den lila håriga sjuttonåringen.
"Varför ska jag hjälpa till om det går alldeles fantastiskt?" frågar Edward utan att riktigt lägga större intresse till Dereks ord. Kameran gör sin väg upp mot Simba som ligger trött på hans kudde, han kollar en extra gång så att blixten är av. Han vill nämligen inte störa den lilla kissen. Han kysser henne försiktigt på huvudet innan han låter sitt finger trycka mot den lilla knappen för att fånga upp hennes fina sovande form. Simba har alltid varit lite av hans favoritmodell. När han känner hur Derek drar i hans nike shorts, som han ofta har att sova i, låter han blicken åka ner mot honom. Edward blåser upp sin lila lugg och riktar istället kameran mot Derek för att fånga upp hans ansiktsdrag.

"När jag säger att det går fantastisk och sedan frågar efter hjälp så kanske, kanske jag är sarkastisk", förklarar han och putar med underläppen. Lite för sent lägger han märke till kameran i Edwards händer och att den är riktad mot hans ansikte. Det hinner klicka till ett par gånger innan den något längre sjuttonåringen reagerar och täcker ansiktet med händerna.
"Vafan?" utbrister han, tar tag i det närmsta som går att kasta, vilket i detta fall är en kudde, och svingar iväg den.
Den träffar Eddie i ansiktet och han staplar bakåt.
"Det där var ju inte precis nödvändigt", klagar Eddie.

Edward sätter sig upp och kramar om kudden som Derek kastat mot honom. Kameran åker upp mot den längre på nytt och ett enkelt leende gör sin väg upp över Edwards ansikte.
"Det är bara några bilder, ta det lugnt," säger han och låter sin blick glida från kamerans skärm till Derek som ligger på rygg över luftmadrassen. "Du ser bra ut, ingenting mer med.." den lila håriga killen avbryter sig själv när ha inser vad som glidit ur hans mun. Visst, de har redan haft en diskussion om deras utseenden förut, men det kändes konstigt nu. Edward stänger tvärt igen munnen och lägger ifrån sig kameran för att ta ett bättre grepp om kudden i hans famn. Han sätter sig ner på knä bredvid den liggandes sjuttonåringen och kastar kudden på hans flinande ansikte.

Derek flin sprider sig över ansiktet och han låter ett enkelt skratt sippra fram mellan hans läppar.
Shit, Eddie hade sagt att han tyckte att Derek ser bra ut, och det gör en påverkan på Derek.
Det är inte samma sak som att någon slumpmässig tjej eller kille frågar om hans nummer eller kommenterar att han ser bra ut, Eddies komplimang gör honom överraskad och underligt nöjd med sig själv.
"Säg något jag inte veet", sjunger han med falsk röst och plockar upp kudden från ansiktet för att avfyra den mot Eddie.
"Du ser väl inte heller dum ut", säger han sedan uppriktigt.

Det tar en liten stund för komplimangen att sjunka in i Edwards hjärna, han känner sig generad ännu en gång.
"Skämtar du med mig?" börjar han och grimaserar när han får kudden i ansiktet ännu en gång. "Jag är fan världssnygg," han försöker att låta lugn på sin röst, men faktum är att han är allt annat än just det. Han har ingen aning om varför han känner som han gör, allt han vet är att han ogillar det. Och han avskyr flinet på den längres ansikte. Utan att riktigt tänka på det, vilket han i efterhand känner att han borde göra, sätter han sig runt Dereks midja med hans ben på vardera sida ut av hans kropp. Den mjuka udden i hans händer låter han falla ner med en duns mot Dereks ansikte. Och det är inte förrän där efter som han inser hur det är han sitter. Edward känner för att ge sig själv en käftsmäll, men drar åt sig sin kamera för att kunna gömma sina alldeles högröda kinder bakom dem medan han tar ett par kort.

Derek skrattar till och gör ett försök att slå undan kameran.
"Men herregud, är jag verkligen så attraktiv?" frågar han och gör inte ens ett försök att dölja sin rodnad - som orsakas på grund av positionen de är i - eftersom att han vet att det är omöjligt. "Jag tror inte jag har magneter i fickorna, alltså.."
Som svar på det får han än en gång kudden avfyrad mot ansiktet, men han hinner fånga den och studsar tillbaks den mot Eddies ansikte.

Edward skakar på huvudet.
"Nej, du är inte alls så attraktiv," säger han och låter sin kamera åka ner en aning, då han inte orkar gömma sina röda kinder. Derek rodnar han också, så det går liksom inte att döma varandra. "Jag bara tar bilder för att irritera dig, verkar som att jag misslyckades lite..." han ler mot killen under sig, men leendet försvinner direkt när kudden studsar upp mot hans ansikte. Huvudet faller bakåt och ett aj flyr från hans läppar medan han masserar sin näsa. Kuddar är i o för sig mjuka, men i snabbhastighet känns det nästan som ett pistolskott.. överdrift.

Derek höjer på ögonbrynen och småskrattar åt den något kortares ansiktsuttryck.
"Aww, gjorde det ont?" frågar han mjukt, med en sån där överdrivet honungslen röst. Flinet han har på ansiktet suddas ut när Edward drämmer kudden i hans ansikte och ett halvkvävt "uff" kommer ur Dereks mun. När nästa slag kommer har han hunnit sätta händerna framför ansiktet och skyddar det mot den brutala behandlingen Edward ger det.
"Hallå, vill du inte bespara mitt vackra ansikte?" klagar han.