Hogwarts?!

Du är Gryffindorable!

Underbart! *bevakar*

Det kmr ingenting idag, har precis varit och ridit och nu måste jag jobba på min tidning. Men det kommer imorgon!

Ok, ser fram emot det!

Kap. 10
Planen var enkel, men ändå väldigt svår att genomföra. Professor Snape hade igår visat oss någonting som hette Polyjuice elixir. Drack man det så förvandlades man till någon annan för en timme. Jag skulle stanna efter lektionen och prata med Snape om någonting oviktigt, medan Miry skulle sno lite av elixiret som stod framme på ett bord. Vi skulle lura in Lowi och hennes gäng i en städskrubb, där vi skulle ta deras hår och förvandla oss till Lowi och en annan flicka som heter Annie. Det var där jag kom in, jag skulle locka in dem i skrubben, och själv lamslå alla. Jo, vi visste hur man lamslog folk, det är därför biblioteket är så bra på Hogwarts, det står alla möjliga saker i böcker. Sedan skulle vi löpa amok på slottet. Det var en bra plan, men jag tvivlade på att vi skulle klara att genomföra den utan att åka fast.

Dagen för detta var på tisdag, alltså imorgon. Vi hade gått igenom allting minst tusen gånger och vi visste nu exakt hur och vad vi skulle göra. Men det hjälpte inte när jag på tisdagsmorgonen låg i min säng och var nervösare än jag någonsin varit förut.

Dagen gick väldigt fort, och första delen av planen gick i lås. Vi fick vårt elixir. Det hjälpte lite att veta att någonting i alla fall funkat. Efter lunch så ställde jag mig i en korridor och väntade på att Lowi skulle komma medan Miry stod gömd bakom en stenfigur. Vi visste att Lowi och hennes gäng skulle vara tvungna att gå igenom den här korridoren, eftersom det var den enda vägen ner till försvar mot svartkonster klassrummet.

Efter tio minuters spänd väntan så kom de. Jag kunde höra deras höga röster redan innan de dykt upp. När de såg att jag stod där, till synes ensam så sprack deras ansikten upp i stora leenden. Lowi gick fram och öppnade munnen men innan hon hunnit göra någonting så hördes ett högt ”Lamslå!” från stenfiguren och Miry hoppade fram. Lowi dråsade ner på golvet och hennes gäng satt fastfrusna av chock. Miry hade rätt, det var ett övertag att överraska dom. Jag slet fram min trollstav och tillslut så låg det fem medvetslösa gryffindorelever på golvet. Miry och jag gjorde high five och släpade in dem i ett rum som plötsligt dykt upp från ingenting. Vi var inte förvånade, Hogwarts hade så mycket konstiga saker i sig. Men rummet visade sig användbart, det var stort och hade proviant så det räckte några dagar. Vi skulle inte ha dem inlåsta där i dagar, utan bara en dryg timme, men det var roligt ändå.

Vi ryckte loss några hårstrån från Annies och Lowis huvuden och släppte ner dem i trolldrycken. Den fräste genast till och fick en sjukligt gul färg.
”Skål!” Jag drack i djupa klunkar och kände genast hur mina inälvor började vrida sig i mig. Det gjorde ohyggligt ont, och när processen äntligen var klar så sjönk jag ner på golvet och strök svetten ur pannan. Jag tittade mig i spegeln och fick en smärre chock när Lowi tittade tillbaka på mig.

Miry och jag gick långsamt ut ur korridoren och ner till klassrummet. Medan Umbridge pladdrade på om oviktiga saker så räckte jag upp handen. ”Ja?” Sade hon. Jag gick fram till katedern och vände mig ut mot klassen. Tog ett djupt andetag och sade: ”Jag hatar den här jävla skolan. Den är så jäkla tråkig och hemsk! Och du! Du! Jag hatar dig och dina löjliga teorier! Vi måste lära oss att kämpa! Vi måste kämpa mot det som finns därute!” orden strömmade ur mig, och jag sade saker som jag aldrig vågat annars. Mitt i allt så reste sig Miry upp och bidrog lite hon också. När vi var klara så gav Umbridge oss varsin pappersrulle och bad oss gå härifrån och läsa den ifred. När vi kommit ut ur klassrummet så öppnade vi förväntansfullt rullen. Först stod några meningar om vilka äckliga lögnare vi är, och sedan, det bästa: Ni får kvarsittning varje dag i två veckor! Miry och jag började skratta, och när vi väl börjat så kunde vi inte sluta. Vi skrattade och skrattade tills vi föll om varandras halsar och skrattade ännu mer. Men vår glädje var kortvarig, för runt hörnet kom en ilsken Lowi med sitt gäng bakom sig.

OMR! Nu måste du skriva mer, du dödar mig långsamt!

Hihihihi

Jag är allvarlig!

Kommer inget idag för jag ska på min egen födelsedagsfest. Hoppas ni överlever!

jag överlever, grattis