Du är värd någon bättre, Hermione. [SV]

ja om du vill så får du gärna göra det! är lite nyfiken faktiskt!

Kommer antingen mer i kväll eller på lördag!

Ikväll, ikväll, ikväll, ikväll, ikväll, ikväll, ikväll, ikväll, ikväll *hoppas*

Ikväll sneeeela!

Och du minns rätt, gången ligger bakom den enögda häxan.. Man ger puckelryggen ett lätt slag med trollstaven och säger "Dissendium". x) Menmen, små detaljer!

MEEEER!!!! ♥♥♥♥♥♥

Tack än en gång för era kommentarer ♥

6. När hon kommer tillbaka.

Hermione hade inte sovit så gott på väldigt länge, och ändå låg hon på ett hårt golv i en sockerstinkande källare. Antagligen berodde hennes välbefinnande på killen som låg bredvid henne, killen hon skulle rymma iväg med. Hon fylldes av en sådan lycka att hon inte kunde ligga still längre och satte sig upp så Dracos arm som hade hållit om henne föll ner på golvet. Han kisade upp mot Hermione.
”Min solstråle.” Sa han och log bredare än någonsin, sedan drog han ner Hermione på golvet igen. Draco omfamnade henne och kramade om henne så hårt att hon knappt kunde andas, men det gjorde inget, för känslan av att känna hans kropp intill hennes kunde inte distraheras av något.
”Ahhhh!” Tjöt en röst, så högt att till och med Draco hoppade till av chock. Dem vände sina ansikten på mannen som stod och kollade ner på dem. ”Vad gör två Hogwarstelever i min källare?!”
Draco reste sig hastigt och Hermione gjorde detsamma och tog tag i Dracos hand. Draco var flera decimeter längre än den korta mannen som Hermione antog vara Ambrosius Flume, Godisbaronens ägare.
”Vi ska genast gå.” Sa Draco och släpade med sig Hermione upp för källartrappan som ledde upp bakom disken mitt i affären. Draco skulle precis öppna dörren när Mr. Flume stoppade dem med armen.
”Vad gjorde ni i min källare, hur tog ni er in?” Frågade Mr. Flume utan tecken på irritation eller ilska.
”Det är en lång historia, nu måste vi gå.” Sa Draco men istället för att öppna dörren rotade han i fickan och drog fram en läderpåse. ”Här Mr. Flume, några galleoner som tack.”
Han tog emot pengarna och öppnade dörren för dem.

Draco och Hermione gick ner för gatan när det plötsligt smällde till och framför dem stod Dumbledore.
”Mr. Malfoy, Miss Granger. Vad gör ni här i Hogsmead så tidigt på morgonen?” Frågade han dem och log, som om dem inte brutit på några regler överhuvudtaget. Draco och Hermione däremot kramade varandras händer hårdare och stirrade på Dumbledore som bara stod och log.
”Ingen av lärarna chansade på att ni skulle bli förtjusta i varandra. ”Sa Dumbledore och kollade ner på deras sammanflätade fingrar. ”Fast jag visste det förstås hela tiden, vilket betyder att jag kommer bli flera galleoner rikare.”
Draco och Hermione sneglade på varandra, och tittade sedan frågande på Dumbledore. Han log bara som svar, sedan tog tag i deras händer och transfererade dem alla tre in till Dumbledores kontor.

”Sitt.” Beordrade han dem och pekade på de två stolarna som stod framför det stora skrivbordet.
Dem rörde sig inte utan stod stelt kvar där Dumbledore lämnade dem. Skulle de bli relegerade från skolan? Hermione vågade nästan inte ens tänka på vad som skulle hända.
”Okej, stå kvar om ni så känner för det. Jag är oerhört nyfiken på hur ni lyckades ta er till Hogsmead.” Frågade Dumbledore och lutade sig fram över skrivbordet och kollade in i Hermiones ögon som ett litet barn på julafton.
”Säg det bara, relegera oss nu på en gång, sir. Dra inte ut på det, snälla! ”Bad Hermione Dumbledore plötsligt.
”Relegera er? Inte då, jag har just vunnit, som vi kallar det, kärleks-vadet. Jag kommer inte berätta för någon om att jag upptäckte er romans i Hogsmead. Faktum är, så har varken ni eller jag varit där idag.” Sa Dumbledore och blinkade med ena ögat mot Draco och Hermione.
”Kärleks-vadet? Vad betyder det, professorn?” Frågade Draco försiktigt men nyfiket.
”Ja, alla lärare på Hogwarts får chansa vilka som kommer bli förälskade i varandra. Professor Hagrid till exempel, chansade på att Miss Granger och Harry Potter skulle sluta som ett par. Medan Professor Snape, insisterade på att Mr. Malfoy skulle bli förälskad i Cho Chang av någon andledning. Jag var den enda som såg att detta skulle ske.” Sa Dumbledore och gjorde en gest mot Draco och Hermione som tveksamt betraktade sin rektor.
”Ni ska givetvis inte säga det där om vadet till någon.” La han till och visade dem ut i den snurrande stentrappan.

Draco och Hermione gick längst korridoren, ovetande om att överallt i slottet skvallrades det om att renboldiga Malfoy och mugglarfödda Granger hade under natten rymt tillsammans.
”Jag måste ner till min sovsal nu, innan någon märker att jag varit borta, samma sak gäller dig. Vi ses!” Viskade han och pussade Hermione mjukt i pannan. Hermione stod stumt kvar, besviken över att inte få en riktig kyss, för efter dessa minuter i tron att hon skulle relegeras från Hogwarts var en kyss från Draco precis vad hon behövde. Istället gick hon med släpande steg upp till Gryffindors porträtthål. När hon sagt lösenordet till den tjocka damen anade hon höga diskussioner från uppehållsrummet och när hon visade sig i rummet vändes allas blickar mot henne.

Tycker ni det är för långa kapitel? Ska jag dela upp dem i två delar istället?

MEER Långa kapitel är bra

Håller med. Ju längre kapitel desto bättre Mer!

Kapitlen är perfekt, allt är perfekt, skriv många kapitel mer!

Vad spännande! Inte alls för långt kapitel.

Så braa! Ju längre kapitel desto bättre!