En mugglare på Hogwarts

'

Ja, så var det för mig med igår. Jag fattar inte vad vitsen med den "funktionen" är!!! Man kan ju höja dagen efter, men då¨har man oftast glömy bort det! Så är det för mig iallafall!

Har du någon ny del på gång?!

ja, nu e det såhär: StrangePeople har hoppat av skrivandet, men då frågade Emi om hon kunde få ta över StrangePeoples plats så hon ska bara läsa igenom ff:en o sen skriver hon nästa kapitel ^^ o Emi e superbra på att skriva

Aha, ok, Det blir säkert jättebra!

Längtar efter nästa kapitel!

yes yes bra !!! vad snackar vi om ???

Vadå, "Vad snackar vi om"?

När kommer det mer?

jag är inte säker, men Emi har läst igenom alla kapitel idag iallafall

Vad bra! Då kommer det säkert mer snart

det får vi hoppas




Kapitel 5- gästinlägg
Eftersom jag inte kunde skriva något nytt så får det helt enkelt bli som så här och jag måste tillägga att jag är helt ny på fanfiction- fronten så var inte för hårda mot mig, men jag gillar kritik av alla slag bara jag kan göra något av den!
-
Hon hade tydligen sagt det ordet. Husalfer. Chris masserade sin panna med sin ena hand och var försäkrad om att han blivit galen. Allt var nu blankt i hans huvud och han hade ingen aning om vad han skulle göra, han skulle aldrig hoppat på tåget var det enda han tänkte på, men nu var det försent. Han skulle träffa den äldre mannen med det långa vita skägget, han kände knappt någon riktigt väl och han hade ingen aning om var han var, inget att ändra på. Om han nu inte skulle fly, Chris försökte få bort tanken, för vart skulle han i sådana fall fly överhuvudtaget? Ingenstans, exakt. I detsamma han övervägt flykten och Chris börjat må illa av alla intryck vinkade McGonagall åt honom att komma med ett svagt ihop snörpt leende. Ett liknande hans mormor brukade ge honom och han reste sig från bordet och gick mot henne. McGonagall ledde honom framför sig och han gick igenom en lång korridor med henne och det enda som hördes var deras fotsteg och McGonagalls små klackar som slog mot golvet vid varje steg. Till sist kom dem fram till en stor fågel i marmor som såg ut att hålla sina vingar som i en omfamning och på det upphöjda golvet till fågeln fick Chris stiga upp på. Han var inte säker på om det var en stor uggla, falk eller hök som den föreställde. McGonagall gjorde något som fick det som tydligen var som en hiss att snurra sakta uppåt.

Den stannade vid ett plan ganska snart och Chris såg genast den äldre mannen sitta vid sitt stora mörka bord i den största sal Chris sett. "Välkommen, vad är ditt namn främmande pojke?", undrade han vänligt med en röst som skulle kunna få tyst på en hop människor med hjälp av ett ord. Han drog ner sina små runda glasögon till nästippen och log sedan. "Jag heter Chris.", svarade Chris artigt och lite blygt samtidigt som han slog ner sin blick och började dra lite i sin tröja. "Varför är inte ditt namn nedskrivet, Chris?", undrade han med samma vänliga röst. "Jag ska nog egentligen inte vara här.", sade Chris och lyfte blicken nu säker på sina ord. " Är du ingen trollkarl, är det vad du försöker säga?", frågade han och såg rakt igenom Chris ögon förbryllat och samtidigt intresserat. "Nej, visste inte ens att det fanns sådana, jag är egentligen på väg mot min mormor, förlåt jag steg på fel tåg.", sade han skamset. "Inget att be om ursäkt för, men vet du om vad för slags skola du verkligen hamnat i nu och till det viktiga: vill du stanna?", frågade han och sköt nu upp sina glasögon för att sedan bläddra i lite papper.