Om jag var du

Jättebra

Du är jätteduktig

Tänkte bara säga att det kan dröja innan nästa del kommer. Idétorka + prov + födelsedag nästa vecka = ingen bra kombimation...

Åh

MEER!!

Om någon har någon idé till handlingen så får ni gärna skicka en uggla. Har redan fått ett förslag som jag ska försöka genomföra

Längtar

Kapitel 3.

”Jag förstår inte varför det gör dig så förskräckt bara. Någon måste ju ha skickat iväg dunkaren, och du förstod väl att det inte var en Slytherinelev?”
”Nej, jag vet det är bara det att… jag vet inte…”
Elsie, Catherine och Latanya satt i sina sängar i sovsalen. Elsie hade just berättat för de andra två vad Shane hade sagt till henne. Hon hade också avslöjat att det oroade henne mer än det borde, men nu ångrade hon sig nästan.
De visste ju inte vad hon hade berättat för Roger den där första dagen på Hogwartsexpressen.
Avery, inte Roger! Rättade hon sig själv i tankarna.
”Jag är nog bara paranoid. Han menade inget med dunkaren, han är bara jävligt dålig på att sikta.”
Catherine skrattade till, men Latanya gav henne en skeptisk blick.
”Vi vet alla tre att inte ens Hufflepuffarna är så dumma så att de väljer bollrädda idioter till sitt quidditchlag. Om du vill veta vad han menade med dunkaren, fråga honom.”
Elsie suckade. Hon hade alltid beundrat Latanyas förmåga att gå rakt på sak, men hon tvivlade på att den skulle hjälpa i det här fallet. Catherine verkade tänka i samma banor för hon öppnade genast munnen.
”Visst, visst. Vi går fram till honom och frågar vad i helvete han menade med att slå ner Els från kvasten. Han svarar att det var hans mycket genomtänkta och noggrant planerade försök att döda henne, men oj så synd att vi avslöjade honom för nu måste han nog ta till flykten till Kuala Lumpur.”
”Du har rätt Cat”, sa Latanya med en gäspning. ”Men vi borde nog sova nu, om vi över huvud taget ska orka upp i morgon bitti.”
De andra två somnade på nolltid, men Elsie låg vaken. Betydde dunkaren något? Elsie hade aldrig insett det förut, men hon var rädd för Avery. Rädd för vad han kunde tänkas avslöja om henne. Hon kunde inte längre komma ihåg vad hon berättat om sig själv på Hogwartsexpressen, men han visste att hon var en smutsskalle.



Under den följande veckan kunde Elsie tänka på något annat än Roger Avery. Varje gång e möttes i korridorerna så ryckte hon till och förberedde sig på att han skulle säga något giftigt om hennes bakgrund, så att folk skulle förstå vem hon egentligen var. Men inget hände. Hon lade faktiskt inte märke till något speciellt med hans beteende, utom att hon väldigt ofta kom på honom med att kolla på henne i smyg. Varje gång hon mötte ans blick så rodnade han kraftigt och tittade åt ett annat håll. Vad betydde det? När hade han börjat med det? Når hon tänkte efter så insåg Elsie att han lika gärna hade kunnat stirra oavbrutet på henne under hela deras skoltid, hon hade helt enkelt aldrig ägnat honom tillräckligt med uppmärksamhet för att upptäcka det tidigare.
Hon försökte bete sig så normalt som möjligt trots att hon var orolig och förvirrad. Hon lyckades faktiskt nästan, för Catherine misstänkte i alla fall ingenting. Men Latanya var mycket svårare att lura. Elsie förstod att om hon inte lugnade ner sig snart så skulle en konfrontation med Flickan-som-genomskådar-alla-lögner vara oundviklig. Men när treveckor gått utan att Roger (”Nej, Avery!”) gjort minsta lilla antydan till att avslöja Elsies hemlighet så började hon slappna av. Kanske var det sant som hon sagt innan, att Avery var usel på att sikta, och helt enkelt hade missat Sheila Ogden som just då hade klonken och i stället träffat Elsie.
Hon var inte riktigt tillfredställd med den förklaringen, men den fick räcka för tillfället.

meeeeeeeeeeeeeeeer

bra