Harry Potters liv efter striden [SV]

Jaaaa!

Hihi braa, jag har inte hunnit kolla på länge så..
P.S. Det skulle vara kul med mera Dean och Seamus, jag vet har tjatat i Kpwebben om det också, men dem är naaaaaaajsiga!!!!! XD

Kommer du att lägga upp det då?
*hoppas hoppas*

Varför skulle jag skriva utan att lägga upp?

Men du skriver kanske klart det men orkar inte lägga upp?

Aha, du menar så
Händer sällan faktiskt.. Om jag inte blir tvungen att avbryta.

Jag har bästa idén till ff:en!!!!! Jag ugglar dig nu!

I love ideas


Kapitel 10: En Hogwartsresa
Drömmen var lika klar och tydlig som om han var där på riktigt, en gång till. Han såg åter en gång hur Snape kastade Avada Kedavra på Dumbledore och hur Dumbledore föll, föll, föll… Drömmen gjorde ett hopp och han satt vid Dumbledores kropp och vägrade flytta sig därifrån, trots att Hagrid försökte få honom att göra det. Han kände hur han skakade av sorg och chock, hur han återupplevde allt…

Och precis som i drömmen lades en varm hand på hans axel, skakade lite på honom och fick honom att slå upp sina ögon. I mörkret och med det faktum att han var nästan blind utan glasögon såg han ingenting, men Ginny satte snabbt glasögonen på hans näsa och framkallade lite ljus med hjälp av Lumos.
”Du drömde något igen, va?” frågade hon viskande.
”Hur vet du? Lät jag?” Harry fick skuldkänslor utan att veta svaret.
”Inte så farligt… James väckte mig från början”, sa hon och nickade mot den lilla pojken som nu sov lugnt i sin säng.
”Jag är ledsen för det, i alla fall…”
”Sömntabletter?”
”Va?”
”Ska jag hämta sömntabletter åt dig?”
”Jag klarar mig… Försök somna om istället.” Han tog av sig glasögonen och hörde Ginny mumla Nox innan de båda somnade om.

Vid åtta på morgonen nästa dag hade James försökt få Harry och Ginny att gå upp i en halvtimme, och eftersom de ändå skulle ta tåget till Hogwarts för att vara där en vecka, tills den 12 december rättare sagt. Egentligen skulle de inte göra något särskilt där, men Neville hade bjudit in de och de hade utan att fundera tackat ja. Att passa tider var dock svårare sedan James kommit in i deras liv, och det var nätt och jämnt att de hann, men det gjorde de i alla fall och de kunde snart koppla av i en tågvagn på Hogwartsexpressen.
”När åkte vi här båda två senast egentligen, om man inte räknar bröllopet?” sa Ginny fundersamt.
”När vi åkte hem 1997, tror jag”, svarade Harry. ”Men varför inte räkna bröllopet, av ren nyfikenhet?”
”Jag vet inte”, sa hon leende. ”Men det är i alla fall första gången vi har en hel vagn för oss själva.”
”Helt ärligt tycker jag att tåget känns lite tomt och tråkigt.” Harry skrattade. ”Man har liksom blivit van med att det är jättemånga personer här.”
”Ja, det har man väl… James gör i alla fall inte mycket väsen av sig”, sa hon och log mot James, som somnat i Harrys famn med Ginnys jacka över sig.

Det tog ett bra tag innan de var framme, men den enda som hann bli ordentligt uttråkad var nog James, som inte förstod det spännande med att titta på två människor som spelade trollkarlsschack, vilket Harry och Ginny tillbringade restiden med, och så fort de kom ut i den kalla vinterluften på Hogsmeades tågstation skrattade han lättat. Hagrid mötte de på stationen och både han och James sken upp vid åsynen av varandra.
”Han har minsann växt sen jag såg honom sist”, skrockade Hagrid och klappade James hår med tummen. ”Ni ska bo hos Neville, va?”
”I ett rum bredvid hans kontor.” Ginny nickade.
”Kommer ni förbi å dricker lite te imorrn förmiddag, åtminstone?” Hagrid såg förhoppningsfull ut.
”Visst, det kan vi…” Hogwarts hade börjat lysa framför deras gångväg och Harry höll upp James så han kunde se det lysande slottet. James tittade gapande på det och började sedan le och skratta och försökte till och med vinka åt det stora lysande.
”Ingen idé James”, sa Hagrid skrockande. ”Jag har försökt, men det vinkar inte tillbaka.” Skrattandes och pratandes fortsatte de alla tre upp mot Hogwarts, som James ivrigt fortsatte vinka åt utan att fatta att han inte fick någon direkt kontakt.

Harry vaknade tidigt på morgonen nästa dag, och fann att Ginnys huvud låg på hans arm, vilket framkallat att han inte hade någon känsel alls i den och han försökte försiktigt flytta undan armen utan att väcka henne innan han reste på sig, klädde snabbt på sig och gick ut på Hogwarts områden för att ta en liten promenad. Han fann sig själv med att le stort hela tiden, för det fanns så många lyckliga minnen på Hogwarts. Han såg ett träd vid sjön (där man kunde se bubblorna från jätteodjurets snarkningar), och kom genast att tänka på hur han suttit där med Ginny under en ytterst härlig lunchtimme i något som måste likna det liv han levde nu, ett lyckligt, nästan problemlöst liv…
”Harry?” Utan att han märkte det hade Neville smugit upp bredvid honom.
”Neville, du skrämde slag på mig…” Harry skrattade. ”Varför är du uppe så här tidigt?”
”Tänk efter, Harry. Är inte du också det?” Neville flinade. ”Jag gillar att promenera vid sjön.”
”Det finns många minnen här”, sa Harry fundersamt.
”Ja, absolut. Från skoltiden, och så förstås från ert bröllop”, sa Neville leende och Harrys mungipor drogs också uppåt.
”Det var definitivt ett minne för livet.”
”Det brukar sägas att bröllop är det… Tillsammans med att få barn”, sa han fundersamt. ”Har ni planer på fler?”
”Alltid så nyfiken”, sa Harry skrattande. ”Svår fråga… Ärligt talat har vi aldrig pratat om det. James var faktiskt en överraskning.”
”Som jag då”, sa Neville fundersamt. När Harry tittade förvånat på honom ryckte han på axlarna. ”Jag hittade min mammas dagbok.”
”Jag vet faktiskt inte”, sa Harry tyst. ”Men de var unga, i och för sig.”
”De var väl 20… Du och Ginny är 24, 25.”
”Vi vet faktiskt hur gamla vi är”, muttrade Harry och Neville himlade med ögonen.
”Jag menar att det inte är en evighet i ålderskillnad.”
”Åh, aha.” Harry tittade på sin klocka, som visade halv åtta. ”Jag ska nog gå tillbaka innan James och Ginny vaknar.”
”De är vakna. Jag tittade in innan jag gick ut, men Ginny verkade veta att du tar en promenad… Hur bra känner Ginny dig egentligen, behärskar hon legilimens?”
”Inte så vitt jag vet”, sa Harry med ett leende och började gå tillbaka mot örtlärahuset.

Vid sjutiden på kvällen skulle Neville ha ett av sina ”berättarmöten”, där han för de elever som ville berättade om sina äventyr med Dumbledores Armé, och eftersom ingen mer än McGonagall, Neville och Hagrid visste att Harry och Ginny var på besök, skulle de, som för en överraskning för alla elever, helt enkelt, vara med och hjälpa Neville att berätta, så de hjälpte Neville att ställa i ordning soffor och fåtöljer(James hade för en gångs skull bestämt sig för att sova vid ett passande tillfälle) innan eleverna började anlända. De två första var två blonda tvillingflickor varav den ena fick enormt stora ögon när hon fick syn på Harry och Ginny medans den andra bara rodnade kraftigt. Så fortsatte det tills alla elever kommit, en del tittade förvånat på de och en del rodnade, men alla hälsade i alla fall och Neville kunde börja berätta. Han berättade glatt om den gången då DA försökt rädda Sirius, och när han glömde något fyllde Harry och Ginny genast i det. Mitt i Nevilles berättelser vaknade James, och han snodde ganska mycket uppmärksamhet eftersom alla elever tydligen inte kunde titta tillräckligt på honom, men James verkade i alla fall inte ha något problem med det, han fortsatte bara le och skratta och charma exakt alla i rummet.

När Neville berättat klart vågade de flesta barnen faktiskt börja prata lite med Harry och Ginny, och det var väldigt intressant. James skickades nästan runt av alla som ville testa att hålla i honom, och de fick faktiskt båda två skriva rätt så många autografer.
”Det är tufft att vara kändis”, muttrade Ginny när alla gått. Hon viftade irriterat på handen. ”Kunde du inte varnat mig för att man får handkramp av att vara gift med dig?”

Jättebra!

Super bra!!
När kommer nästa??