Vamäxen Nessie

meeeeeeeeer

den är jättebra!

Vi hade ett jätte långt strömavbrott hela dagen och hade inte internet och kunde inte ringa. Så har haft en jätte tråkig dag...

oj!

Blev kanske lit långt... Hoppas ni orkar läsa det!

Kapitel 10 Diagongränden!

När vi hade satt oss i bilen och jag hade förklarat vägen till Diagongränden, så började Alice köra med en normal hastighet så att inga mugglare skulle märka!
”Sväng vänster här, rakt fram här, vänster, nu ska vi ditåt” var saker jag sa till Alice när hon frågade vart hon skulle svänga nu. Diagongränden var inne i stan och vi bodde utanför stan så i normal hastighet tog det oss en halvtimme. När vi svängde runt en sista gång så såg jag dörren till den läckande kitteln.
”Där är det! den läckande kitteln.” sa jag och kände hur det pirrade i magen av nervositet. Alice parkerade och stängde av motorn. Sedan gick hon ut ur bilen och väntade på mig. Jag tog fram brevet och kollade att jag hade mina pengar med. Sedan gick jag också ut till Alice.
Vi gick in i en dörr och där var Den Läkande Kitteln. Jag hade varit där 100 gånger och Tom bartendern kom genast fram och hälsade.
”Hej Nessie, vem kan det vara som du tagit med?” frågade Tom försiktigt.
”Det är min moster Alice!” sa jag och log mot Tom.
”Hej... Vem är du egentligen? Och hur känner du min systerdotter?” Alice var verkligen förvånad, för hon brukar inte fråga så rakt ut.
”Oj, presenterade jag mig aldrig? Nå, jag heter Tom och är bartender här på Den Läkande Kitteln! Och vad beträffar Nessie så har vi möts många gånger förut. Fast då var ju Elena och Lucas med...” alla visste om precis vem som hade dött och därför visste Tom om att mina föräldrar hade dött.
”Mm, men livet måste gå vidare, och vi med. Vi måste tuvärr gå nu, men det var ett nöje att få träffa er Tom!” Alice var alltid så noga med att vara vänlig och därför kanske hon inte alls var glad att träffa Tom, men det såg man inte på hennes ansiktsutryck. Så det märkte man inte.
”Jaja, förstås, jag vill också säga det samma med er. Det var ett nöje att träffa er!” Tom såg lite besviken ut när Alice sa att vi skulle gå. ”Och eftersom jag inte har sett er här tidigare så måste ni veta hur ni kommer till Diagongränden. Följ mig” sedan började han gå mot en dörr som var på andra sidan rummet. Och vi följde efter. Och sedan kom vi till en lite trädgård, som var 2x3 meter typ. Vi stod vända mot en tegelvägg. Tom började knacka på några välbekanta tegelstenar på tegel muren. Och jag visste vad som skulle hända. Jag hade som sagt varit här förut med mina föräldrar.
”Hrmm...” Alice harklade sig, och jag undrar varför hon gjorde det. ”Hallå, skulle vi inte fara till Diagongränden?” Alice hade alltså inte förstått att det var dit vi var på väg.
”Jo... Det är dit vi är på väg” Tom såg på mig och Alice en stund innan han fortsatte knacka på tegelstenar.
Sedan när han var klar och backade ett halvsteg så började tegelstenarna flytta på sig och till slut när dom var stilla igen så hade dom format ett portvalv. Och på andra sidan portvalvet så var det fullt med människor som gick omkring. Och när jag tittade uppåt så såg jag att det flög en massa ugglor som skulle lämna sin post och kom ihåg att vi lämnat Dobby i bilen, och att jag inte kunde skicka honom nu.
Alice var tydligen helt chockad och stod bara och gapade.
”Jaha, bäst jag går in igen då. Hoppas ni får en fin dag!” Tom vände sig om och gick in i baren igen.
Jag drog puffade lätt på Alice och tittade på henne. Hon verkade hämta sig snabbt och när hon hade hämtat sig så stängde hon snabbt munnen.
”Okej, så nu får du då säga vart vi ska gå då!” hon tittade uppmanande på mig och jag började gå och hon följde efter.
”Kom först måste vi gå och köpa mig en Hogwarts klädnad. Vi måste gå till Madam Malkins då!” sa jag och började dra henne med mig till en butik som låg ganska så nära. Jag gick in och Alice var just efter mig.
Där inne var redan en flicka som testade en Hogwarts klädnad. En dam böjde sig fram över henne och satte fast nålar lite här och där. När hon hörde att det kom in någon så tittade hon upp och gick fram till oss.
”Hej, en ny Hogwarts elev antar jag? Jag håller just på med en annan” sa hon och nickade mot flickan. Flickan vinkade lite med svårighet eftersom hon hade nålar överallt.
”Ja, och Nessie här” Alice pekade på mig ”behöver en Hogwarts klädnad.” Vid orden tog damen tag i mig och drog bort mig till en pall. Jag ställde mig upp på pallen och tittade på flickan, hon var nu vänd mot mig.
Damen som jag antog var Madam Malkin började hämta tyg och nålar. Och började sedan nåla fast tyget på mig.
”Så du heter Nessie? Fint namn, jag heter Lily. Jag vet att det är väldigt vanligt namn.” flickan som stod på pallen mitt emot mig hade väldigt långt, ljust hår.
”Jag tycker att det är ett väldigt fint namn jag. Ska du börja ditt första år på Hogwarts?” jag visste nästan att det var helt säkert att det var det.
”Ja, mina föräldrar är och köper mina skolböcker och det. Sen ska vi fara och köpa min trollstav. Ja, där kommer hon!” flickan pekade på en annan dam som just kommit in i butiken. Och när jag såg henne tyckte jag att hon påminde mig om någon. på det långa ljusa håret Lily hade och när jag såg hennes mamma nu var det ingen tvekan om saken Lily var släkt med Luna Lovegood.
”Hej Lily, är du klar än?” mamman hade en sån där drömmande röst nu, som Luna.
”Nja, nästan. Mamma det här är Nessie, Nessie det här är min mamma Miranda. Mamma Nessie är också en förstaårselev!” Lily verkade uppspelt på att redan ha en vän som också skulle till Hogwarts. Jag var nog lika glad jag med. Då behövde jag inte oroa mig för det nu. Jag hade redan en trevlig vän.
”Jaha, hej Nessie! Vad bra Lily! Nå vill du komma och dricka honugnsöl på Den Läckande Kitteln?
”Nja...” jag kollade runt efter Alice. Hon satt och läste en tidning borta vid stolen på väggen. Och just som jag skulle ropa på henne tittade hon upp, hon hade tydligen lyssnat på vårt samtal.
”Vad? Nått jag missat?” Alice spelade dum så att dom inte skulle få veta vad jag och hon var. Hon ville jag skulle ha en vän på Hogwarts!
”Alice, kan vi fara med Lily och Miranda till Den Läckande Kitteln?” jag frågade i en annars-hon-kanske-inte-vill-vara-min-vän ton.
”Okej, men då får ni hjälpa oss att handla sen. För det är första gången JAG är här. Men då måste vi vänta på att Nessie är klar så går vi sen.” det hon sa sist som just och just hejdade mig från att hoppa ner från pallen och gå ut ur dörren. Damen hade tyst och försiktigt försökt att fortsätta utan att avbryta vårt samtal. Det tog ett par minuter till innan min klädnad var klar. Sedan började vi gå mot Den Läckande Kitteln.
Det var fult med folk som antagligen skulle köpa Hogwarts saker. Det var också massor med människor i Den Läckande Kitteln. Lily och jag tog ett bord medan Miranda och Alice for och köpte honugnsöl åt oss.
”Din mamma sa att hon aldrig varit här förut. Så är du mugglarfödd?” Lily visste inget så det var bäst att inte förstöra vår nyfunna vänskap.
”Alltså Alice är inte min mamma, utan min moster. Och nej jag är inte mugglarfödd. Mina föräldrar är döda och blev dödad av dödsättare eller Voldemort.” jag märkte hur lätt det var att prata med Lily som med Neville.
”Oj, jag är så ledsen...” nu kom Miranda och Alice tillbaka, Miranda hade hört det där sista... Inte bra.
”Inte har du väl hamnat i bråk redan Lily?” Miranda tolkade Lilys tonfall fel.
”Nej, det var inget bråk. Jag bara berättade för Lily att mina föräldrar blev dödade av Voldemort.” ojoj vad hade hänt med mig Alice hade verkligen lyckats förändra mig. Jag var som en annan mycket lyckligare person nu. Det var enklare att prata med folk nu.
”Nej men oj, då måste jag säga samma sak, jag är verkligen ledsen. Jag som trodde att Alice var din mamma, men alla har fel i livet nån gång.” hon kollade forskande på Alice för att kolla ifall vi var släkt på nått sätt. ”Du kanske är adopterad...?” hon mumlade lite för sig själv, sedan tänkte jag att det var väl bara att säga sannigen nu.
”Alice är min moster” sade jag högt och tydligt så att hon skulle förstå att jag var stolt över det.
”Jaha, men nu ska vi väl dricka upp vår honugnsöl eller?” Miranda verkade inte alls förvånad över att vi var släkt men Alice var däremot helt förvånad över mitt avslöjande och stirrade på mig som en baby som ser en glass eller nått.
Vi gick in och ut och köpte mina och Lilys saker till Hogwarts. Till slut hade vi bara trollstaven kvar och både Lily och jag hade varit nervösa för det här. Vi gick ganska klumpigt in och en klocka plingade när vi öppnade dörren. Olivanders hette det och det var Olivander som sålde trollstavarna. Det hade pappa berättat. Alice och Miranda kom in efter oss och dom satte sig i de två stolarna vi dörren. Allt vi såg var ett bord, fullt med papper och olika avlånga lådor, och en massa hyllor med liknande avlånga lådor.
Vi väntade i en tyst minut, för ingen visste vad dom skulle säga, och sedan kom en man fram från hyllorna och såg på oss. Och granskade oss. Sedan mycket sakta kom han gående mot oss.
”Men hej... Ni vill antagligen köpa era trollstavar antar jag...” gubben hade nästan inget hår på skallen och han tog fram en makapär som såg ut som en mugglar-telefon men utan knappar och bara en skärm. Han nickade åt mig och jag tog ett steg framåt.
”Det är inget farligt, det gör inte ont... Om du inte har med dig nåt du inte borde.” han grina elakt och jag drabbades av en snabb rädsla som sköljde över mig. Jag vände mig om och såg på Lily, hon såg likadan ut som jag kände mig.
Skulle den där maskinen avslöja att jag var en vampyr? Jag kollade på Alice, hon och Miranda satt avslappnat och kollade på oss.
---------------------------------------------------------------
Kommenter och gilla detta inlägg om du gillar det!

meeeeeeeeeeeeeeeeer

Det var jätte bra!!!

Ja, det var jättebra!

ha ha, kul att hon heter Nessie!
Nessie är nämligen mitt riktiga smeknamn

Om ni själv har ett namn så tveka inte att skicka det till mig jag är nämligen usel på att hitta på namn.
Nessie00: Roligt!


Kapitel 12 Hogwartsexpressen.

Jag packade all mina saker dagen före jag skulle fara till Hogwarts och när klockan var 8, innan jag skulle gå och lägga mig, så kollade jag för 5:e gången att jag inte hade glömt nått. Sedan gick jag i sägn men kunde inte somna. Så jag tog fram en bok som Alice hade rekommenderat till mig och började läsa. Klockan var 11 när jag somnade med boken i handen. Jag hade läst 4 kapitel och 11 sidor.
Jag började drömma.
Jag var på väg till Hogwartsexpressen och hade lyckats glömma både min koffert (vet inte hur jag hade lyckats) och min uggla Dobby hemma. Jag hittade inte någonstans att sitta, sedan när jag öppnade dörren till ännu en kupé och såg Lily inne i den.
”Hej Nessie.. hmh” hon kollade på mig och hade avsmak i ögonen. ”Tuvärr det är fullt här” det var det inte alls, det fanns två lediga platser. Jag såg att det var fler andra flickor där och dom fnissade och viskade om... mig, tror jag. Jag vände mig om gick därifrån, hittade en annan tom kupé. Där satt jag ensam hel resan...
Jag vaknade med ett ryck. Jag såg mig omkring och mina andetag blev lättare. Jag var hemma. Inte i Hogwarts. Tur det. jag skickade på klockan och såg att den var 4 på natten. Jag tog bort boken som hade ramlat i golvet och somnade om. Jag drömde inte nått speciellt efter det.
Jag vaknade klockan 7 och började genast att klä på mig kläderna som jag hade valt ut dagen före. Jag skuttade ner för trappan och in i köket, satte mig ner vid bordet som Alice redan satt vid.
”Godmorron gumman, hur mår du? Nervös?” Alice läste en tidning och kastade bara en blick på mig och fortsatte sedan att läsa.
”Såklart att jag är nervös. Jag undrar vilket elevhem jag skulle fara i?” jag talade bara om för Alice vad jag hade tänkt på i trappan, det hade jag inte tänkt på innan. ”Mamma och pappa var ju båda i Hufflepuff, så kanske där. Eller Rawenclare, Gryffindor skulle inte heller vara så dåligt. Men inte Slytherin!” det var så jag tänkte. Hufflepuff var först, sen Rawenclare, Gryffindor, och sist men absolut mins Slytherin.
”Ja, din mamma skulle, om det är som du säger att hon var i Hufflepuff, säkert vilja att du skulle vara där. Och jag är säker på att vart du än hamnar, så kommer du trivas där!” Alice ord muntrade upp mig. Och jag tror inte det hade funnits någon chans att jag skulle bli en Slytherinare, så allt skulle nog bli bra.
Jag tog en smörgås och grädde lit smör på den, och satte en ost skiva på den också. Jag försökte äta så mycket jag orkade. Men hade svårt att ens få ner en smörgås, så jag åt inte så mycket utan tog två oboj glas i stället.
Sedan gick Alice och jag upp och hämtade min koffert. Den var egentligen tung, men för Alice och mig var den jätte enkel. Vi bar ut den genom dörren och ut till bilen. Alice bil för liten för att den skulle rymmas i bakluckan, så vi fick sätta den i baksätet i stället. Sedan hämtade jag ugglemat och gick in för att mata Dobby med. Dobby hade fått vara i mitt rum, eftersom Alice inte gillade djur. Han hade trivts bra och han pickade mig med näbben när jag bar ut honom till bilen. Jag hade glömt bort att köpa en bur när vi var i Diagongränden, så jag hade honom på min arm. Han ville tydligen inte lämna det fina huset och de fina skorna (jag vet inte om det var vanligt för ugglor, men Dobby älskade picka i skor) vi hade aldrig låtit honom göra det dör hemma. Men här var det svårare för det fans så MÅNGA skor. ”Ta det lugnt, du kommer trivas på Hogwarts” sa jag till Dobby och han lugnade så smånig om ner sig. Han hade varit på Hogwarts med min mamma, så han visste nu vart vi skulle.
”Är du klar än?” Alice röst avbröt mina pajningar på Dobby och jag satt in honom i bilen. Klockan var nu 8 och vi måsta åka enda in till London så skulle vi måsta fara nu.
”Vi måste börja fara nu” Alice var otålig, hon skulle på möte senare, klockan 12, tror jag i London.
”Visst, jag är klar. Men kan du inte skicka ett brev? Jag vet att du inte har nån uggla, men jag skickar Dobby och så skriver du!” jag hade tänkt ut det här dagarna innan och funderat noga på vad jag skulle säga, och hur.
”Okej, bara den far med brevet direkt!” Alice gillade som sagt inte Dobby. Hon sa aldrig ens hans namn. ”Men då far vi nu då” Alice satt sig i bilen och startade motorn. Jag satte mig i framsätet eftersom min koffert var i baksätet.
”Ja, bara kör. Så att vi kommer fram i tid, jag vill nämligen att Lily och jag får en bra kupé.” sa jag medans jag öppnade min koffert och letade reda på min försvar mot svartkonst bok. Den hette ”Lär dig Försvar dig mot svartkonster med Godric Mirco” (ett av mina påhittade namn). Jag hade läst den boken 2 gånger men jag hade inget annat att göra nu så...

Efter 2 och en halv timma...
Var vi framme vi King Cross station. Jag hade ont i magen. Jag började gå mot stationen som var typ 20 meter från parkerningsplatsen. Jag hörde Alice stänga av motorn men vände mig inte om. Jag stannade och väntade på henne. Jag hörde att hon öppnade och tog ut min koffert och sedan var hon vid mig. Hon bar kofferten på egen hand och det verkade inte vara svårt för henne.
När vi kom in i stationen letade jag efter brevet och tog fram det. Där inne låg min biljett. Alice var på väg mot en vakt, men jag ryckte henne i rockärmen och hon kollade undrande på mig.
”Men vi vet ju inte var där 9 och tre kvart ligger. Om inte du vet såklart” Alice kunde vara både knäpp och smart, klart att jag visste. Mamma och pappa hade ju båda älskat Hogwarts. Det låg mellan perrong nio och tio.
”Det ligger mellan perrong nio och tio” viskade jag och hon kollade sig undrande efter dom perrongerna.
”Är dom inte där?” Alice hade en konstig ton när hon sa det, nervös? Alice? Vi började gå mot perrong 9 och 10. Jag tog Dobby från Alice och började paja honom. Det var fult med människor och flera stycken Hogwarts elever. Jag såg att det var en mörkhårig, snygg kille som just med sin familj skulle fara in i perrongen. När det kom mugglare förbi så började han springa med dom men sedan vände han och för rakt in i vägg en mellan perrong 9 och 10. Det kom en äldre kille som jag såg ett prefekt märke på, han var antagligen pojken storebror, han gjorde likadant som hans lillebror. Sedan kom det en man och en kvinna. Kvinnan föll en liten flicka i handen. Sedan sprang damen och flickan in i vägen, mannen kom tätt efter.
Jag sneglade på Alice, hon hade också sett det. och hon hade märkt att dom hade haft med sig koffertar, så hon antog att det var Hogwartselever.
”Ska vi göra sådär?” sade hon och verkade nervös.
”Jo, fast det är ingenting farligt! Man känner ingenting.” sa jag drömmande eftersom jag tänkte på killen. Han måste gott en klass högre än mig. Men han hade varit jävligt snygg! För första gången var jag kär, och jag hade bara sett han bakifrån, visste inte ens vad han hette.
”Okej, vi går tillsammans va?” sa Alice och kollade nervöst på mig.
”Jo, jag överger dig inte.” det var sant. Men jag visste inte om Lily skulle överge mig. Sedan sprang vi bara och brydde oss inte om att någon såg på oss, vi bara sprang rakt in i väggen. Vi kommer krascha, vi kommer krascha, tänkte jag. Men det gjorde vi inte. Utan vi for bara rakt igenom väggen. Jag hade stänkt ögonen när vi hade kommit en halv meter i från och nu öppnade jag dom och såg ett lok. Jag såg på en skylt att det stod perrong nio och tre kvart. Och på en klocka bredvid såg jag att den var 15 före 11 och då hade jag 15 minuter att hitta en kupé och att hitta Lily.
”Jaha, så var det med det. nå ska du inte kila i väg och hitta Lily?” men det hade hon inte behövt för Lily stod en bit bort med sin mamma och sade farväl. Alice hade följt min blick och vinkade åt dem.
”Hejdå gumman, jag kommer sakna dig där hemma. Och lova att inte få några ovänner!” Alice gillade inte att man inte hade vänner, och därmed hatade hon ovänner.
”Jag kommer sakna dig med, men jag kan inte lova nått. Men jag ska försöka!” jag kollade längtans fullt på tåget och vägrade möta hennes blick. Sedan kramade jag henne hårt. Hon stelnade till men förstod sedan att jag behövde det och kramade mig hårt. Vad hon än hade tänkt sig så var det inte det här. Sedan efter 2 långa minuter med kramande så började hon hjälpa mig att sätta upp kofferten på tåget. Hon gick efter Lily som var kvar med sin mamma. Jag väntade nervöst, och jag längtade efter att få se Lily. Bara tanken fick mig att må bättre.
”Hej Nessie, det var länge sen... Eller vet egentligen inte, men är det inte så man brukar säga?” Lily hade humor i sig också. Jag blev genast på bättre humör.
”Hej Lily” sa jag småleende. Hon hade sitt långa hår i en hästsvans idag. Hennes mamma kramade om henne en sista gång och sen steg Lily också på tåget.
”Vad är klockan?” frågade jag Lily när vi hade börjat gå mot bakre delen av tåget. Jag hade sett att hon hade en klocka på sig så jag hade frågat.
”Den är 5 minuter före. Vi borde nog hitta nån tom kupé” sa hon lugnande och det hjälpte lite. Jag var i alla fall inte ensam. Det hade varit jobbigt. Vi öppnade dörr efter dörr men hittade inte någon tom kupé. När vi öppnade den sista dörren på bakre delen av tåget (dom skulle måsta gå ända därifrån dom hade börjat, fast framåt om den här kupén inte var tom) så var det första jag såg en liten flicka i samma ålder som jag.
”Yes, äntligen. Får vi sitta här Mandy?” Lily hade vänt sig mot flickan och kollade med höjda ögonbryn på henne. Dom måste känna varandra, tänkte jag.
”Visst, jag trodde du hade glömt mig” sade hon stött. Lily avbröt sig att försöka få upp sin koffert på bagagehyllan.
”Men så klart att jag inte hade glömt min bästis. Föresten det här är Nessie. Hon ska sitta med oss” sade Lily och nickade mot mig. Lily hjälpte mig med mitt bagage och sedan satte hon sig bredvid Mandy. ”Det här är Mandy, hon bor granne med mig och vi har känt varandra sen vi var små.” sade hon och log mot mig och Mandy. ”En vän man inte glömmer. Du kommer gilla Nessie, Mad” tillade hon och gav mig ett bländande leende. Mandy hade axellångt, brunt hår och ett runt gulligt ansikte. Hon var kanske inte lika snygg som Lily men hon var sötare än Lily.
”Men vi måste komma på ett smeknamn, Lill. Kanske Ness?” sa Mandy fundersamt. ”Dom tre vännerna, Lill, Mad och Ness? Det låter coolt, eller vad Nessie?” Mandy var trevlig, snäll och omtänksam. Och såg oss tre redan som vänner. Det var bra en till vän på köpet.
”Ja, Lill, Mad och Ness. Dom tre oslagbara” började Lily improvisera. ”Eller hur Nessie?” nu var det min tur att säga min mening.
”Japp, Lill. Om det är så jag ska kalla dig. Mad, om jag ska kalla dig så, var vill du bli sorterad?” frågade jag av ren nyfikenhet. ”Vilket elevhem?” sa jag när jag hörde hur korkad min fråga lät.
”Jag fattade nog, Ness.” sa hon och betonade Ness på ett speciellt sätt. ”Kanske Gryffindor, mina föräldrar och min storebror var där. Men Hufflepuff skulle inte vara så illa. Du då, Ness?” och hon betonade Ness på ett trevligt sätt igen.
”Enkelt, Hufflepuff. Mina föräldrar var där. Fast efter det Gryffindor eller Rawenclare.” sa jag för jag hade ingen lust att ljug, bara för att hon ville fara i Gryffindor.
”Jag har ingen skillnad, bara jag inte far i Slytherin!” sa Lily med avsmak.
”Nej, du har rätt, Lill. Dit vill man inte hamna.
Vi småpratade lite. Men när vi pratade om Quidditch kom en dam med godis och knackade på vår dörr.
”Vill ni ha nått från vagnen?” sa en uttråkad kvinna som hade öppnat vår kupédörr.
Både Mad, Lill och jag steg upp för att köpa några chokladgrodor. Jag köpte 5 chokladgrodor och en Bertie Botts bönor i alla smaker.
Sedan satt vi och tävlade om vem som vågade sig smaka på flest bönor, Mandy vann flest gånger. Och jag började nej, jag gillade redan Mandy och Lily. Vi tre var som gjorda för varan, vi förstod nästan vad vi alla tänkte. Plötsligt öppnades kupédörren och vi avbröt våra skratt efter nått roligt Mad hade sagt. Det stod en pojke där nej, inte vilken pojke som helst utan den pojken. Den där pojken som jag hade sett på perrongen.
”Hej... Hmh, jag trodde det var nån annan här.” sade han kort och vände sig om stängde dörren och gick. Vi väntade tills vi inte hörde hans steg mer och sedan började vi skratta. Det tog säkert 15 minuter att vi skulle lugna ner oss.
”Vem var det? jag såg honom på perrongen tidigare.” sa jag när vi hade lugnat ner oss.
”Det är han där Seth Malfoy. Det sägs att han är Draco Malfoys pyssling.” sade Mandy och kollade granskande på mig. ”Fast han är tillsammans med den där Amy Clewsey” (ännu ett av mina påhittade namn, vet inte ens om man kan heta Clewsey). Sa Mandy när hon såg min längtansfulla blick. ”Så, slösa inte tid på honom. Han är inte värt det.” jag kunde inte låta bli att bli besviken. Han hade ju varit perfekt.
Och sen for samtalet i väg mot snygga killar och sånt. Jag hade aldrig haft en pojkvän, jag var inte bra på sånt. Hade aldrig ens varit kär, men nu var jag det, och det var konstigt. Men det skulle gå över, jag hade bara sett hans ansikte en gång... Hans ansikte, med sina perfekt drag, ett perfekt leende och perfekta tänder...
”Hallå Ness?” Mandys röst väckte mitt dagdrömmeri och jag drogs tillbaka till verkligheten.
”Va?” jag hade ingen aning hur frågan löd.
”Har du sett någon du varit kär i?” frågade Mandy otåligt.
”Neej... Är du släkt med Luna Lovegood, Lill?” det var nått som bara ploppade upp i huvudet och jag sa det både för att jag var nyfiken och också för att jag ville leda samtalet till en annan väg.
”Jo, hur visste du det?” frågade Lily nyfiket.
”Men jag har ju sagt dig det, du liknar på henne. Och du är så fin med ditt långa håret, Luna har ju likadant.” sade Mandy och log mot Lily. ”Eller hur, Ness?” nu vände hon sig mot mig och jag såg hennes bruna hår fladdra till.
”Japp, Mad har rätt, Lill! Och det passar dig med ditt långa hår.” tillade jag och log jag med mot Lily. Hon bar log mot oss.
”Luna är min mammas pyssling. Och jag har en kusin och Gabriella. Men jag träffar dom nästan aldrig. Pappa gillar dem inte.” hon gillade dem verkligen, det märktes på det sätt hon pratade om dom. ”Gabriella går också här på Hogwarts. Hon ska g sitt andra år nu. Hon är i Gryffindor.” så alla verkade gilla Gryffindor, men jag vill fortfarande fara i Hufflepuff.
”Borde vi inte byta om till Hogwarts kläderna nu då?” nu var det Mad som sa något. Och det var tur för det hade varit en spänd tystnad.
”Mm, det borde vi verkligen. Vi är snart framme” sa Lill som hade suttit och kollat ut genom fönstret. Så bytte vi om i tystnad och just när vi var klara hade kollat att vi inte hade glömt nått i kupé, så började tåget sakta farten och snart stod det helt stilla. Sedan började vi gå ut ur tåget och röra oss mot en röst som sa:
”Förstaårselever hitåt! Förstaårselever hitåt!” det var en mörk och djup röst. Vi följde rösten och när vi kom närmare såg vi att det var en JÄTTE STOR karl. Han hade ett skäggigt ansikte med mjuka bruna ögon. ”Så, är alla här då?” brummade rösten. Nästan alla ryggade tillbaka då.
”Nej, sir. Min kompis är inne i tåget på wc” pep en liten pojke. Jag tyckte han var modig som sa det. Själv såg han vettskrämd sig omkring efter sin kompis.
”Jaha, då får vi vänta lite då. Vad hette han sa ru?” brummade han och skickade på den lilla pojken.
”Det sa jag inte, sir. Hen heter Didrik, sir” pep pojken och kollade sig om omkring efter honom.
”Okej, finns de nån Didrik här?” utropade jätten. Det var en pojke hoppade av tget och såg sig omkring.
”Är du Didrik?” frågade jätten honom. Och kliade sig i skägget. ”Knäpiga förstaårselever” muttrade han för sig själv.
”Jo-o” stammade han.
”Men då ska du komma me här!” nu började han bli sur verkade som, för han lät inte lika glad längre.
När pojken sprang hit såg jag att han kramade den lilla pojken. Sedan började vi gå en stig. Det var svårt att se nått när det var så mörkt. I alla fall så kom vi efter, en stunds promenad, så kom vi fram till en sjö. Det fanns fler båtar och jätten satte sig i en båt så vi satte oss i dom andra båtarna. Jag satte i samma båt som Mad, Lill och en annan pojke. Sedan åkte vi iväg mot slottet.
----------------------------------------------------
Kommentera och sätt "tummen upp" till detta inlägg om ni gillar det!

meeeeeeeeeeer