PRS Medi & Vidomina

Hon hoppade till men log.
"Hej." Hon såg ner.
"Kalla det inte för hus. Det är ett ruckel. Hål och kallt. lDet ser ut att rasa vilken minut som helst."

"Du har rätt. Det kanske är för mycket.".
De hade anlänt utanför huset, eftersom det bara lågt längst efter gatan. Rion tippade huvudet bak för att iaktta huset på håll. "Det var säkert väldigt vackert en gång i tiden. Det ska nog att få liv i huset igen.". Rion kastade en blick mot Alice igen och sedan huset. Han körde ner händerna i byxfickorna för att sedan gå mot huset för att knacka på. Det skallrade om glaset på samma sätt som det gjort tidigare då Leo hade knackat på. "Hallå?", sa Rion och satte ner handen i byxfickan igen.

"Om det inte måste rivas och byggas om?" Hon ställde sig vid hans sida och snart öppade Charlie.
"Hej Rion!" Hab såg på honom.
"Tack för det du gör för oss. Vi är rätt illa som du ser."

"Ingen fara, min vän. Det var Alice idé. Tacka henne.". Han kramade om Charlie och såg förbi hans axel. "Var är Dana?", frågade han honom och försökte se in i hallen och fick Alices berättelser om huset bekräftat, det såg riktigt illa ut. "Vi ska göra ett nytt hem åt er. Jag anlitar det bästa team jag har.", sa han och log åt honom igen. "Om du och Dana känner er redo, så kan ni följa med oss tillbaka så att ni får göra er hemma inne i herrgården.". Det lät mera som en fråga med Rion bara log och såg på sin äldre vän.

"Tack så mycke...." Charlie hann nte säga mer innan han såg på Rion och började att gråta.
"Rion menar ni verkligen det? Kommer vi få ett nytt hus?" Han tog hans händer.
"Vi är redan klara."
Dana kom ut och såg på sin man.
"Charlie älskade vad är det?"

"Ja, jag ska snart meddela de att starta nybygget.", sa Rion och log igen mot de. När han fick syn på Dana nickade han åt hennes håll för att visa att han hade sett henne. "Goddag, Dana. Jag och Alice tänkte hjälpa er med flytten, finns det något vi kan hjälpa er att bära?", frågade han henne och såg sedan på Charlie. Rion log bara åt Charlie när han förstod att han grät av glädje. "Vi kan slå följe.", lade han sedan till och tittade på Alice över sin axel.

"Åh vi har bara två resveskor. Vi har inte mycket som du vet." Hon log och ställde ner väskan och tog sin makes han.
"Älskade gråt inte." Viskade hon och höll om hans svala händer.

"Kom, den här vägen då.", sa Rion och log snällt åt deras håll för att sedan se på Alice. Han nickade åt henne att de skulle börja gå. Det gjorde inget att Charlie och Dana kom lite efter, de skulle få prata lite ifred och ge de plats. Charlie ville kanske inte ha för många par ögon på sig när han grät, tänkte Rion.
Rion började gå längst gatan och körde ner händerna i sina fickor igen. Han gick i tystnad och såg mot herrgården som tornade upp för de en bit framför. "Jag tror de kommer att gilla att bo hos oss ett tag, eller vad säger du, Alice?"

Hon gick vid hans sida och kunde höra Charlie och Dana prata längre bort.
"Ja det kommer dem. De är så snälla och jag tror de inte har ätit ordetligt på länge." Hon log.
"Så de kanske kan jobba och göra iordning kliniken?"