PRS Medi & Vidomina

Hon såg upp och log svagt och visade en lista.
"Skriver den redan. Jag var rätt trött igår." Hon skrattade.
"Willhem är förästen med. Han kommer vara givare." Hon sträckte över lappen och iakttog Rion.

"Du jobbar snabbt.", konstaterade han och skrattade. Han sträckte sig efter frukt som han placerade på sitt fat och smakade av en vindruva. Han iakttog Alice. När hon berättade om Wilhelm såg han överraskad ut. "Jasså? Så ni fick med honom trots allt? Jag vet inte säker på honom, faktiskt, men vilken god nyhet. En märklig filur det där.". Rion skrattade igen och då hördes steg från hallen och Leo visade sig. Han såg nyvaken ut. "Finns det kaffe?", frågade han och Rion visade med en hand, att ja, det fanns kaffe.
Leo slog sig ner och ställde upp i en kopp åt sig. "Vad jobbar du med?", frågade han Alice när han såg att hon skrev på ett papper.

Hon såg på honom.
"Jag är i gång." Hon tog ett bröd och såg på honom och log mjukt.
Såg sedan på Leo och pekade på en kannan.
"Japp och jag skriver en lista vad som behövs till tortyrkammaren." hon blinkade med ena ögat och såg på honom med ett leende på läpparna.

Rion fyllde i. "Alice hjälper mig med att skriva en inköpslista till kliniken.".
Leo sträckte sig efter ett äpple och tog en tugga av frukten så att köttet krasades. "Ni jobbar på flitigt med det där.". Han tuggade på äpplet igen och smakade av kaffet. Rion tyckte att han verkade stressad, men påpekade inte det, utan andades bara ut och såg mot Alice igen. Han iakttog hur hon koncentrerat skrev ner saker på papperet.
Efter att det gått några sekunder öppnade Leo munnen igen, efter att ha ätit upp äpplet. "Brukade du författa sådär på papper? Eller brukar du inte skriva på dator?" Leo lät lite fundersam, han var inte säker själv på vad egentligen en dator var. Det verkade för komplicerat tyckte han.

"Hur menar du?" Hon såg på honom och log.
"Du menar skriva listor? Det gör jag för hand såklart. Om jag inte sitter i en annan stad och det ska vara till en annan. Då är det via datorn."

"Ja, alltså, om det är det som menar att författa.. för du är väl en.. författare?". Leo lät väldigt osäker nu och kände hur hans osäkerhet sken igenom. Han svalde och harklade sig som för att gömma sig bakom det. "Äh, jag svamlar.".
Han drack upp resten av kaffet. "Har ni hört något av Miranda då? Vilket energiknippe hon är!", han skrattade och kollade på Rion som nickade instämmande. "Ja, hon verkar vara en glad en. Hon är perfekt att jobba på kliniken. Patienterna kommer att gilla henne. Det är jag säker på.". Rion hade plockat i sig resten av vindruvorna och kikade på Alice igen. "Det verkar vara en del på den där listan, är det mycket kvar?"

"Då är det via datorn." Hon drack lite av teet och såg på Rion.
"Kalla dem inte för patienter, De är givare." Hon log och skakade op huvudet.
"Nej det är det inte. Jag är faktiskt klar." Hon höll ut lapen och hade den större delen i sin hand. Hon log mot Rion och lade huvudet på sned.

"Ursäkta. Givare.", ändrade han sig och tog emot lappen som Alice räckte fram. "Utmärkt. Då ska jag föra den här listan vidare till personalen. De kan nog hämta möblemanget redan idag om jag är snabb. Städningen av rummet tror jag att de redan tagit över efter mig."
Rion log och kastade en blick mot Alice. Han iakttog henne en sekund innan han reste sig upp för att ursäkta sig. "Jag kommer strax tillbaka. Sedan, Alice, kanske du och jag kan hjälpa Charlie och Dana med flytten?". Han tittade på henne över sin axel och försvann sedan därifrån för att meddela personalen om inköpslistan.

Hon kände hans beröring och släppte lappen och reste sig upp.
"Självklart. Jag kan gå till dem och hjälpa. Jag tror det inte mer än kläder de kommer ta ed sig." Hon log mjukt och gick mot utgången.

Rion hade gett över listan till en av tjänarna som genast skulle ta tag i inköpet av möblemanget. Han hann precis ifatt Alice när hon gått ut på trappan till infarten och gjorde henne sällskap genom att gå vid hennes sida. "Hej.", sa han lite glatt och knäppte händerna bakom sin rygg. "Jag följer gärna med, så jag får se vad deras hus faktiskt ser ut som.". Rion log mot henne och drog sedan in ny luft. "Vad snällt av dig att bjuda in de så, jag är säker på att det uppskattade det och även dig."