Not what I wanted [PRS]

Tanken var väldigt fin - att få följa med Joshua till Italien. Det enda som inte passade in sådär jättebra var Aeron. Inte för att Zihao hade någonting emot den ett år yngre eleven, tvärtom faktiskt. Han hade väl på något sätt lyckats skaffa någon respekt för pojkvännens kompis, precis som han gjort för Hayley. Problemet låg väl mest i att just den kompisen inte ville ha med en viss sjuttonåring på redan. Helt omöjligt var det i vilket fall inte. Kanske det skulle gå an bara för att Joshua ville ha med sig slytherinaren, men vem visste? Hursomhelst hade Aeron inte visat på någon större upptining inför Zihao. I alla fall inre ännu, vilket kunde ha någonting att göra med att de knappt kände varandra. Hur många gånger hade de talat med varandra? Typ en halv gång? Det lät ungefär rätt.
”Tror du verkligen att han kommer vilja ha med mig? För helt ärligt tvivlar jag på det”, mumlade den äldre med lätt rynkade ögonbryn och lät blicken flacka mellan gryffindoraren och fönstret. Hjärnan var alldeles slö, lite som en snigel i svängningarna. Förhoppningsvis berodde det inte på någonting annat än att han var trött, otroligt trött och utmattad. Den försökte gång på gång tolka orden som rymde de där fylliga läpparna. Han ville alltså gosa? Så långt förstod Zihao resonemanget, därefter blev det genast svårt. Om han nu skulle vidareutveckla de där orden på egen hand verkade det som om sextonåringen ansåg att det inte gick att gosa utanför badkaret. Det var där tankarna fastnade. Tvärstopp och en hastigt påbyggande köbildning.
”Du anser alltså att det inte går att gosa i sängen?” Undrade sjuttonåringen trevande och rynkade ytterligare på ögonbrynen. Hjärnan ville verkligen inte fungera och set syntes - han ansträngde sig så pass mycket att hela pannan var alldeles skrynklig. ”Om du vill stanna i badet resten av natten så får du absolut göra det..men din hud kommer bli alldeles skrynklig och vattnet kommer bli kallt.” Bra där, använd förnuftigt resonemang.

Tror du verkligen att han kommer vilja ha med mig? Det får Joshua att rynka lite på ögonbrynen. Det har han verkligen ingen om. Aeron har inte riktigt förlåtit sjuttonåringen för allt han gjort mot sin vän, och även om han förlåter honom så kommer han nog aldrig kommer glömma det. Han kommer vara beskyddande, precis som både Samuel och Hayley har en tendens att vara gentemot alla som kanske, kanske får för sig att såra lilla Joshua. Som att han inte kan skydda sig själv.
”Vilja vet jag inte, men jag tror han behöver vänja sig lite mer vid dig. Sen kommer han inte ha så mycket att säga om det, jag är väldigt duktig på att övertala folk.” Jo, speciellt Aeron. Även han har en svaghet för de puffiga kinderna och enorma ögonen. Så ibland har det sina stunder. Blicken som tidigare fokuserat på den vackra månen glider upp mot Zihao, där den stannar upp. Nu hade den äldre missförstått honom helt. Att ligga ner i sängen med en massa kuddar och täcken över sig, plus en lurvig vovve och fluffiga katter.. plus pojkvännen, det låter nästan för bra för att vara sant.
”Jag anser att det inte går att gosa utan dig,” rättar gryffindoreleven och stryker fingrarna över den rynkade pannan. Som att det ska få bort alla jobbiga tankar inne i skallen på den ett år äldre. ”Skrynklig vill jag faktiskt inte bli, vi kan gå och lägga oss och gosa istället.”

”Åh, jag vet allt redan att du är duktig på att övertala folk”, försäkrade Zihao med en frustning och himlade med ögonen. Jodå, han hade ju lyckats övertala sjuttonåringen om en hel del grejer, typ såsom att han tydligen var gullig. Desto mer den yngre sa detta sjönk faktumet in, lite som ord har en tendens att göra. De hade liksom nystat sig fast i hjärnan, precis som så många andra småsaker. Rynkorna i pannan försvann så sakteliga allt eftersom de betydligt mindre fingrarna strök sig över huden. Åh, han hade alltså missförstått saker och ting igen? Det förvånade honom inte riktigt, han hade en tendens att missförstå det mesta.
Jaså, det gick alltså inte att gosa utan slytherinaren? Av allt det som sagts under kvällen var det någonting nytt. Däremot tvivlade Zihao på det hela - visst gick det väl att gosa utan honom? Jo, Joshua kunde säkert gosa med både Samuel och Hayley, kanske till och med Yaosu.
”Gör det inte? Är du helt säker på det?” Undrade sjuttonåringen med ett gulligt litet leende strykande över läpparna. ”Nåväl”, fortsatte han därefter och skuttade smidigt upp på avsatsen, där han snart började vrida ur svansen. ”Om du inte vill bli skrynklig är sängen nog ett bättre alternativ.”

Med ett oskyldigt, brett litet leende lämnar Joshua en kyss på de ljuva läpparna. Jo, han har en viss förmåga att övertala folk, efter flera års övning har han blivit en riktig fena på det. Nu finns det förvisso många andra som är bra mycket bättre än honom, men talang finns det åtminstone. Med en gäspning följer han Zihaos exempel och ställer sig långsamt upp i badet. Kroppen svider och gör ont, alla blåmärken och sår, och på detta deras maraton de haft innan. Inte för att han ångrar det, inte det minsta. Efter en del försök kommer han tillslut ut från badkaret, och detta med ett försiktigt men bestämt grepp om pojkvännens axel. Det är faktiskt inte helt olagligt att ta hjälp från närmsta möjliga alternativ.
Nu kanske det skulle gå att mysa lite utan slytherineleven, Joshua har inte direkt något emot att gosa med sina lurvbollar eller de andra i huset, men ingen av dem går att mätas med Zihao. Ingen ger samma värme, ingen ger samma trygghet. Med en handduk virad runt höftbenen rör han sig mot det breda handfatet, och börjar att fokusera på att tvätta ansiktet. Mycket viktigt, det får man inte glömma en endaste kväll. Vanligtvis brukar han verkligen ha ett behov att göra detta precis klockan nio för att fortsätta vara lugn, däremot måste han påminna sig själv om det som inträffat inne i sovrummet, och det var värt det. Det tar liksom bara lite tid för hjärtat att lugna ner sig.
”Vill du också gosa med katterna?” Undrar Joshua medan han duttar bomullstussen mot den fläckfria huden. ”Vi blir som en egen liten familj..”

När Joshua började tvätta av ansiktet bestämde Zihao sig för att hastigt torka av kroppen. Han snappade åt sig en av de stora, fluffiga handdukarna som hängde uppe på en av de kaklade väggarna och virade materialet omkring sig. Det var inte så att han frös, men huden knottrade sig ändå. Varför gjorde den ens det? Sjuttonåringen skakade på huvudet för sig själv och började varsamt torka bort vattendropparna som klängde sig fast vid huden. Sist var han tvungen att torka ur svansen extra ordentligt och det slutade med att han bestämde sig för att ta trollstaven till hjälp. Med en hårborste i högsta hugg tassade han ut i sovrummet och plockade upp trollstaven. Den låg fortfarande på nattduksbordet. Därefter riktade han spetsen mot svansen och koncentrerade sig tills en bred strimma med varmluft började bildas, lite som en hårtork.
Efter att ha dragit borsten igenom den toviga pälsen några gånger började hårstråna så småningom torka och det dröjde därmed inte länge förrän han återvände till badrummet. Borsten placerade han på en belamrad hylla medan handduken slängdes i tvättkorgen. Det var inte värt att använda den fler gånger än han redan gjort, då skulle det bara sluta med att han självmant smutsade ner sig själv.
”Katterna?” Upprepade Zihao dröjande och kliade sig bakom ena örat. ”Klart jag vill..men är inte så säker på att de kommer vilja gosa med mig”, fortsatte han och fortsatte med kliandet, som nu spridit sig till nacken. Klia, klia, klia. Det var behändigt att ha långa naglar ibland. ”Jag menar..äh, du får säga vad du tror. Om de inte attackerar mig så kan vi mer än gärna hämta dem.” Med en lätt gäspning försvann han in i garderoben och började slött klä på sig. Mjukisbyxor och en långärmad tröja, gosigt.
”Vill du låna kläder eller har du egna?”

Huden är alldeles knottrig, trots att värmet som skvätts upp mot det lena ansiktet praktiskt taget är kokhett. Trots att han badat tillsammans med ett levande element till pojkvän. Det är nästan lite läskigt. Som en isbit tillskillnad från andra. När Joshua väl blir klar med det noggranna tvättandet och borstat sina tänder slingrar han de frusna armarna om sig. Som att det på något sätt skulle få kylan att försvinna. Han behöver uppenbarligen få i sig mer mat för att hans kropp ska fungera, men det vägrar den där lilla djävulen i huvudet på honom att medge för sig själv.
”Klart de vill, Cissi kanske är lite rädd men hon är rädd för allt och alla. Jellybean och Lucy.. de kelar med varje levande varelse,” förklarar sextonåringen och drar åt sig en lite mindre handduk för att börja torka ansiktet. Ren, varm och lurvig handduk. Precis så som de ska vara för att Joshua ska godkänna dem. Jo, katterna skulle nog inte ha någonting emot att samlas ihop i en gemensam klump i en mjuk säng. Däremot orkar inte Joshuas lilla kropp söka efter dem genom det stora huset eller trädgården. Vid det här läget kan de vara vart som helst, åtminstone Lucy. Cissi och Jellybean är snäppet latare och ligger antagligen redan och sussar. Med ett glatt litet leende kikar han ut från badrummet, och granskar Zihao som fått på sig rena, varma kläder. Åh.
”Jag har egna.. men jag vill ändå ha dina,” ja, det är liksom alltid så mycket mysigare att ha på sig något som är slytherinelevens. Att stjäla tröjor har Joshua blivit en riktig fena på.

Joshua frös, eller hur? Jo, det hade de ju redan konstaterat innan. Ögonbrynen var sammandragna och tänderna gnagde febrilt i underläppen. Han visste själv hur det var att frysa sådär innerligt och ville ingenting mer än att sextonåringen skulle känna sig åtminstone lite varm och go. Plus att den yngre verkade vilja ha hand kläder, så varför inte göra saker och ting lätt för sig?
”Här”, sade Zihao med ett roat litet leende och krånglade av sig tröjan för att därefter stoppa den i famnen på pojkvännen. Därefter följde byxorna, uppvärmda och mysiga. Som sagt, han var faktiskt lite av en kamin när allt kom omkring. Visst skulle kläderna svalna av snabbt, men om Joshua var riktigt snabb kanske de häll lite av värmen? Sjuttonåringen placerade händerna omkring de aningen puffiga kinderna och lämnade en utdragen kyss på de lockande läpparna.
”Jag gillar att du hellre vill ha mina kläder”, erkände han och vickade lite på ögonbrynen med ett förnöjt flin på läpparna. ”Det kanske låter konstigt, men ja tar det liksom som en komplimang..luktar jag gott eller? Doftar menar jag, även om jag tvivlar på att jag direkt doftar”, rabblade den äldre vidare och skuttade in i sovrummet. ”Vill försöka bli av med den här förbaskade svansen också, den sitter så jävla illa när man har byxor på sig.”
En liten grimas spred sig över de skarpa dragen, mer än väl synliga i månens sken. Återigen visste Zihao inte riktigt hur han skulle bära sig åt för att dra igång det hela. Skulle han tänka något speciellt? Nej, det verkade inte funka något vidare. Fingrarna strök försiktigt över en av armarna tills de slöt sig runt armbågen. Den knakade till. Ordentligt. Aj, aj, aj. Inte skönt, inte skönt alls. Men vad annars skulle han göra? Vakna under morgondagen och se ut som en komplett galning? Helst inte.

Blicken faller ner mot den långärmade tröjan. Tyget är alldeles värmande mot de små händerna, och Joshua slösar ingen tid, utan låter tröjan glida ner över huvudet. Tröjan får kroppen att drunkna, nå ner till strax över de stackars knäna på honom. Varm och gosig, uppvärmd. Nu kanske det är hemskt löjligt att han gillar att sno åt sig pojkvännens kläder, men han har fått smak för det och kan inte direkt sluta. När mjukisbyxorna glider upp över höfterna måste han dra och knyta till ordentligt så att det inte ska åka ner. Zihao är inte ens stor förutom på längden, men ändå ser han fullständigt löjlig ut i byxorna. Om han varit normalviktig hade han inte haft samma dilemma, men dessa tankar skjuter han undan. Inte tänka på något negativt nu, inte trycka ner dig själv. Istället besvarar han den där utdragna kyssen, och griper tag i slytherinelevens hand, för att fläta ihop fingrarna med varandra. Det känns lite konstigt det där, att hålla folk i händerna när ett finger saknas, men det är verkligen inte ett faktum som håller Joshua vaken om nätterna.
”Zihao, du kommer frysa ihjäl själv om du inte sätter på dig något nytt,” påpekar han dröjande medan benen för honom till sovrummet, och han tillåter kroppen att falla ner mot madrassen. ”Mmm, du luktar ljuvligt.” Nu har han verkligen ingen aning om varför han älskar kläderna så mycket. Men det ger honom ändå en trygghet på något sätt, och efter allt som hänt är trygghet någonting som lilla Joshua verkligen kräver.
Det är förvisso sant.. kanske det inte är så bekvämt att ha ett par byxor på sig när man har en svans strykandes fram och tillbaka.. och nu verkar det dessutom som att den äldre av de två verkar vilja skifta. Med stora ögon granskar han pojkvännen. Hur fungerar ens det? Nu är det frågor som de uppenbarligen inte har svar på, och de har förekommit mer än ofta.. men ändå dyker de upp då och då efter en liten paus, de borde inte behöva vara oroliga, eller?

“Äh, även om jag inte sätter på mig något nytt så är det okej”, svarade sjuttonåringen och slängde en blick bort mot Joshua, som slängt sig över sängen. Det såg mysigt ut, väldigt gosigt och skönt. Men det var liksom inte Zihaos stora prioritering för tillfället, alltså att ha det mysigt och skönt. Nej, den största prioriteringen låg nog ändå i att försöka hålla den yngre varm och go till största mån. Nu kanske det inte skulle lyckas något vidare med tanke på den där extremt låga vikten, men det var ändå värt ett försök.
Benen i armbågen gav vika och böjde sig åt fel håll med ett högljutt knakande. Okej, det var ju faktiskt precis det den äldre av de två varit ute efter. Han bet sig själv hårt i tungan och knep ihop ögonlocken med ett djupt andetag. Andas in, andas ut. De hade talat om att lägga band på sina olika problem och även om det kanske var ytterst underligt, var pälsproblemet trots allt ett ganska så stort problem i slytherinarens liv. Att styra över förvandlingarna var någonting som lågt högt upp på listan av många anledningar, där var nu även värmekudde inkluderat. För helt ärligt, det var en av de största anledningarna.
När ett ben var kaputt verkade det som om resten av kroppen hakade på frivilligt. Började han förstå sig på hur det där fungerade? Nope, inte ett smack, men vissa taktiker verkade fungera bättre än andra. Käkarna spändes och ryggraden sköt ut. Förhoppningsvis skulle både svansen och öronen återgå till dess vanliga form under morgondagen. Annars visste han inte riktigt vad han skulle ta sig till.

Nej, Joshua har verkligen ingen aning om vad det är han ska göra i en situation som denna. Ska han hålla pojkvännen krampaktigt i handen, eller ska han sitta och glo på avstånd? Trots att han varit med om precis samma situation flera gånger innan går det liksom inte att förbereda sig. Smärtan som sprider sig över Zihaos ryggrad, över hela kroppen går verkligen inte att jämföra eller få bort. Trots att Joshua gärna skulle vilja kunna lösa det. Han är en magiker, men det som pågår framför honom är omöjligt att få stopp på där och då. Kanske det finns någon annan förklaring, kanske de hittar en lösning. Men där och då är det praktiskt taget omöjligt.
Hur som helst väljer han att bita sig hårt i tungan och tvingar igen ögonen. Inte bara för att det ser hemskt ut, utan även för att han vill ge slytherineleven lite andrum. Hur han tänker förstår han inte direkt själv, den ett år äldre kan knappast andas under de kommande minuterna.. men men, det är väl tanken som räknas. Dock dömer han sig själv så jävla mycket, han är verkligen inte till någon hjälp, fullkomligt hopplös där och då.