Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip blev minst sagt förvånad av hennes ord. Hans mening hade sannerligen inte varit att det skulle låta så, tvärtom. Han ville ju försöka förklara att han aldrig skulle göra något sånt mot henne, och han förstod inte hur han ens kunde tro nåt sånt. Han började genast protestera, men då hon istället gick ut övergick det till ett högljutt, irriterat muttrande. Vart fick hon ens allting ifrån? Först att han skulle ha varit otrogen, nu skilsmässa? Han började undra vad det egentligen var som pågick här. Han övervägde att gå efter henne, men han var alltför uppretad för att det skulle sluta särskilt bra utan det var bättre att åtminstone försöka lugna ner sig först.

Hon drog irriterat av sig kläderna, fortfarande muttrande för sig själv, innan hon klev in i duschen. Hon var ju något svettig efter träningen och att gå omkring och känna sig ofräsch var inte den skönaste känslan. Då hon var klar sträckte hon sig efter en handduk att lägga om sitt hår som en turban, tog därefter en annan för att torka kroppen med den. Därefter öppnade hon en skåpdörr för att plocka fram en väldoftande body lotion som hon smorde in kroppen med, kände sig inte ens efter den varma duschen på bättre humör.

Philip suckade, drog en hand över ansiktet. Hur hade det ens blivit såhär? Han visste inte ens varför dem hade börjat irritera sig så på varandra det sista. Han älskade henne fortfarande precis lika mycket som innan. Det tog en bra stund att försöka lugna sig, och en del av honom ville leta upp Aubrey för att gre upp det här, men en del av honom var också lite för sårad av hennes ord och vad hon egentligen trodde om honom för det. Han litade helt till fullo på henne och ännu mer, men hon verkade ju uppenbarligen inte lita lika mycket på honom.

Aubrey ville inte storma tillbaka in på Philips rum riktigt än, så hon plockade fram fönen för att blåsa håret torrt, drog sedan på sig ett grått linne och ett par svarta leggings innan hon återvände. Hon skulle förmodligen snart komma fram till att det var en dålig idé, för hon kände sig fortfarande upprörd och det skulle inte förvåna henne om också Philip var sur.

Philip såg upp då Aubrey kom igen, vid det här laget hade han åtminstone lugnat sig något men var fortfarande mest sårad över att hon faktiskt trodde det om honom. Först då hon kom in så sade han inget, utan suckade snart.
"Vart har du ens fått allt det här ifrån?", sade han, det märktes på honom att han blivit sårad av hennes anklagelser. Efter allt dem gått igenom så hade han svårt att tro att hon trodde det om honom.

"Hailey." Det var ju sanningen. Den franska tjejen hade kommit fram till henne och matat in lögner. Aubrey hade inte direkt gått på dem, det var åtminstone vad hon ville tro, men de hade gjort henne osäker. Och med tanke på hur saker och ting såg ut mellan dem och hade gjort under en tid.. Hon drog en hand över ansiktet.

Philip såg på henne och rynkade pannan. Hailey? Han fick tänka efter innan han kom på att det måste vara den där tjejen ifrån det franska institutet. Hon hade visserligen pratat med honom nån gång och försökt flörta, men Philip hade inte brytt sig ett dugg om det.
"Jag har knappt ens pratat med henne", sade han uppriktigt, det var sanningen.

Aubrey svarade honom inte. Istället lutade hon sig mot väggen igen och korsade armarna över bröstkorgen, vilade blicken på honom. Hon kände sig inte riktigt lika upprörd längre. Hon fuktade läpparna innan hon lätt särade på dem, studerade honom fortfarande med en svårtydd blick.

Philip såg på henne, utan en aning om hur han skulle tyda hennes reaktion. Han suckade lite och lutade sig halvt emot garderoben.
"Säg något åtminstone. Du kommer in här och anklagar mig för att vara otrogen, något jag aldrig skulle få för mig att vara. Du får iallafall låta mig veta ifall du fortfarande tror det", sade han envist.

Något som inte alls hade med saken att göra var det faktum att Philip var oerthört attraktiv då han var upprörd. Hon trodde åtminstone att han var det, trots att han förmodligen också var besviken över hennes anklagelser.
"Är det så konstigt? Vi bråkar hela tiden och du saknar en version av mig som fortfarande finns kvar, trots att du får det att låta som om jag är lika hemsk som inkvisitorn av Klaven."