PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Jag blöder", hörde Fanny Lana säga. Hon skyndade sig dit och stirrade på föremålet Lana skurit sig på, svärdet.
"Svärdet är här!" ropade hon.
"Vi måste göra något åt Lanas ben också! Tryckförband kanske?" fortsatte hon.

Ana såg svärdet ligga på marken, täckt i Lanas blod. Hon suckade. Det såg så... vardagligt ut. Hon hade förväntat sig något spektakulärt vapen, inte ett rostigt gammalt svärd.
Hon böjde sig ner och plockade upp det från marken, vägde det i sina händer. På bladet stod det några bokstäver på Gammalgrekiska.
"Det är knappast ett svärd som används i strid. Det är så... obalanserat," mumlade hon

"Men vad används det för då? Om inte strid? Det är väl knappast till för att ligga här och skräpa?", sa Juliette förvirrade samtidigt som hon anslöt sig till gruppen runt svärdet. Hon måste dock hålla med Ana, svärdet såg inte ut att användas i strid.

"Om det verkligen bär på en stark förbannelse, uh, eller förtrollning... så kanske det kan användas till ett speciellt syfte?" sade Theo som precis kommit gåendes mot de andra

"Det verkar rymligt.. Men det blir svårt att lista ut vad syftet skulle kunna vara", sa Juliette. Svärdet var dock vackert, men mycket märkligt.

"Om profetian talade om att svärdet ska kunna förolycka Titanen av Ljus så antar jag att svärdet ska kunna döda en titan som har kontroll över ljus..." mumlade Ana
"Hyperion," sade Lana. Ana tittade förvånat ner på Lana, som satt stilla och höll sig för sitt blödande ben. Det var det första som hon sagt på flera dagar som var logiskt.
"Okej, så svärdet ska kunna besegra Hyperion," sade Theo "Kan vi snälla typ.. sticka ifrån underjorden? Jag gillar verkligen inte den här platsen."

"Helt med på den ideen", instämde Juliette. Underjorden höll redan på att dra vettet ur henne. Det luktade illa, lät läskigt och såg ännu värre ut.

"Bra," mumlade Ana. Hon kände sig inte särskilt obekväm i underjorden, det var något annat som oroade henne. Svärdet sades bringa otur till vem som än bar det. Och just nu var det hon som bar det. Inte för att hon hellre skulle offra någon av sina vänner, men det kändes olustigt.
"Kan någon hjälpa Lana? Hon är lite... uh, borta," sade Ana och tittade ner på Lana som satt och flätade sitt blonda hår.