PRS Lupple och Ginerva2003

När såg smset så skrev han ” jag ska försöka komma”
Han kollade garde roben han tog på sig heltäckande kläder så han inte skulle få solen på sig.
Han gick ut han fick ont för det fans några glipor.

När hon fick svaret så svor hon för sig själv. Det var inte vad hon ville.
//Nej älskling, gå in igen// Skrev hon snabbt och skickade iväg det.

Han såg smset och skickade ” nej jag ska komma och hjälpa dig”
Han sprang fast att det gjorde ont i dom få gliporna.

Hon såg svaret och skakade på huvudet, hon kände tårarna rinna. Hon skulle aldrig ha skickat det där meddelandet.

Han kom fram till skolan han kände doften av alla människorna och det började klia i tandköttet men han höl in det.

Hon satt i ett hörn i biblioteket, med benen upp till hakan.
Han borde inte vara här.

Han följde doften av henne och hittade henne snabbt.
Han omfamnade henne.
”är du okej” frågade han med sin raspiga röst

Hon kände armar om sig och försökte slå sig loss tills hon förstod att det var Adrian och hon kastade sig om honom.
"Älskade."Viskade hon sorgset och såg upp på honom. Han såg ut att vara i dåligt skick. Otroligt dåligt skick.
Hon svalde hårt.
" Drick från mig. Döda mig inte bara." Viskade hon. "Jag litar på dig." Viskade hon ärligt.

” nej jag väntar tills ikväll” sa han.
Han vågade inte han ville inte skada henne.

Hon skakade på huvudet. "Du måste. Du är i behov av det." Viskade hon och såg på honom.
"Jag litar på dig." Viskade hon.