PRS Medi & Vidomina

"Vad bra. Jag hann inte fråga sig innan men jag mådde så dåligt. Det såg ut att falla ihop om man lutade sig fel." Hon såg upp på Miranda och log och nickade.
"Jag borde gå. Men satte sig genast när kakan kom in och såg ner. Hon var egentligen inte hungrig men tog en liten tugga iallafall. Hon log och nickade instämmande mot Miranda.

"Jag håller helt med. Det ska bli kul att jobba med er."

Miranda tackade för sig efter hon fått i sig kaffet och tackade artigt nej att smaka av kakan när Leo erbjöd sig att skära upp en bit åt henne. "Nej, nej, jag ska gå nu. Tack för mig. Och Alice, vi hörs snart, samma gäller dig Rion.". Hon lät lite stressad på rösten, men behöll sin artiga ton. Hon reste sig från stolen. "Du är välkommen att hälsa på hos mig om du vill, Alice, jag bor en bit bort, så du får nog ta bilen då.". Hon log det där leende igen som när hon kom dit och började gå mot hallen. Rion var snabb att ställa sig upp då hon började gå och följde med för att säga hejdå till sin gäst. "Tack för att du kom, vi hörs mer imorgon, Miranda. Ta hand om dig.". Miranda tackade igen och klackade därifrån och snart hördes porten stänga om henne och motorn av en bil startades och hon var borta.

Hon nickade och såg sedan på Rion med ett svagt leende.
Hon sa godnatt och försvann snart upp för trappan och lade sig i sit sovrum med dörren på gländ och somnade snart.

När Alice ursäktade sig beslöt sig Rion för att också lägga sig. De hade en del saker att ta itu med, så ny energi skulle sitta fint.
Han försvann till sitt rum och så gjorde även Leo och Leah.

Morgonen därpå hade Rion börjat stöka i ett av rummen i källaren. Det ledde ner från hallen från en dörr som en kanske inte direkt såg om en inte var riktigt uppmärksam.
Rummet var stort, och det hade han beslutat skulle bli den nya lokalen till kliniken. Det behövdes städas och ta dit nya möbler, men det skulle inte bli så svårt tänkte han samtidigt som han flyttade en låda som inte verkade vara uppackad på flera år. Det flög damm när han tog nya steg. Jjuset från solen som sipprade in genom det lilla källarfönstret och ett svagt sken från en lampa utan skärm fick rummet att likna ett skräckfilmsscenario. Vem skulle poppa upp bakom nästa hörn? Rion drog bort svett från pannan med armen och pustade ut. Han ville göra plats för de ny möblerna.

Hon vaknade och tog sig ner och såg sig om.
"Rion vart är du?" Hon hittade snart dörren som ledde ner och lade armarna om sig.
"Det är kyligt här. Kanske sätta i element?" Hon hjälpte honom att städa och log svagt.
"Jag väntade på dig igår men du kom inte." Hon log lite men pekade på honom.
"Ikväll kommer du iallafall."

När Rion såg Alice log han stort. Så glad över att ha henne ifred. Han satte ner några papper han plockat på sig och gick fram till henne. Han böjde sig fram och kysste henne. "Förlåt, jag.. jag vet inte vad som flög i mig igår.". Han rörde vid hennes ansikte och log. Sedan släppte han taget om henne, men stod kvar. "Vad tror du?", sa han och såg sig om i rummet. "Ja, det är en del saker kvar att göra, men jo, värme är en av sakerna.". Han log mot henne och såg in i hennes blick. "Så vacker.", nästan viskande han och rörde vid hennes ansikte igen.

"Du är förlåten Rion." Hon såg sig om.
"Det måste vara tre eller fler stolar för våra givare. De kommer få ligga i dem och musik kommer spelas i högtalarna." Hon log och pekade på väggen och stelnade till.
"Vacker?"

"Jag menar att du är vacker.", sa Rion som svar på hennes fråga.
Han höll med henne om möblemanget och nickade. "Du kanske kan skriva en lista som jag kan ge personalen så kan de hämta grejerna åt oss?", frågade han henne och snörde runt. "Nä.", sa han sedan beslutsamt och klappade händerna. "Nu är det dags för frukost, jag har varit härinne alldeles för länge.", sa han och såg mot Alice. "Du kanske också är hungrig?" Rion gick före ut ur rummet för att gå uppför trapporna till övre plan och komma ut i hallen. "Jag tror jag måste byta snabbt bara, det var så smutsigt där nere, du kan gå till matsalen så kommer jag snart.". Han såg mot Alice och gick sedan mot trapporna och sitt sovrum för att byta kläder.

"Jasså?" Hon log och nickade.
"Självklart. Jag kan skriva lista. jag kan skissa om du vill." Hon log medan hon kom efter.
"Så jag har en lite begäran. Kan du sova i mitt rum ikväll? Jag gillade när vi gjorde det sist." Hon nickade och gav honom en puss på kinden.
" Vi ses senae."

Rion gillade idén och nickade till henne över axeln innan han fortsatte stegen i trappan. När hon hade följt efter honom kände han sig glad över att ha henne i närheten och skyndade sig lite att byta om för att komma ner till matsalen och göra henne sällskap.
Han hade inte sett till Leah eller Leo än. Sov de?
Rion trädde in i matsalen och slog sig ner mitt emot henne. "Ja, ikväll sover jag med dig, min kära.", sa han och hällde upp kaffe som stod på bordet.
"När kan du skriva listan? Ju fortare desto snabbare kan vi få saker att hända med kliniken."