Tidvändar (o)lycka

IDAG!!!!! (jag är så stolt över mig själv ^-^)

Men jag e Stoltast!! ^-~

IDAG?
GE MIIIIIIIG!!!!

Giveeeeeeee uuuuuuuuuss!!!

HÄR HAR NI *kasta*

Kap. 12

Harry vände på huvudet för att se vad det var som dunsade. Remus satt och skrattade på andra sidan bordet, men Sirius var inte där. Harry såg sig förvirrat sig runt, och hittade sin gudfar liggandes på golvet. Det verkade som om Remus hade knuffat ner honom från bänken, antagligen för att hämnas över vad Sirius sagt.
Sirius satte sig på bänken igen med ett retsamt flin.
“Måntand, du ska få för det här.” sa han allvarligt, men ännu med samma flin..

De åt upp det sista på sina tallrikar och gick upp till Gryffindortornet. James tog sina kryckor, och spelade väldigt övertygande när han haltade fram. När de kommit halvvägs så stönade James och sa;
“Det är jobbigt att gå med kryckor uppför alla trappor!” och tog båda kryckorna i handen och gick som vanligt. Ett par förstaårselever såg det och såg förskräckt på James den ena med öppen mun. Sirius flinade när han såg deras reaktioner.

Det var helt tomt i uppehållsrummet, förutom en enda person. Lily satt i soffan vid brasan och såg ut att fundera när hon stirrade in i brasan.

James fick ett glatt ansiktsuttryck och gick självsäkert och satte sig bredvid henne.
”Hej, Lily! Vill du gå ut med mig?” sa han glatt. Lily vände på huvudet och såg på honom.
”Hur många gånger måste jag säga nej, James?” sa hon och höjde på ena ögonbrynet. James blinkade några gånger och tog sig för bröstet.
”Jag dör av chock! Hon kallade mig vid förnamn!” flämtade han skämtsamt. Lily slog till honom på armen. ”Aj!”
”Slåss, slåss....” sa Sirius glatt, och Lily himlade med ögonen.
”Att du alltid ska vara värst...” sa hon och skakade på huvudet. Hon gick upp till flickornas sovsal. Harry trodde att han såg ett litet leende på hennes läppar.

Marodörerna satte sig i fåtöljerna och i soffan. James hade ett lurigt leende när han såg på Remus.
”När ska du bjuda ut henne?” frågade James med ett flin. ”Jag har hör rykten om en viss... Lisa Hope?” Remus rodnade kraftigt.
”Jag vet inte vad du pratar om” sa han undvikande. Peter fnissade lite medan James och Sirius flinade ännu bredare, och Harry kunde inte låta bli att flina.

Medan Sirius och James retades med Remus började Harry fundera. Skulle han ens gå på balen, han hade visserligen fått trånande blickar från flera tjejer, men han kände ju inte riktigt någon, och om han skulle gå med någon skulle han väl vara otrogen mot Ginny eller hur?
”Du då, Huggtand?” frågade Sirius
”V-va? Nja, jag vet inte om jag ska gå överhuvudtaget...” sa han tvekande.
”Är du galen!? Men klart du ska gå!” utbrast James
”Vem skulle jag gå med isåfall?” frågade Harry trött
”Vad sägs om... Tramptass, hjälp mig” James vände sig mot Sirius, som flinade.
”Nicole Night kanske?”
”Vem är det?” frågade Harry, han kunde inte komma på vem det var.
”Har du inte sett henne? Hon går ju i vår årskurs, hon har långt brunt hår, blå ögon, är medellång och går i Gryffindor.”
Harry satt och funderade en stund. Kunde det vara hon som brukar vara med Ellinora?
”Brukar hon vara med Ellinora Hope?” frågade han.
”Exakt” sa Sirius och var glad att Harry äntligen fattat vem det var ”Bjud henne till balen”
Harry tänkte att han lika bra kunde göra det istället för att ha tråkigt på jul.
”Okej.” sa han, och James flinade brett. ”Jag frågar henne när jag ser henne nästa gång”

Snart blev det sent och de gick trötta upp till sovsalen. Harry stelnade till när han drog på sin pyjamas. Det stack till i ärret, eller hade han inbillat sig? Inte helt lugnad kröp han ner i sängen och han somnade efter några minuter.

Han stod i ett mörklagt rum, framför sig hade han en man som stod på knä.
”Lord Voldemort är väldigt besviken på dig” sa han med en kall röst.
”Förlåt Herre, d-det var inte meningen” snyftade mannen.
”Du har än en gång misslyckats med ett uppdrag. Och du är inte den ende. Du vet hur jag bestraffar de som misslyckas”
”N-nåd Herre.”
”Crucio” Mannen började vrida sig i plågor och skrek högt. Han skrattade ett högt blodisande skratt när han torterade mannen.

Det brände i ärret som om någon pressat ett glödande järnföremål mot det. Han skrek, och satte sig rakt upp i sängen. Han var kallsvettig och andades tungt. Remus, Sirius och James satt runt hans säng. Remus med ett oroligt ansiktsuttryck, och de andra två med frågande.
”V-voldemort. Hans uppdrag har misslyckats. Crusiatus förbannelsen.” svamlade han, han kunde inte hejda sig och fick två konstiga blickar från James och Sirius efter att de ryckt till av namnet. Han pressade sina händer mot ärret. Han måste till Dumbledore. ”J-jag måste till Dumbledore” sa han och ställde sig upp. Han vinglade lite på stället av smärtan i ärret.
”Varför måste du gå till honom?” frågade Sirius
”Det är något viktigt jag måste berätta för honom”
”Den här tiden på dygnet?” frågade Sirius och James i korus
”Ja.” sa Harry och gick mot dörren. ”Föresten, kan jag låna din mantel, Tagghorn?”
James förstod direkt vilken han menade.
”Javisst” sa han förvirrat, tog upp den och kastade den till Harry, som fångade den.
”Tack!” sa han och slängde manteln över sig och gick ner till uppehållsrummet.

Han gick ut genom porträtthålet, och han hade tur. Den Tjocka Damen vaknade inte. Han smög igenom de mörka korridorerna. Mrs Norris gick förbi honom. Han svor lågt när han kom på att han skulle ha tagit marodörkartan också.

Till sist var han framme vid statyn.
”Mintstänger” viskade han och statyn hoppade undan. Han gick upp för trappan och hoppades innerligt att Dumbledore skulle vara där. Han tog av sig mantel och tog den i handen. Han lyfte handen för att knacka. Innan han ens hunnit knacka en gång hörde han Dumbledore säga:
”Stig in” Han svalde nervöst och gick in på Dumbledores kontor. Halvmånens sken kastade skuggor i rummet och silverapparaterna glittrade av ljuset. Dumbledore satt bakom sitt skrivbord i en midnattsblå klädnad. ”Det är synnerligen sent att komma på besök” sade Dumbledore och såg över kanten på sina glasögon. ”Något du har på hjärtat?”
Harry svalde ännu en gång.
”Jag vet inte om ni vet min bakgrund, professorn..” började han
”Att du är pojken som överlevde när Voldemort försökte döda dig?” sa Dumbledore vänligt.
”Just precis.” sa Harry smått förvirrat ”Nu är det såhär att jag och Voldemort har en slags.. förbindelse.. mellan varann. Det har något med mitt ärr att göra. Och inatt såg jag -genom Voldemorts ögon- en man.. Han knäböjde inför Voldemort och snyftade, Voldemort var besviken, mannen hade inte lyckats med sitt uppdrag. Mannen bad om nåd och Voldemort kastade crusiatus-förbannelsen på honom..” sa han ”...och det började bränna så hemskt i mitt ärr och jag vaknade.” avslutade han lite lamt.
”Intressant” var allt Dumbledore sade. ”Bra att det inte går bra för Voldemort, det är något positivt” tillade han efter en stund. ”Nu är det bäst att du går tillbaka till sängs.”
Harry nickade stumt och vände sig om. När han stängt dörren efter sig kastade han manteln över sig och gick ner för trapporna.
Han var nära att gå rakt igenom Tjocke Munkbrodern när han rundade ett hörn, men han träffade inte på någon fler.

Den Tjocka Damen sov när han kom fram.
”Vakna” väste han. Den Tjocka Damen mumlade något och vaknade.
”Vem är uppe såhär sent?” frågade hon sömndrucket.
”Snöboll” sa Harry, vilket var det nya lösenordet.
”Om du säger det så..” sa den Tjocka Damen och svängde utåt.
Harry gick upp till sovsalen där Sirius och James hade somnat. Remus däremot satt på Harrys säng.
”Vad var det där om?” frågade han, med huvudet på sned. ”Jag sade åt Sirius och James att det bara var en vanlig mardröm och att du måste gå till Dumbledore för att du kom på något viktigt.” han pausade ”Vad var det om?” frågade han igen.
Harry berättade om förbindelsen han och Voldemort hade och om drömmen. Remus blev helt vit i ansiktet.
”Varför händer allt dig?” frågade han och skakade på huvudet.
”Tro mig, jag har frågat mig själv det i snart sju år” sa Harry och log svagt. De gick till respektive sängar och Harry kände plötsligt hur trött han egentligen var, och somnade genast.

Morgonen efteråt kände han hur någon ruskade om honom.
”Nej, Ron. Jag vill inte gå upp” mumlade han.
”Vem är Ron?” frågade James. Harry kom med ens ihåg att han var i en annan tid.
”Ömm.. Min bäste vän på min gamla skola” sa han. James ryckte på axlarna.
”Du får skynda dig om du vill ha någon frukost innan lektionerna börjar” På andra sidan rummet stod Sirius och knäppte sin skjorta. Hans hår var rufsigt och slipsen var okuten.
”Kom igen jag är huungrig” gnällde James. Harry drog snabbt på sig kläderna och gick och ställde sig bredvid James och Remus. Peter hade redan smitit iväg till frukosten, som alla morgnar. Sirius kämpade fortfarande med slipsen.
”Äh, den fick vara oknuten då” sa han och hängde den runt halsen.

De gick ner till uppehållsrummet, och där stod Lily med Lisa.
”Gör det då Remus” sa Sirius med ett flin. Remus rodnade djupt. ”Jamen då gör jag det väl åt dig då!” sa han plötsligt och gick fram till dem innan Remus hann stoppa honom.
Man kunde nätt och jämt urskilja vad han sade.
”Min kompis Remus där borta har något att fråga dig” Lisa rodnade lätt och gick fram till honom.
”V-vill du gå på balen med mig?” stammade han.
”Gärna” sa hon och log. Remus log tillbaka. Hon vände sig långsamt om och gick leende tillbaka till Lily som såg väldigt nyfiken ut. Man såg på Lisa att hon var väldigt entusiastisk när hon berättade för Lily vad som nyss skett. Lily sken upp och gav henne en kram.
James kastade längtande blickar mot Lily.
”Ska vi gå?” frågade Sirius som kommit tillbaka och flinade. Harry kände hur hungrig han var och gick till Sirius.
”Javis....” började han men blev tvärt avbruten av James.
”Jag ska bara..” sa han och gick mot Lily.

[James POV]
Han såg längtande mot Lily. Han var vagt medveten om att Tramptass frågade om de skulle gå. Huggtand gick mot honom och var på väg att säga ”Javisst” och han tänkte att han skulle försöka ännu en gång och avbröt honom.
”Jag ska bara..” sa han och gick mot Lily. Hennes röda hår glänste i skenet av brasan och hennes gröna ögon glittrade när hon pratade entusiastiskt med Lisa.
”Lily..” började han. Hon vände sig om och såg med frågande ögon mot honom. ”Vill du gå på balen med mig?” Hon såg ut att fundera, och han kunde skymta ett litet leende på hennes läppar.
”Okej..”

Yaaaaaaaaaaaaaaaaaaaayy!!!!

JAaaaa!!!! Äntligen superbra!!

JA. ÄNTLIGEN!!
Herregud vad bra!! ♥

Yay, min Imperio besvärjelse fungerade ju riktigt bra!

Yes! Äntligen! Mer!