PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Märkligt" sa Juliette medan Ana somnade och Theo bara stod där och log.
"Nu då?" frågade My.

Theo suckade. Han var osäker själv på exakt hur det skulle gå till. Tveksamt lade han en hand på Anas panna. Ingenting hände. Han släppte. Sedan slöt han ögonen och försökte tänka sig att han kunde se Anas drömmar. Plötsligt hände någonting. En känsla sköljde över honom, han visste direkt att det var dödens välsignelse.
"Jag har spåret!" utropade han

Juliette såg förundrat på medan Theo koncentrerade sig. Det var en mycket cool sak han kunde göra.
"Yes!!" utbrast hon när han sa att han hade spåret.

"Okej... jag tror vi ska hitåt.." mumlade Theo och började gå. Sedan hejdade han sig..
"Ehh. kan någon typ.. bära med sig henne?" frågade han och pekade på den sovande Ana

"Jag och Juliette kan göra det" sa My och la Anas ena arm om sina axlar.
De började gå och följde efter Theo. Till och med Lana följde med, trots att hennes sjungande inte upphörde.

De fortsatte framåt, och Theo visste inte hur länge de gick. Efter ett tag stannade han.
"Det är här. Svärdet är här... någonstans," mumlade han

"Det borde inte vara allt för svårt att hitta det.." påpekade My. De stod i ett hörn av en väg, men det mesta som fanns omkring var döda träd och grus.

"Nej," sade Theo... "Det är väl bara att börja leta," mumlade han och kände hur hjärtat sjönk.

Fanny började vända och vrida på stenar och kolla bakom träd. Hon såg verkligen inte skymten av ett svärd och såg att Juliette inte gjorde det heller.

Lanas huvud var fyllt med spöken. Inte för att hon brydde sig, men den senaste timmen hade det börjat irritera henne att hon inte kunde sjunga utan att bli avbruten av ett jävla spöke. Hon hade precis varit på gång att komma på en bra låt om en trädgårdstomte när de första spökena kom. De viskade saker, rop på hjälp och hemligheter.
"Sluta," mumlade hon och sjönk ner på marken. Någonting skar mot hennes ben. "Aj," gnällde hon och tittade ner. Hon hade råkat sätta sig på något trubbigt och vasst. Det såg ut som ett svärd. Det hade skurit ett långt jack i hennes ben.
"Jag blöder," sade hon högt för att få de andras uppmärksamhet