PRS Medi & Vidomina

Hon nickade och log svagt mot honom. När maten kom ut så började hon plocka åt sig och såg på Miranda och harklade sig.
"Så vilken slags läkare är du? Jag är nyfiken.." Hon tog en bit kött och lade den på sin tallrik.

"Åh, så dumt..!", skrattade Miranda av Alices fråga. "Att jag låtit det gå över huvudet på dig, inte min mening, min vän.". Hon skakade på huvudet och placerade sallad på sin tallrik innan hon såg upp igen på Alice. Hon harklade sig. "Jag är kirurg, eller ja, jag specialiserar i det.". Hon tog en tugga av maten. "Sedan har jag jobbat innan det som sköterska. Tagit blodtester och sådant där.. du vet.". Det sista sa hon med glimten i ögat och blinkade åt Alice. Leendet var kvar på hennes läppar. "Jag har varit Rions familjs husläkare också ett tag, det var när jag fick hoppa in för.. vad hette han nu?", hon tittade på Rion frågande. "..Sherman.", sa Rion och kastade en blick på Alice. Han hade inte berättat för henne om det. Men det hade inte varit väsentligt tänkte han.
"Du då, Alice, vem är du? Jag känner inte dig alls. Berätta lite om dig och din idé, det låter SÅ spännande!"

Hon nickade och tog in allt vad hon sa och såg på Rion. Hur gammal var han egentligen?
"Jag?" Hon såg ner och log svagt medan hon drog tummen över sin handled.
"Jag är tre år på ett ungefär. Jag är Shermans experiment men jag ser ut som 18 eller så." Hon log mjukt och nickade.
"Men det är inget fel på mig så vitt jag vet." Hon såg sedan på Rion och log mjukt.
"Jag fick iden av Rion faktiskt."

"Wow! Ett experiment, men hur tusan kunde Sherman lyckats med någon sånt?". Hon insåg genast vad hon hade sagt och höjde en nagellacksprydd hand över sin mun. "Åh, förlåt, jag menade inget illa, men.. det låter het Otroligt.". Hon lät chockad på rösten, men återhämtade sig genast. Hon tog en ny tugga av maten och satte ner gaffeln sedan. "Jasså? Vad är idén då? jag har ju redan hört Rions version av den, men jag hör gärna din också.", sa Miranda och smakade av vinet som hon hade blivit bjuden på. "Och vad är min roll exakt i det här projektet?"

"Nej nej det är ingen fara. Det är bara skönt att berätta detta med någon." Hon log och drog med fingret över sin hals.
"Första dagen jag var här så bet han mig. Jag fick inte iden då men när jag kom hem så tänkte jag på det skulle bli bra." Hon åt och såg på henne.
"Koppla in nålar och samla in blodpåsar till banken. Hade du trott att du skulle skriva en kurs?" Hon log mjukt och såg på Rion och blinkade med ena ögat.

Rion nickade åt Alice.
När hon skämtade så med Miranda kunde varken han eller Leo hålla sig för skratt och de båda gav ifrån sig ett kvävt ljud. Miranda verkade inte ha förstått skämtet utan skrattade bara av ren artighet. "Det låter som någonting jag skulle klara av. Var ska ni ha lokalen då? Har ni tänkt ha det i huset, här alltså?", frågade hon och böjde sig över sin tallrik för att ta ännu en tugga av maten.

Hon log mot Leo och ryckte på axlarna.
"Till och börja med kan vi ha det här. Det blir som en trygg början." Alice log och nickade.
"Det kommer vara som det här. Man får mat i en påse istället för att jaga."

Miranda nickade. "Det låter klokt. Du är klok, Alice, jag kände det redan från början. Rion, håll fast vid den där.", sa Miranda och pekade på Alice samtidigt som hon kollade på Rion. Rion skrattade. "Ja, det tänker jag.", sa han och kastade en flörtig blick åt Alices håll.
Miranda ursäktade sig sedan för att pudra näsan och lämnade de andra vid bordet.
Då öppnade Leo munnen för att tala. "Jag tror det blir bra det här, Miranda känns som en att räkna med.", sa Leo och kikade på Rion. Rion nickade. "Ja, jag tror det blir perfekt. Vi börjar med renoveringen för kliniken imorgon och då kan Charlie och Dana flytta in samtidigt som deras hus också får renoveras. Det blir bra.", sa Rion.

Hon skrattade men såg genast ner när hon såg på Rion.
"Tycker du verkligen det?" Hon nickade och vände sig om.
"Ja det låter som en bra ide." Hon log mot dem och lade huvudet på sned.
"Så du är inte alls arg att jag bjöd in dem att bo här en stund?"

"Jag har i princip en hel del av herrgården som jag inte använder, så de kan absolut flytta in. De kan på så sätt få vara ifred och vi också. Det gör mig ingeting. Dessutom är jag nästan skyldiga dem det, efter allt de har gjort för mig.". Rion såg ut att falla bort i tankarna och vaknade till då han hörde klackarna mot golvet av Mirandas steg som närmade sig matsalen. "Åh, ni är kvar!", sa hon som om hon trott något annat och satte sig lite tafatt ner på stolen. Hon gäspade bakom sin hand. "Det börjar bli sent, men jag tror vi har allt planerat för att sätta igång. Kanske kunde en tigga sig en kopp kaffe innan jag lämnar er?", frågade Miranda och såg mot Rion. Rion nickade och gav tecken till personalen att ta bort maten och servera de efterrätten med kaffet eller någon annan varm dryck.
Strax därå, efter att de plockat undan deras tallrikar och mat, återkom de med en kaka kaffe. Rion nickade då han upptäckte de och såg på hur de placerade fat med skedar och koppar till var och en i sällskapet. Kaffekannan placerades också på bordet vilket Miranda inte väntade med att ta. Hon sträckte sig efter den och hällde upp i sin kopp och tog en klunk. "Ah, hett.", sa hon och grimaserade lite och satte ner koppen.
"Så snällt att jag fick komma och så himla kul att se dig, Alice. Du och jag kommer bli vänner, det känner jag på mig.", sa hon och höjde koppen igen för ett nytt försök att smaka på den heta drycken.