PRS Medi & Vidomina

Hon såg på honom när han satte sig och smekte hennes kind.
"Jag vet att du gillar mig. Du bevisade det igår." Hon reste sig och gick efter honom.

"Jag kommer genast. Jag är utsvulten." Hon log svagt.

Rion log åt henne då hon följde med honom ner till matsalen där det stod dukat med levande ljus åt de. Det såg välkomnande och varmt ut. "En välkomstdrink?", sa Rion och frågade Alice. På en matsalsvagn stod glas placerade med olika drycker att välja ifrån. Rion räckte över två glas till Leo och Leah, som för övrigt också hade klätt sig fint inför kvällen, och tittade sedan på Alice igen. "Vill du ha något annat att dricka?", frågade Rion Alice och log ett litet leende åt hennes håll.

"Oh jag kan ta lite cider. Jag blir så lätt full." Hon rodnade och såg ner.
"Jo Rion jag..." Hon såg upp på honom med ett svagt leende.

Rion andades ut och nickade. Han tog ett glas med cider till Alice och räckte det över till henne. När deras händer mötes såg han in i hennes ögon och igen kom den där pirriga känslan som bara Alice tydligen kunde locka fram i honom. Rion log. "Sådär.". När Alice verkade vilja säga något till honom såg han frågande på henne. "Åhå, vad har du på hjärtat?", sa han och tippade lite huvudet åt sidan.
Leo kunde höra en bildörr som stängdes utanför och gick för att möta Miranda i hallen.

Hon tog emot glaset och drack lite.
"Dig...." Viskade hon och satte sig.
"Om det inte går? Vad ska vi göra då? Måste vi flytta då?"

Rion kände en värme sprida sig i kroppen då han hörde hennes röst. Försiktigt rörde han vid hennes arm då hon passerade honom och kastade ett leende åt hennes håll. Vackra, Alice, åh vad Rion tyckte om henne. Men när hon sedan ställde frågorna och verkade uttrycka sin oro, försvann hans leende och han såg mer förvånad ut. "Men, Alice, det kommer att gå bra. Vi behöver inte flytta någonstans.". Han nickade åt henne och höjde ett glas som för att skåla med henne på håll.

Då klev Leo med Miranda i släptåg in. "Hej.", sa kvinnan med en kvittrande röst. Miranda var en för det mesta en glad person och trivdes mycket med sitt yrke som läkare. Hon hade länge varit en god vän till Rion och hans tidigare familj, så hon kände ingen rädsla för vampyrsläktet. Miranda var strax vid 50-årsåldern, med ett stort leende på läpparna, ljust tjockt hår som ramade in hennes ansikte som hade starka drag med mörka ögonbryn. Hon var vackert sminkad, och det syntes att hon hade gjort sig till. Klänningen var svår att placera i färgen, tyckte Leo då den verkade skifta i ett guldbrunt glitter. När hon gick klickade det om henne då de svarta klackarna var flera centimeter höga så att hon var närmare Rions höjd.

"Så kul att se dig, Miranda. Välkommen.". Rion sträckte sig åt hennes håll för att lägga en arm om henne och krama om henne. Han släppte tag om henne och visade med armen åt Alices håll. "Det här är Alice.".

Hon såg på kvinnan som kom in och synade henne. Kvinnan var otroligt vacker och honstod bara där och gapade som ett fån.
"Hej" Mumlade hon och ströckte fram handen oc lade beskyddande en hand mot sin mage och såg på Rion.
"Måste jag träffa Sherman sen för mina sår?"

Miranda verkade fortfarande glad och sträckte fram sin hand mot Alice för att skaka om den i ett fast grepp. "Åh, så kul att äntligen få ett ansikte på dig. Rion har pratat om dig SÅ mycket.". Hon skrattade lite så att hon böjde sig bakåt. Rion skrattade också. "Ja, just det. Det är Alice idé jag har berättat om, givetvis så är det hon som är experten av oss, så om det är någons hjärna du ska peta på så är det hennes.". Han kollade på Alice med ett leende och erbjöd sedan Miranda ett glas med bubbel. Hon smakade av det. "Åh, men det här låter ju redan spännande!", sa Miranda och skrattade igen.
"Men Rion, kan du inte visa mig runt lite, det var så längesedan jag var här.". Rion nickade. "Javisst.". Han sträckte handen framför sig och gick sedan före mot hallen hon just kommit från för att korsa till salongen som bara låg ett rum därifrån. Givetvis skulle de inte se hela herrgården, men de rum hon varit i kanske hon ville återse igen, tänkte Rion och berättade lite om hur det förändrats sedan sist hon hälsade på.

Hon log skyggt och skakade henes hand.
"Har han?" Hon sneglade på Rion och log mjukt och såg sedan ner.
"Ja jag blir ledsen av att människor ska vara rädda. Vi sa hjälpa att få ett bättre samhälle. Inga mer mord alls." Hon satte sig ner och såg på Leo och svalde hårt innan hon lekte lite med sitt hår.

Rion och Miranda återkom kort därpå igen med glasen i sina händer, men nu tomma. De hade druckit upp det sista ur de. "Så fint, Rion, så fint, du har ju inte tappat stilen ser jag. Vad glad jag blir över att vara här igen!", kvittrade hon och skrattade igen. Rion nickade och tackade. Han ledde henne till bordet och sköt ut stolen åt henne att sitta ner på. "Jag tror det är dags för mat nu.", sa Rion och kikade på Alice. Han mimade åt henne "är du okej?", för att se till att hon hade det bra. Men istället för att vänta på svar så satte han sig ner vid bordet på kortsidan med Leah på ena sidan och Leo på den andra om honom. "Hoppas ni är hungriga. Varsågod att ta.", sa han sedan och visade med handen att det var okej att börja plocka.