PRS Medi & Vidomina

Hon höll på att ramla ner och hon såg upp. Hon var varm, röd i ansiktet och svettades.
"Vill du det?" Viskade hon och pep till.
"Eh jag vet inte. Jag har ingen aning." Hon svalde hårt.
"Bra då kan vi prata..."

Rion lade märke till att Alice hade blivit nervös och tänkte inte pressa henne mer. det var bättre att låta henne vara, tänkte han. "Dåså, då säger vi så.", sa Rion bestämt med glimten i ögat och kikade på Leo. "Jag har pratat med några till som bor inne i stan. De är flera som är på det här..projektet.". Rion log ett litet leende och kikade på Alice igen, men för att inte göra henne mer nervös så kollade han på Leo igen. Rion pausade. "Det verkar kunna gå runt. Men jag undrar.. var ska vi ha kliniken? Ska den vara i huset?", tänkte han högt.

"Jag tänkte att det skulle vara i stan för då kan de komma in utan problem. Men om det var här så är det mer privat." Hon såg upp på dem och log.
"Så det är upp till dig. Men vi måste skaffa rum till Charlie och Dana. Jag vill så hemskt gärna få deras hus renoverat."

"Kanske Miranda vet något ställe som skulle kunna fungera? Hon kanske vet något lokal?", sa han lite undrande. Rion lutade sig tillbaka i stolen. Han drog in luft för att prata igen. "Charlie och Danas hus har varit gammalt för länge. Det är dags för en uppdatering.", sa han försjunken i tankar. "...De får flytta in när de vill, ingen brådska för min del. Jag har gott om plats här.", sa Rion och såg sig lite om i rummet. Leo nickade. Han tyckte att det lät som en bra idé. "Säg till och jag kan sätta renoveringen i rullning. Vad tycker du Alice, ska jag de ge klartecken att börja renoveringen? Jag vet precis vilka jag ska fråga.", sa Leo.

Hon såg på dem och nickade. Hon höll med det lät bra.
"Men de måste komma hit först. Sen är deras säng kanske för gammal." Hon log mjukt.
"Om de nu vill ha en ny säng. Vi kan börja imorgon låta dem smälta allt.."

"Ja, vi avvaktar till imorgon då.", sa Leo och torkade bort något som fastnat vid munnen. Han lutade sig också tillbaka i stolen och blickade upp i taket. "Fast, jag har tänkt..", sa han sedan och ångrade egentligen att han ens hade sagt något, men nu hade han ju redan börjat, så han fortsatte. ".. Det här tar ju bort det roliga i jakten.", sa Leo och Leah verkade vakna till. Förmodligen hade hon tänkt samma sak. ".. Men det är klart, vi vill ju inte ha blod på våra händer.", men då stämde Leah in. "..Men det är väl lite försent för det, va?", sa hon och fnyste.
Leo himlade med ögonen. Leah hade visst dåligt ordförråd då det kom till att uttrycka positivitet. Han var less på hennes beteende, men lät henne ha stunden. Han orkade ändå inte ta diskussionen.
"Det här kommer gynna de flesta, att vi har en blodklinik.", sa Rion och både Leo och Leah vände sig mot honom. "Vi har inte råd att människor sätter sig emot oss vampyrer, vi har redan nog många fiender."

Hon såg på honom och reste sig upp.
"Jag går och vilar. Jag är lite trött." Hon nickade åt Rion och försvann ut från matsalen och gick upp på rummet där hon lade sig.

Rion nickade när Alice lämnade bordet.
Framåt kvällen, det börjat skymma hade köket gjort iordning en festmåltid som hette duga. Det fanns all möjlig mat, men detta tycktes inte överraska Rion då de då och då hade festligheter i herrgården. Han hade bytt om till sina festkläder för att se anständig nog ut för evenemanget och satt håret i en lös hästvans som hängde längst ner hans rygg.
Han granskade sin spegelbild och lämnade sedan sitt sovrum för att titta till Alice. Se om hon var redo för deras besök.
Försiktigt knackade han på hennes dörr. "Alice?"

Hon hade somnat och sov när Rion knackade på dörren. Hon ryckte till och satte sig upp.
"Ja;" Hon sa det lite väl högt och drog handen genom håret.
"Hej Rion." Hon såg blygt ner.

När Rion hörde hennes röst öppnade han försiktigt dörren och kikade in. "Hej.", sa han och steg in i rummet. Han gick fram till sängen och slog sig ner på kanten av den bredvid henne. Han sa inget först. Utan tittade bara på henne, verkade granska henne. Rion sträckte sig sedan åt hennes håll för att röra vid hennes ansikte. Och så plötsligt kom han på sig själv. "Åh, förlåt. Jag vet inte var jag fick det ifrån, du har den inverkan på mig, antar jag. Jag gillar dig.", sa han och andades ut. Sedan tog han ett nytt andetag och sträckte lite på sig. "Är du redo för middagen? Miranda kommer strax.". Han reste sig upp och kollade på Alice. "Kom ner när du är redo. Köket har lagat en härlig middag åt oss.". Sedan vände han på sig för att börja gå ut från rummet.