Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log lite roat, drog långsamt med henne emot sängen.
"Jaså du?", frågade han retsamt och med ett lite lurigt leende.
"Vi hade ju åtminstone kunnat börja upplysningen med att bli av med lite av alla dessa kläder", sade han retsamt.

"Ja, det är väl finare uttryckt än att bara be mig strippa." Hade hon vetat att de genast skulle sätta igång med sina planer, så hade hon inte brytt sig om att klä på sig över huvud taget. Aubrey höll ögonkontakt med honom medan hon långsamt drog av sig tröjan. Därefter åkte även byxorna, minst lika långsamt, av från kroppen.

Philip höjde lite roat på ögonbrynen, lite lätt förvånad över den tolkningen.
"Det var inte precis det jag sade", sade han retsamt, och något roat. Hon förvånade honom alltid med att vara sådär.... Småfräck eller hur man nu skulle beskriva vad hon sagt. Han höll blicken helt på henne, helt förlorad till henne vid det här laget. Hon var så otroligt snygg, och det där sättet med hur långsamt hon klädde av sig... Jösses. Han drog tyst av sig sin tröja, långt ifrån lika långsamt som henne.

"Men det var vad du menade, inte sant?" Aubrey la huvudet på sned samtidigt som hon förde händerna bak till ryggen för att knäppa upp spännet till hennes behå. Det var åtminstone så hon hade valt att tolka hans ord. Men hon brukade också dra lite förhastade beslut ibland. Något emot det faktum att hon själv klädde av sig trodde hon dock inte att han hade.

Philip log roat, han hade mer menat att de båda skulle bli av med lite kläder men hennes tolkning var inte honom emot.
"Inte är det mig emot iallafall", retades han, det där sättet på vilket hon retades fick honom tokig. Om han inte längtat efter att få vara nära henne innan så gjorde han det sannerligen nu.

Trosorna lät hon bli att röra vid för stunden, gick istället fram till Philip för att placera händerna mot hans bröstkorg. Långsamt lät hon fingertopparna glida utforskande över hans hud.
"Nu när du saknar din uthållighetsruna," började hon med honungslen röst, och lyfte blicken till hans ansikte med ett finurligt leende på läpparna, "kommer du ha några problem?"

Philip hade vid det här laget fått av sig sina byxor. Hon fick honom helt galen med hur hon höll på, och bara det sättet hon pratade på... Det var ett under att han lyckades kontrollera sig. Han höjde lite retsamt på ögonbrynen, lade armarna om hennes midja för att dra henne närmare intill sig innan han återigen lade en hand mot hennes innerlår.
"Ska jag ta den frågan som en utmaning?", retades han charmigt.

"Du får tolka den hur du vill." Aubrey såg upp på honom med oskyldig blick, trots att de båda var mycket väl medvetna om att hon inte alls var det fromma lammet hon låtsades vara.
"Men om det motiverar dig och får dig på humör att ta det som en utmaning så.. Kanske jag menade det som en utmaning," avslutade hon.

Philip såg roat på henne, förstod inte hur det var möjligt att dras till någon så mycket. Han log retsamt.
"Det räcker med en blick på dig för att bli på humör", sade han retsamt, drog med sig henne liggandes ner på sängen istället med en tämligen retsam blick.

Villigt följde hon efter honom fram till sängen. Hon ställde sig på alla fyra över honom, lät blicken glida över hans ansikte och överkropp innan hon böjde sig ner för att kyssa honom. Det var en riktig utmaning att hålla känslorna i ett kort koppel. Hon ville släppa taget men samtidigt försökte hon nästan dra ut på det hela olidligt länge.