PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Det där påminner mig om något...," sa Juliette.
"Jag har för mig att Hypnos barn kan kontrollera drömma. Det sa iallafall en tjej på lägret" berättade hon.

"Hypnos? Är inte han tvilling till Thanatos?" frågade Theo och försökte minnas de suddiga detaljer han kom ihåg från sin bok om grekisk mytologi

"Jo det har jag för mig. Lite komiskt isåfall med tanke på att vi just pratade med Thanatos," sa Juliette.

"Om dem är tvillingar... och om jag är hans son.. skulle vi inte kunna använda min drömförmåga?"
I samma sekund hördes ett skrik. Lana hade vaknat, och hon såg livrädd ut.
"Är.. allt okej?" frågade Theo. Lana stirrade på honom med uppspärrade ögon. Hon såg nästan galen ut med sitt rufsiga hår.

Juliette rykte till när hon hörde Lanas skrik.
"Lana..?" sa hon med en blick på Lanas skräckslagna ögon och bleka ansikte.

Lana visste inte vad som hände med henne. Hennes huvud verkade ha slutat fungera. Hon hörde Julietes röst, men den kändes liksom avlägsen. Hon lade sig ner igen och stirrade rätt upp på taket.

Theo stirrade på henne. Vad sjutton skulle de göra?
"Är det inte dags att byta nattvakter?" frågade han med mumlande röst.

"Jo, det borde vara det," sa Juliette.
"Hon kanske hade en mardröm.." sa hon sedan medan hon gick fram till Fanny för att väcka henne.

Natten gick och efter ett tag var det morgon. Theo vaknade, och trots att det måste gått minst flera timmar kände han sig inte riktigt utvilad.
Han reste sig. Ana var redan vaken och stod och stirrade ut i korridoren. Han undrade hur dödens välsignelse kändes. Lana, å andra sidan, satt ner och nynnade på någon melodi. Hennes ögon var tomma, nästan ihåliga.
"Fyfan vad obehagligt," viskade han till Julietete

Juliette somnade hyfsat snabbt och snart vaknade hon med ett ryck, en mardröm. Hon kallsvettades och satte sig sakta upp med ryggen mot väggen. En stund senare satte Lanas sig upp och nynnade på något melodi, men tomma ögon. Kort därefter vaknade även Theo.
"Fyfan vad obehagligt," hörde hon honom viska.
"Instämmer, vad håller hon ens på med?" sa Juliette och reste sig upp.

Lana såg konstiga mönster och former framför ögonen, som ett kaleidoskåp. Hennes huvud var tomt, men det störde henne inte. "Lana?" hörde hon någon säga. Hon reagerade inte. Hennes eget namn lät främmande för henne.
__
Theo stirrade på Lana.
"Det sägs att labyrinten kan göra en galen," sade någon bakom honom.