PRS botillia1 & Lupple

Theodor log svagt och nickade sakta.
- ja kanske det sa han och såg ner på sin son som nu låg och skrattade. Theodor lät honom greppa sitt finger och såg på honom när han lekte med det.
- han måste utvecklas väldigt snabbt sa Theodor.

Amelia nickade sakta och studerade dem och sedan sin son.
"Ja med tanke på graviditeten så kommer nog inte uppväxten vara annorlunda. Det som är skrämmande är om han aldrig slutar växa." Viskade hon lågt.

Theodor såg ner på Noah.
- Jag tror isåfall bara han växer tills han är som en myndig person sa han och la ner Noah på sängen bredvid Amelia medan han reste sig upp och sträckte lätt på sig.
- ni två är rätt söta sa han med ett mjukt leende.

" Tror du?" Frågade hon och sken upp lite, det vore ju det bästa. Hon smekte sin son sakta över kinden och fångade upp hans hand och pussade lätt på den.
"Dags att sova. " Viskade hon och smekte honom försiktigt över ögonlocken för att han skulle somna vilket faktiskt fungerade.
"Tycker du?" Flinade hon lyckligt och slöt sedan sina egna ögon.
"Godnatt älskling." Viskade hon och somnade sedan.

Han gav henne ett litet leende och när båda somnat så tog han hennes mobil och tog ett foto innan han hoppade in i duschen och tvättade av sig. En timme senare kröp han ner i sängen bredvid de båda och allt ögonen innan han sakta somnade.

Amelia vaknade tidigt nästa morgon av att Noah log och gnydde, samt vände och vred på sig.
Hon satte sig sömndrucket upp och fångade in honom i armarna.
"Frukost?" Frågade hon leendes och reste sig för att hämta nappflaskan, hon satte sig i sängen med honom i famnen och började mata och han åt väldigt ivrigt.

Theodor hörde ljud och öppnade ögonen och såg på dem båda.
- god morgon, jag har förresten bokat biljetter till Italien sa han och gnuggade sig lätt i ögonen innan han satte sig upp och kysste Amelias kind.

Amelia stirrade på honom, i chock.
Kände pussen och tänkte protestera men tvingade sig att nicka.
" Jag måste få packa älskling. Det måste vara rätt saker med." Viskade hon.

Han log svagt och nickade
- men blir det för mycket så kan ni ju stanna hemma om jag åker sa han enkelt och ryckte lätt på axlarna, det var ju faktiskt en lösning.

Hon skakade på huvudet.
"Jag vill följa med dig. " Sa hon ärligt och smekte Noah över huvudet.
"Och han också. " Poängterade hon och log.
" Han ska bara äta, så drar vi hem och packar. "Log hon hoppfullt.