Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna stämde in i hans skratt, ett skratt som var glatt.
"Du är alldeles för gullig att retas med för det." log hon, flinade bredare igen medans hon lyssnade på vad hon sade.
Hon följde nöjt med och lade sig bättre intill honom, slöt ögonen för att strax somna själv.
Hon sov, som vanligt bredvid honom, strålande bra och lagom länge - då hon vaknade till igen verkade solen ha börjat kika fram igen av ljuset ifrån fönstret att döma.

Edvard sov djupt och hade otroligt bra drömmar, så när solen kikade in vaknade han inte ens.
Han ville stanna kvar i drömmen, bara lite till.

Sienna vände sig snart mer emot honom, log smått då hon upptäckte att han fortfarande sov.
Vilket bara kändes perfekt, hon kunde så gärna så bara ligga kvar här intill honom. Dels var det rätt härligt att bara ta det lugnt, inte stressa upp med en gång, men också så var han otroligt söt medans han sov.

Edvard kände av att hon rörde sig i sängen vilket fick honom att vakna till.
Han höll ögonen slutna och skakade lite på huvudet.
"Inte än." Viskade han sömndrucket och drog upp täcket lite mer över sig i hopp om att kunna somna om.

Det var ju minst sagt uppenbart hur sömnig han var, vilket fick Sienna att le både stort och roat.
Dels var det gulligt på ett vis, men också kanske lite roligt - han skulle iallafall få höra det senare.
"Sov du." log hon, lade huvudet lite mer bekvämt igen emot honom. Själv hade hon då ingenting emot att ligga kvar här ett tag till.

Edvard hörde orden, väldigt långt borta och antog att de var i hans dröm.
Han slog armarna om sin älskling vid sidan om sig och föll än en gång ned i en djup sömn.
Denna sömn varade dock inte länge då barnen började skrika, han visste inte om det var en eller fler men nog lät det.
Han slog upp ögonen och insåg hur glad han var över att de kommit ifrån de värsta småbarnsåren.
Men i samma stund den tanken farit igenom hans huvud så ringde även telefonen.
Edvard låg där i sängen, stirrade mot taket.
" Telefon eller barn?" Flinade han mot Sienna och gäspade till.
Detta om nått var ju ett riktigt uppvaknade så att säga.

Sienna hade ju visserligen varit rätt vaken redan, men ändå blev hon förstås lite besviken då det kändes som allt börjat tjuta. Rättare sagt både telefonen och barnen.
Hon hade gärna varit kvar där lite längre, men det var inget att göra åt nu utan bara att gilla läget.
"Jag tar telefonen." sade hon med ett flin medans hon vred på huvudet emot honom, kysste hans kind för att sen smita upp och dra sin morgonrock omkring sig innan hon styrde stegen emot telefonen. Normalt skulle hon väl ha tagit barnen - men lite omväxling var ju bara bra.

Edvard såg på henne, skrattade lågt och log över kyssen.
" Ha så kul." Flinade han för att sedan själv stiga upp och dra på sig några klädesplagg och begav sig in till barnen, det var den yngsta som skrek och grät och den som Edvard fångade upp i famnen och började att trösta.
De andra var vakna och lite tjuriga också, Edvard skrattade lågt åt deras trötthet och klappade dem i tur och ordning över kinden.
"Gå ned till köket så äter vi nått." Sa han och hjälpte dem som behövde hjälp upp och följde sedan efter alla barn som trött tog sig till köket.

Sienna skrattade lätt till hon med.
"Detsamma." flinade hon, med en lätt road huvudskakning åt honom. Hon trodde snarare han skulle ha det jobbigast som fick ta hand om de där små bråkstakarna - men å andra sidan var de bra härliga samtidigt.
Själv smet hon iväg till telefonen för att svara i den, dröjde inte alldeles för länge innan hon gick tillbaks för att byta om till något annat än morgonrock innan hon beslöt sig för att försöka leta upp resten av familjen.

Det var ett väldigt liv i köket men samma stund som maten kom upp så började barnen äta och blev genast på bättre humör och han satte sig vid en stol och tog en kaffekopp. Energi var vad han behövde.