Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip såg på henne och höjde lite på ögonbrynen, stängde dörren igen efter sig. Han sträckte lätt på sig, hade hunnit träna en stund på morgonen innan han fick agera lärare men ändå inte riktigt lika mycket som han brukade göra. Men det var något iallafall. Han log snett mot henne.
"Det hade ju inte varit första gången jag såg dig naken", sade han något retsamt, lade huvudet lite på sned.
"Så hur har din dag varit?", frågade han nyfiket.

Aubrey himlade smått med ögonen åt honom men kunde inte låta bli att le. Han hade ju en poäng i det han sa.
"Tråkig utan dig." Hon putade barnsligt med underläppen innan hon gick fram till garderoben för att leta fram något fint att ha på sig. Ingenting speciellt skulle hända under kvällen men piffade hon upp sig lite så skulle hon kanske känna sig lite piggare också.
"Hur gick det för dig då?"

Philip såg lite roat på henne med ett leende. Han kunde inte låta bli att skratta till lätt när hon putade med läppen sådär, det var enligt honom väldigt gulligt.
"Tur jag är här nu då", retades han, såg snabbt runt lite i rummet.
"Du menar förutom dem där monstrena till barn? Bara bra", sade han retsamt, log lite sen.
"Men dem skötte sig faktiskt bättre sen efter att du varit där. Men jag är ändå övertygad om att inte satsa på en karriär som lärare", sade han med ett litet flin.

"Jag brukar ha den effekten på folk," utbrast Aubrey med näsan i vädret, då Philip berättat att barnen hade uppfört sig bättre efter att hon pratat med dem. Hon sken därefter upp i ett stort leende för att bevisa att hon bara skämtade lite med honom, la armarna om honom i en kram.
"Mhm?" hummade hon sedan då han menade att en karriär som lärare inte var någonting för honom, "vad är du övertygad om då?"

Philip skrattade genast till, men för att vara uppriktig så hade hon faktiskt haft den inverkan på honom. Efter att ha träffat henne skötte han sig faktiskt bättre, han hade något att kämpa för numera. Någon att bry sig om till skillnad från tidigare.
"Kanske det", sade han retsamt, log brett mot henne och lade armarna om hennes midja och kramade om henne direkt.
"Jag är övertygad om hur mycket jag älskar dig", sade han mjukt, log snett emot henne.
"Och om vad vi kunnat roa oss med ikväll", retades han charmigt.

Hennes leende blev, om möjligt, ännu bredare då han sa de tre orden. Hon tröttnade verkligen aldrig på att höra honom berätta att han älskade henne. Orden värmde henne inombords från topp till tå. Aubrey kunde inte låta bli att pussa honom vid mungipan, mest för att retas lite med honom då hon inte gav honom en ordentlig kyss.
"Jaha, och vad skulle det kunna vara då?" frågade hon och spelade ovetande.

Philip log roat, älskade när hon höll på och retades så där. Det kunde driva honom galen, men det var ändå riktigt gulligt. Han log lite mot henne, lade retsamt en hand emot hennes innerlår och lät den långsamt flytta sig uppåt.
"Något som definitivt inte inkluderar så här mycket kläder", retades han.

"Vad skulle det kunna vara för något?" funderade Aubrey tyst, bet sig löst i läppen då hon kände hans hand mot sitt innerlår. Herregud. Att han drev henne till vansinne var en mild underdrift i dessa sammanhang. Hon tappade nästan fattningen där och då och då hade de inte ens gjort något.

Philip log retsamt, det var minst sagt väldigt gulligt hur hon spelade sådär ovetandes. Han gav henne en fjäderlätt och något retsam kyss på käken, drog henne också något närmare sig samtidigt som hans hand fortfarande långsamt flyttade sig uppåt.
"Det tror jag du vet mycket väl", sade han retsamt.

"Jag tycker du ska upplysa mig," andades hon fram med något skakig röst, hennes kropp var redan vid det här laget eld och lågor. Philip visste också alltid precis vad han skulle göra, vilket gick att jämföras med någon som hällde bensin i elden. Det brinnande infernot skulle bara växa sig större och starkare.