PRS Medi & Vidomina

Charlie såg på dem och verkade tårögd.
"Menar ni det miss? Ja om vi kan bo här sen med värme så ja." Han tog hennes händer och såg skamset ner.
"Det är så förfallet, jag skäms." Han snörvlade och såg upp.
"Tack." Han verkade glad.
"Jag ska tala med Dana." Alice reste sig och såg på honom.
"Kommer du Leo?"

"Kul att träffas igen, min vän.", sa Leo och rörde vid Charlies händer innan han lämnade huset tillsammans med Alice. "Det var riktigt fint det du gjorde.", sa han sedan när de kommit ut på vägen igen. Han log mot henne och fortsatte att gå en bit framåt. "Här, vi ska gå förbi här också. Det är en hel familj här, med barn, men alla vet vilka vi är, så här är det ingen som är orolig.". Leo höjde en hand igen för att knacka på dörren. Han kikade på Alice över axeln medan han väntade på att någon skulle komma och öppna dörren för de.

"De levde som de vore hemlösa. Jag fick dåligt samvete." Hon log mjukt och nickade.
"Men barn får inte vara givare. De måste ha det själv. Det blir liksom fel annars." Hon log mjukt.

Leo nickade och vände på huvudet då han hörde dörren öppnas framför de. Det var en kvinna. Hon hade ett leende på läpparna och en glad ton i rösten då hon utbrast i ett skratt. "Leo! Oj, så längesedan, vad gör du här? Och har du med dig en vän? Kom in, kom in!". Kvinnan flyttade på sig så att de kunde passera förbi henne. Inne i hallen kunde Leo känna doften av mat som lagades och hörde ljuden av barnen som verkade leka livligt på övervåningen. "Åh, vi ska inte stanna länge, Lilian.", sa Leo och tittade på Alice. "Det här är Alice. Vi kommer från Rion, med ett förslag. Kan vi sätta oss ner så att vi kan berätta?". Lilian nickade och menade att visst kunde stiga på och sätta sig ner i vardagsrummet, så att de inte störde pappa med matlagningen. "Vad kan jag hjälpa er med?"

Hon log mjukt och gick in och kunde höra barn som lekte och satte sig.
"Jag ska gå rakt på sak, ingen gillar en slingrare." Hon såg på henne och tog ett andetag.
"Det har varit oroliga tider med mycket attacker från Leos folk." Hon andvände inte ordet vampyr ifall barnen kunde höra.
"Ifall du väljer att stötta oss kommer du att få donera ditt blod och få betalt. Kanske få lite mat ifall du behöver det. Men detta är för att bygga ett starkt band mellan oss. Det är en bank där blod kommer finnas för de som är lite mer som att leva farligt." Hon såg på kvinnan.
"Inget tvång och vi kommer självklart att respektera ditt val."

Lilian nickade långsamt och tänkte efter. Hon tittade på Leo som log mot henne. "Vi är ute efter blodbanker. Det var Alice idé. Vad tror du?". Lilian kastade en blick mot köket för att se efter sin man, men han verkade inte höra på. "Ja..", började hon. "Rion har alltid varit en god vän till familjen och har hjälpt till med så mycket.. så, tja, varför inte. Men barnen ska absolut inte bli inblandade i det här, det är min deal.". Leo nickade och räckte ut handen som för att sluta ett avtal. "Så blir det. Ingen skada skedd.". Lilian skakade hans hand och ställde sig sedan upp. "Det är bäst att jag återvänder till stöket, tack för att ni kom förbi.". Leo nickade. "Tack för att vi fick komma. Kom, Alice. Vi går vidare. Det finns en till vi ska förbi."

"Det kallas givare inte blodbanker. Det är huset." Hon log och nickade.
"Vi hade ändå sagt ner. 18 år det lägsta vi går om man inte lever på gatan." Hon reste sig och tog hennes händer.
"Tack så mycket. Ta väl hand om dig." Hon släppte hennes händer och lämnade huset.

"Ja, ursäkta termerna, experten.", sa Leo lite retsamt som svar på Alices kommentar. Han gick före henne ut ur huset och väntade in henne utanför på gatan för att sedan gå till huset bara bredvid. "Hit ska vi. Det är sista. Jag tror Roin har ringt de andra, eftersom de bor en blt längre bort än vi kan gå.". Han såg på henne med ett leende på läpparna och stannade utanför huset för att granska det. Leo tyckte att det var fint. Han gick sedan fram till dörren för att knacka på.

"Ja sen kanske han har någon som han vet om." Hon såg på dörren och den öppnades och en ung man med ruffsigt hår öppnade.
"Leo vad gäller det?" Han såg sur ut men när han såg Alice såg han upp.
"Vad har du hittat på nu?"

"Hej, min vän, ursäkta att vi stör.", han hejdade sig. "Har vi väckt dig?". Leo skrattade lite, han lade märke till det ruffsigt håret. "Förlåt, men det här är Alice.", sa han och började om på nytt. "Alice är en god vän med mig och Rion.". Han bytte en blick med henne och såg sedan på mannen igen. "Hon har ett förslag, har du tid en stund för oss?"