PRS botillia1 & Lupple

Han log svagt och öppnade sakta ögonen och såg på henne.
- du har blivit mycket bättre mumlade han innan han mjukt kysste hennes hals och lätt bet henne i halsen medan han lät tummarna smeka hennes hud lätt.

Hon sken upp och komplimangen fick henne att tappa fokus och släppa taget om honom.
Vilket gjorde henne besviken sådär en halv sekund innan hon kände hans läppar och hans tänder sjunka in i hennes hud och hennes andning blev genast ansträngd och hon kramade hans hår och kunde inte tänka på nått annat än honom och den där känslan.

Han log svagt mot hennes hals och kysste hennes hals upp till hennes läppar.Han lutade mjukt pannan mot hennes.
- är du glad nu när dina drömmar i dagboken är sanna? Sa han med ett busigt leende.

Hon besvarade den sista kyssen och slog upp ögonen när han pratade, såg hans busiga leende och vände skamset ned blicken.
" Mm jag är överlycklig."Mumlade hon generat.
"Du läste så mycket mer än vad du erkände." Klagade hon och stirrade mot honom.
Fnissade lågt.
" Det är bättre än i mina drömmar." Viskade hon mot hans öra och kysste hans hals lätt.

Han skrattade svagt och såg på henne.
- det var du som gav mig boken så du får skylla dig själv.Men tror du jag dömer dig? Du har sett mitt liv så du förstår kanske att jag inte är särskilt dömande sa han och skrattade svagt och sträckte lätt på halsen när han kände hennes läppar mot sin hals.

Hon suckade och skrattade till.
"Ja jag vet älskling. Jag tycker bara att de drömmarna är lite fåniga. Vi kände knappt varandra när jag skrev det där." Viskade hon och skakade på huvudet.
"Nej det tror jag inte." Sa hon sedan ärligt och gjorde sig redo att bita igen när Noah började gråta. Nästan hysteriskt.
Hon liksom flög upp och fångade in honom i famnen och det lugnande honom lite men han var fortfarande otroligt trilskande.

Theodor log mjukt.
- ja men man kan känna saker för folk man inte känner sa han och ryckte till när Noah började skrika och Amelia flög upp och bar upp honom. Theodor såg på Noah med ett höjt ögonbryn.
- vad är det älskling? Sa han mjukt till Noah.

Hon satte sig ned i sängen och försökte vagga honom men han slog med både armar och ben och grät.
Hon ryckte åt sig hans skötväska och tog fram en nappflaska med blod men den slogs iväg. Hon försökte vagga honom igen men ingenting fungerade. Tills Theos röst hördes och han slog ut armarna mot honom fortfarande skrikandet.
Amelia gav försiktigt över honom till Theo och han började genast lunga ned sig.

Theo höjde lätt ögonbrynet och lyfte upp Noah i famnen och smekte honom lätt över huvudet.
- du kan väl inte vara såhär gnällig mot mamma? Hon vill bara hjälpa dig din tokunge sa han med ett litet leende och höll Noah i famnen och såg lätt på Amelia.

Amelia la sig ned i sängen och drog täcket omkring sig.
"Han tyckte väl att han spenderat för lite tid med dig idag." Flinade hon, men nog var det lite jobbigt att inte kunna trösta sin egen son.
Noah såg upp på sin far och tjöt till av lycka och skrattade lågt, lyckligt och försökte greppa tag i honom.