PRS Emma07 och wolfy

Thomas nickade lite tyst, han hade inte alls varit lika nervös för att ta upp saken denna gång som förra gången han friade av någon anledning.
"Ja. Så vad säger du, vill du gifta dig med mig igen?", frågade han med ett snett leende, kunde inte direkt gå ner på knä denna gången. Men det fick väl gå lika bra med ett frieri i sängen.

"Ingen kärleksförklaring?" frågade hon, dels på allvar men till största del bara för att retas lite med honom. Hon kupade en hand om hans kind innan hon lutade sig närmare för att mjukt kyssa hans läppar. "Ja, det vill jag," viskade hon med ett litet leende på läpparna.

Thomas skrattade till lite, hur retsam hon var var bara en av alla saker han älskade med henne.
"Du kan väl få en om du envisas", retades han, besvarade mjukt kyssen med ett leende.
"Älskar dig", viskade han mjukt tillbaks.

"Det vill jag gärna ha," nickade hon med ett litet skratt. Alysia krävde ingen kärleksförklaring men visst skulle det vara roligt att höra exakt hur han tänkte om och kände för henne. Hon skulle kunna ägna timmar åt att berätta för honom vad han betydde för henne. Ville han så skulle hon också göra det.
"Jag älskar dig också." Hon strök sin tumme över hans smått sträva kind.

Thomas skrattade till, med handen mot hennes hår.
"Du är min ängel. Du lyckas alltid få mig på gott humör och skratta, vad som än hänt. Jag skulle göra vad som helst för dig, för du har mitt hjärta helt i din hand", sade han mjukt, kanske inte bästa kärleksförklaringen men sen kunde han väl skylla på att han var lite yr i bollen okcså.

"Om du skulle göra vad som helst för mig, så vill jag att du slutar upp med att utsätta dig för fara för att rädda mig." Alysia gav honom en menande blick. Enligt henne var det inte för mycket begärt. Det skulle inte förvåna henne om det var ett krav som gick in genom ena örat på honom och ut genom det andra.

Thomas höjde lite på ögonbrynen åt henne.
"Men det går ju inte ihop. Jag skulle göra allt för att rädda dig, och det kan ju inte innebära att inte rädda dig om jag kan", sade han envist, lite lätt förvirrad.

"Jag förbjuder dig från att rädda mig om det utsätter dig för fara. Det här är inte första gången du befinner dig i den här situationen," påpekade hon bestämt, syftade på det faktum att han mer eller mindre låg sängbunden med ett sår som som inte sett bra ut till en början.

Thomas suckade.
"Jag vill lova det, men jag vet också att jag inte kommer kunna hålla det löftet ifall något skulle hända. Du betyder mer för mig", sade han ärligt med en axelryckning, det var ingen idé att lova något han visste att han inte kunde hålla.

"Om du tänker riskera ditt liv för mig, så kan du ge dig på att jag gör det samma för dig." För deras allas skull så var det viktigare att Thomas var vid liv och inte hon. Men hon älskade också Thomas mer än någonting annat, så hon betalade gärna med sitt liv för att rädda honom.