Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Av någon anledning har jag redan skaffat mig den uppfattningen”, erkände Zihao med ett litet leende studsandes över läpparna. ”Med tanke på hur klängig du kan vara..tills du inte är det. Och när du inte är det flyr du typ så snart jag försöker så mycket som peta på dig”, fortsatte han och betraktade Joshua med ett av ögonen. Ett ögonlock uppslaget och ett stängt. Väldigt underligt, precis som alltid. ”Kan du inte bättre än sådär?” Frågade nittonåringen, samtidigt som det tillsynes gulliga leendet förvandlades till ett flin. ”För alltså jag vet att du kan bättre än den där lilla fjantiga pussen.” Nähä? Vet du det? Oj, vilken bedrift! Well, well, det spelade ingen roll om Zihaos tankegångar var fåniga. Han skulle aldrig få nog av artonåringens kyssar.

Osäkert lutar Joshua sig tillbaka från den äldre, låter ögonen slå rot i de kolsvarta framför sig. Jo, han har fullkomligt rätt. Artonåringen är som en riktig koala, kan klamra fast sig hos vad som helst bara den gosar tillbaka. Zihao är bäst dock, med långt avstånd. Men nu? Nu borde väl den andre ändå förstå varför han inte velat ha någon kroppskontakt, varför han skyggat tillbaka?
"Förvisso har du rätt.. men du förstår väl att omständigheterna spelar stor roll Zihao, eller hur?" frågar han kluvet med aningen rynkade ögonbryn. Förhoppningsvis gör han det. Om Joshua kunnat välja själv skulle han ha gått tillbaka till den tid det inte kändes obekvämt att bli rörd. Tusen gånger om. "Varför behövde du fråga om du redan visste svaret?" med ett svagt, osäkert leende pressar han sina läppar mot den äldres.

Jodå, Zihao förstod omständigheterna mer än väl. Men han hade börjat förtränga allt det där - på Joshuas beställning. Den andre hade ju bett om det? Att allting skulle återgå till det normala och att han inte ville bli behandlad annorlunda? Antagligen hade nittonåringen gått ett steg för långt, tagit den viten på lite för stort allvar. Helvete också. Han borde verkligen försöka att vara lite mer betänksam och försiktig. Tänk om det hela slutade med att hans otaktiska fasoner faktiskt skrämde bort den yngre? Det fick inte hända. I alla fall inte om han kunde hindra det hela på egen maskin, vilket han i det här fallet defintivt kunde.
”Förlåt..jag borde vara mer förstående, eller hur?” Mumlade Zihao tyst och studerade Jodhua med ett ytterst blekt leende. ”Och jag behövde fråga för att jag gillar svaret. Alltså jag gillar när du säger de där orden”, förklarade han och vek slutligen undan med blicken, slet den från de chokladbruna ögonen. Blossande heta kinder? Var det någon som hade beställt det? Ja, tydligen hade en viss Xie Zihao gjort det, då hans ansikte antagit en röd nyans.

Självfallet vore det mycket lättare för gruppens maknae om alla var mer förstående.. men hur ska någon veta hur de ska agera, hur de ska behandla en efter någon sådant här? Det får man inte lära sig i skolan, och Joshua har ingen aning hur han ska behärska alla tankar, minnen och nedvärderingar. Om alla bara vetat hur de ska bete sig i rätta stunder, ja då vore livet mycket mer simpelt.
"Du behöver inte be om ursäkt Zihao, jag vill bara att du inte ska sätta för mycket press på dig själv.. jag menar, det är sjukt svårt att agera rätt i situationer." särskilt en situation som denna. "Jag själv kan inte sätta ord på det, ska du veta. Ibland vill jag bara glömma bort det och bli behandlad som vanligt, ibland vill jag bara gömma mig under sängen och inte låta någon röra vid mig. Men det är inte ditt fel, och du behöver aldrig be om ursäkt över det." Det är väldigt viktigt att nittonåringen förstår det, ytterst viktigt. Händerna finner sin väg upp mot den andres kinder, kupar dem och låter sina ögon borra in sig i hans, huvudet faller aningen på sniskan. "Vilka ord?"

”Alltså det är ju inte direkt några specifika ord utan snarare innebörden av dem, förstår du? Typ som när du säger att du älskar mig. Det är lite som ljuv musik för öronen”, förklarade Zihao och följde Joshuas mjuka drag med ett långt finger. Sakta men säkert löpte det ner längsmed artonåringens ansikte, försiktigt och fascinerat på samma gång. Fan. Varje gång han gjorde det - började studera pojkvännen mer ingående - återkom han alltid till det faktum att den andre var perfekt. Alldeles för perfekt. I alla fall för någon som Zihao. Nittonåringen själv var ju inte någon ädelsten precis. Kanske om de pressade ihop honom tillräckligt mycket, så att kolet kunde förvandlas till en diamant. Då skulle han möjligtvis förtjäna Joshua. Men nu? Nej, inte ens i närheten. Inte efter hur han betett sig under de första veckorna, inte efter hur han betett sig under gårdagen..shit.
”Vi borde skriva en låt tillsammans, om oss. Inte för att släppa den eller så, utan bara för att ha den”, mumlade han och drog på munnen. Jo, det hade varit trevligt. Och ganska så djupt.

"Är det?" frågar Joshua och låter huvudet falla på sniskan, granskar det vackra ansiktet framför sig. Jo, de orden är som förundrande musik i även artonåringens öron, men det är nästintill allt Zihao säger. "Jag älskar dig." viskar han med ett glatt leende, medan värmen inombords bubblar upp likt lava. Under gårdagen hade han nästan gett upp hoppet på att kunna leva, kunna få ett någorlunda normalt liv. Men nu? Zihao gör honom så glad, så förbaskat lycklig. Även när artonåringen vägde nere på fyrtio kilo så fanns den äldre där, likt en lojal vovve. Men Zihao är mycket bättre än en vovve.. för honom kan Joshua kyssa. Med de tankarna pressar han försiktigt sina läppar mot den andres med fingrarna nerborrade i de mörka, lena lockarna. "Ja, det borde vi definitivt.. men jag tror Mr Song vill att vi ska påbörja något till vår debut först."

Det fanns en hel del stunder då Zihao mer än gärna skitit i Mr Songs planer och idéer. Men Joshua hade rätt, det var ingen idé att strida emot i början. Förr eller senare skulle de få sätta egna tyglar på projektet och göra som de själva behagade - någonting som nittonåringen verkligen såg fram emot. Vem hade inte gjort det för övrigt? Jun ville ju egentligen också vara med i en sub unit, men det fick tydligen vänta. I framtiden skulle han väl däremot också få precis som han ville, och helt ärligt hade Zihao ingenting emot det. Alla i gruppen var värda att lyckas i slutändan, punkt slut. Till och med Chai, trots att han var irriterande i princip hela tiden.
”Jag älskar dig mer”, sade han när alla tankar slutligen lagt sig, med leendet varmare än någonsin innan. ”Och tro mig, du vill inte starta ett argument om den saken, så låt bli!” Fortsatte han lätt varnande och kupade mot artonåringen. Barnslig much? Nejdå, inte det minsta.

Åh jösses, jo den diskussionen kan nog vara i evigheter, om vem som älskar den andre mest. Joshua har alltid tyckt att det är lite klyschigt när dessa konversationer kommer upp i filmer.. men det visar sig att han är lika klyschig själv. Lite hycklande? Jo, nåväl. Men han har alltid älskat disney filmer, så vad hade man förväntat sig?
"Hmh, kan vi inte komma överens om att vi bägge två älskar varandra lika mycket?" frågar han med ett glatt litet leende, medan Bobb börjar mjaua efter deras uppmärksamhet. Skutta upp på Zihaos mage bara för att vifta svansen i hans ansikte. Gulligt.

”Nope, jag vägrar”, konstaterade Zihao kort och gjorde en grimas när en kattsvans plötsligt strök över ansiktet på honom. Katter, de var som de var. Det fanns verkligen ingenting att göra åt saken. Nittonårigen himlade med ögonen och fattade tag om kissemissen, slingrade armarna omkring honom och drog upp honom i famnen. Visserligen var de som de var, men de var ju trots allt väldigt bedårande.
”Din katt är ganska krävande”, påpekade han och lät blicken vandra bort mot Joshua istället. ”Chichi är ju i och för sig också det..men hon viftar i alla fall inte med svansen i ansiktet på en. Kanske för att den är lite för kort för det, men ändå!” Knorrande han därefter och började lämna små pussar på Bobbs ludna huvud. Gosigt.

Joshua fnyser mot nittonåringen och knäpper fingret mot hans panna.
"Chichi lät dig inte ens krama mig för en sekund när ni kom och hälsa på! Bob här är mycket mer förstående." Muttrar han och putar med underläppen för att dra lurvbollen tätt intill sig. De mörka ögonen blänger upp mot Zihao medan fingrarna kliar honom över den feta magen. "Mimmi är ännu mer krävande, jag är ju så bra." Bob sträcker på bakbenen, där han ligger och skapar bråk mellan de två turturduvorna. Joshua sparkar försiktigt på den äldres ben, innan han glider upp för att också ligga över honom. Om Bob får ligga på hans mage får artonåringen också det. "Chichi kräver mycket mer uppmärksamhet än lilla Bob, kanske lila mycket som Mimmi.. Musse är självständig, det är deprimerande."