PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

My tog snabbat fram sin väska och rotade fram lite ambrosia som hon gav till Ana. Hela gänget tittade på medan Ana åt.
”Bättre?” frågade My oroligt

Lana lade huvudet i händerna. Allting snurrade verkligen.
Theo tittade ner på Lana, som såg väldigt blek ut.
"Är hon sjuk?" frågade han

”Vet inte,” sa My.
”Det är ju Lana som brukar sköta sånt här i vanliga fall,” mumlade Fanny.
”Hur känns det?” frågade Juliette.

"Jag vet inte," mumlade Lana "vi kan nog fortsätta."
Hon ville inte skapa problem för de andra. Hur svårt kunde det vara att fortsätta gå egentligen? Hon kände sig gråtfärdig, men hon kunde inte förklara det.

"Säker?" frågade My oroligt. Hon gillade inte att se Lana såhär, vad hade ens orsakat det? Tillsammans började gruppen gå igen och kom en bit längre fram längs vägen.

"Jo, det är okej," mumlade Lana och reste sig. Hon följde de andra framåt. Hennes synfält var suddigt.
"Vi kanske borde stanna och vila," sade Theo efter en stund. "Kommer ni ihåg när vi trodde vi hade gått i en halvtimme och egentligen hade gått i fyra timmar? Det kanske har gått ännu längre tid nu."

”Juste, bra ide,” instämde Fanny med Theo. Hon satte sig ner längs en av väggarna.
”Någon som vet var klockan är ens?” frågade hon.

Ana blickade ner på sitt armbandsur.
"Fyra, men jag vet inte om det är dag eller natt," sade hon med en suck. Hon lade huvudet i händerna, hon var utmattad.
"Vi borde sova," sade Theo "vad sägs som att vi tar varv? Två personer är vakna och håller vakt medan de andra sover?"

My suckade. Det störde henne att inte ha helt koll.
”Jag kan ta första vakten, men någon,” sa hon sedan. Hon var trots allt inte jätte trött.

"Jag med," sade Ana.
Lana satt tyst. Hon stirrade ner på sina händer. Innan hon hann säga godnatt lade hon sig ner och somnade.