PRS Medi & Vidomina

"Ja men det är priset av att känna kärlek och tillit." Hon såg på Rion och pekade på sin hals där nya sår syntes.
"Ingen fara alls."

Rion pustade ut, som för att kväva ett skratt. "Det låter bra. Jag ska göra de där samtalen nu. Leo, du kanske vill ta med dig Alice om du går och knackar på hos våra mänskliga vänner, på så sätt blir det kanske inte lika obehagligt?".
Han tittade frågande på Alice över sin ena axel och lämnade sedan kvar de vid bordet. Leah muttrade lite över att hon inte fått någon order av Rion, men förstod ändå att hon skulle hänga på de andra om det behövdes. Men för det mesta var hennes uppgifter att assistera Rion.
"Tja, vad säger du Alice, ska vi gå en vända?", sa Leo och tittade på henne med ett leende på läpparna.

Hon reste sig och drog en hand genom det röda håret.
"Självklart." Hon såg efter rion och såg på Leo.
"Japp det kan vi."
Hon log mjukt och började gå.
"Jag har lite ont i ryggen men det är ingen fara."

Leo nickade. "Dåsa. Leah, kom med om du vill.". Leah fnös och låtsades inte höra på.
"Då går vi, Alice.". Han lade en hand försiktigt över hennes rygg för att sedan gå före henne till hallen och ut genom porten. "De är de allra närmsta grannarna som känner till oss som vampyrer. De brukar vara trevliga för de mesta, jag vet faktiskt inte om de är rädda för oss eller inte.". Han skrattade lite gick längst med grusgången till infarten ut på vägen som skulle leda de mot staden och de andra husen strax nedanför Rions herrgård.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Men om de är rädda ska de inte behöva. Det är av egen vilja detta handlar om." Hon log mjukt.
"Det är mer för Leahs del. Hon har svårt med törsten?"

Leo hajade till då hon pratade om Leah. Eftersom Leah varit med så mycket längre än Alice, han hade han tagit på sig en försvarsroll för henne, även fast han gott nog visste att hon inte behövde hans hjälp. Leah var inte att bråka med. Men det var hur hon påstod att Leah skulle vara törstig som störde honom, för han visste ju, att så var inte fallet. Men för att samla sig, och inte göra något drastiskt, svalde han och andades ut. Alice menade ju såklart inget illa, det förstod han. Men på kanske ungefärligt samma sätt som Alice var Rions favoritperson, så var Leahs Leos.
"Nja, Leah, hon ser efter sig själv. Hon har bara varit med om en del. Ta det inte personligt när hon är så kall, hon är de mot de flesta. Även Rion.". Han skrattade lite och kliade sig i nacken för att fortsätta gå längst med vägen tills de kom till ett hus som verkade gammalt med tanke på hur de andra husen runtikring såg ut. "Här, här bor ett par som är några av Rions äldsta vänner härifrån. Kom, vi knackar på.". Leo gick närmare för att sedan höja en hand och slå med den mot glaset på dörren så att det skallrade lite om det. Förmodligen var glaset ganska tunt.

"Jag menade inget illa men du vet vad jag menade. Hon dödade två personer. Den ena försökte vi bara vara snäll och sjasa bort." Hon log mjukt och gjorde iordning och såg en man öppna.
"Hej Leo det var länge sedan." Han sneglade på Alice.
"Och vem är ni vad vill ni?" Han såg trött ut och gned sin arm, han frös.
"Får vi komma in?" Alice såg på honom med ett svagt leende.

"Hej Charlie. Ja, det var ett tag sedan. Det här är Alice. Alice har ett förslag att komma med. Men kan vi sätta oss först innan vi tar det? Är Dana också här?". Leo tog ett steg in i hallen utan att vänta på ett svar av Charlie. Han hade ändå lämnat sådant avstånd mellan dörren och ingången, så det var lätt att kliva in. "Rion hälsar."

Han nickade och visade in dem och Alice såg hur kallt allt var. Hon frös redan och hon sjönk ner och såg menande på Leo.
"Jag har förslaget att ni kan bli blodgivare för vampyrer. Ni kommer att få gå till våran klinik och ge blod, inget bett och få betalt för det. Vi kan ge er ett förskått. Eller om ni så önskar kan ni bli feedlings ett tag och bo hos Rion tills ert hus blir renoverat. Ni kan inte bo såhär." Hon såg på det tunna fönstret.
Hon log mjukt och såg på Leo.

Leo blev förvånad över Alice agerande. Hon var rakt på sak, tänkte han och log lite åt det. På ett sätt var han tacksam, de hade fler att hälsa på och Leo hade inte lust att hålla på hela dagen. När hon sedan berättade om renoveringen ville han fråga henne vem hon menade skulle betala för den. Men han höll sig, ville inte göra en scen inför sina vänner. "Så, vad säger du, Charlie? Låter det som en idé? För att vara helt ärlig, så behöver vi hantera jakten på ett mer diskret sätt, och det här kan vara lösningen.". Han harklade sig och såg beslutsamt på honom.