PRS botillia1 & Lupple

- Ja det är sjukt, men Italien är faktiskt ett väldigt vackert land sa han med ettlitet leende och tog emot deras son och pussade hans panna mjukt och kände hur hans små vassa tänder bet honom i handen.

Hon nickade sakta.
"Jag kan tänka mig det." Sa hon och såg på honom, suckade lågt.
" Du har varit överallt eller hur?" Frågade hon och studerade honom och sedan deras son.

Han skakade på huvudet.
- nej, det finns många ställen jag inte varit på. Sa han med ett litet leende.
- Vi hade ju kunnat åka dit så jag kunde hjälpa dem. Jag tänkte bara att det skulle bli för mycket för dig nu med barn och allt sa han och ryckte lätt på axlarna.

Amelia såg på honom och ögonen lyste av förväntan, nyfikenhet.
"På riktigt?" Fnissade hon och nästan flög upp. Men såg sedan på Noah.
" Vad tycker du om Italien?" Flinade hon och pussade hans kind lätt.
" Vi måste packa älskling. Och han, blod. Det funkar inte på ett flyg." Viskade hon sedan och slutade att le.
" Det blir nog för mycket." Mumlade hon och drog handen genom håret.

Han nickade och kysste hennes kind.
- jag trodde nog du skulle tycka att det blev lite mycket. Jag vill inte att du ska bli stressad sa han mjukt och smekte hennes hand med tummen och höll Noah i famnen.

"Men jag vill." Mumlade hon och la sig trött på sängen.
Hon älskade Noah, hon älskade det där lilla miraklet men här och nu hade det varit skönt att inte ha den älskvärda människan och tänka på.
Hon satte sig igen och drog frustrerat av sig kläderna och flätade det långa håret och la sig ned i sängen igen.

Han nickade sakta och såg på henne och drog av sig sin tröja innan han la Noah i sin liggdel.
- men ska jag försöka fixa det då? Så tar jag hand om alla problem som kan komma på vägen? Sa han mjukt och kysste lätt hennes nyckelben.

Hon såg på honom och skrattade lågt.
"Älskling. Du behöver inte göra precis allting. Jag kommer hjälpa dig. Men det vore väldigt bra om vi kunde komma iväg. Jag vill att du ska kunna prata med mig om ditt jobb." Log hon och tänkte fortsätta förklara men kände sedan hans kyss och tappade helt tråden.
Helt utan att tänka så la hon armarna omkring honom och kysste hans läppar och nedåt och bet tag i hans hals.
Hon var avslappnad och ville inget hellre än att ge honom den där fantastiska känslan.

Han besvarade hennes kyss mjukt och kände hennes läppar mot hans hals. När han kände hennes tänder så bet han sig i läppen och hans kropp spändes lätt. Hon hade verkligen blivit så mycket bättre. Han la händerna kring hennes midja och slöt lätt ögonen.

Hon kände att hans kropp spändes och hon rörde sig smidigt upp över honom. Fortfarande bitandes och smekte honom över bröstkorgen.
Det kändes mycket bättre, hon måste ha blivit bättre- hon hoppades att han tyckte det också.
Hon flyttade hans händer försiktigt ned nedanför midjan.