Sorteringshattens hemlighet

As always. It was awesome. Jag hoppas du har funderat på att bli författare!

Så himla bra. Du skriver så bra så jag kan tänka mig bilder och känner nästan att jag sitter där på tåget! Super!

Superbra!!! kan se bilderna framförmig när jag läser

Helt fantastiskt bra!!!!!!!!!!!!!!! MER!!!!!

mErA

Allas blickar vändes mot mig, dömande och nyfikna. Snape, som gått runt och med dyster min kikat ner i elevernas rykande kittlar, tittade åt vårt håll så att det flottiga håret svängde åt sidan. Hans smala läppar drogs upp i vad som liknade ett hånleende, men ögonen var lika kalla och grå som vanligt. Hade jag inte sett honom vid lärarbordet under sorteringen hade jag nog blivit vettskrämd vid åsynen av honom.
"Ser man på, ser man på..." mumlade han och tog ett par stora kliv emot oss. Ginny mötte trotsigt hans kalla blick medan jag önskade mig tusen mil bort.
"Femtio poängs avdrag vardera för Gryffindor och Hufflepuff" sa han med en så bestämd och hånfull röst att jag hade lust att slå till honom i ansiktet.
"Men professorn..." började Ginny invända.
"... ytterligare 10 poängs avdrag för Gryffindor om du inte håller tyst, miss Weasley." sa Snape, med minst lika hånfull röst som innan. Ginny tystnade motvilligt.
"Straffkommendering på onsdag klockan åtta i troférummet. Kommer ni en en enda sekund försent har jag inget alls emot att ge er ännu fler poängavdrag. Jag är säker på att Argus uppskattar att få hjälp att rengöra pokalerna."
Vid det laget blängde varenda elev i klassrummet på oss. Jag och Ginny hade nyss fått våra elevhems chanser att vinna elevhemspokalen sänkta till ungefär 0,1 %. Vem var jag att döma dem? Jag hade förmodligen också blivit ganska sur. Vi vände oss om för att gå då vi såg att de andra började trolla bort innehållet i kittlarna och samla ihop skolböckerna.
"Resten av era klasskamrater är läxfria, men eftersom ni tog er det ultimata nöjet att med avsikt skolka från en av mina lektioner vill jag ha en uppsats om polyjuice-elixir tills nästa vecka." tillade Snape med ett isande leende. Protesterna började strömma från mig och Ginny.
"Avsikt?! Vi gick vilse i de där jädrans fängelsehålorna!"
"Polyjuice-elixir?! Det ska vi inte läsa om förrän vi går tredje året!"
"Tystnad!" röt Snape. "Straffkommendering på torsdag kväll också, samma tid, samma plats. Ha det så... roligt."

"Det kan inte vara sant!" klagade Ginny då vi var påväg till lunchen. "Om vi bara hade fått en chans att förklara..." fast vi visste nog båda två att Snape nog inte hade brytt sig ett dyft om vår lilla vilsna rundtur i fängelsehålorna.
"Och att vi måste skrubba gamla ruttna pokaler två kvällar i rad? Som om de hinner bli smutsiga på en dag! Dessutom har vi gjort det nästintill omöjligt för våra elevhem att vinna elevhemspokalen!" fortsatte hon argt och jag höll med på mitt eget, tysta sätt. Jag hade aldrig varit en riktigt pratsam person, men jag var inte blyg heller.

Borden i Stora Salen var fullproppade av hungriga elever och så snart Dumbledore klappade dök det upp otaliga mängder rätter på borden. Jag smög mig ner bredvid Ginny vid Gryffindorarnas bord och lastade min tallrik med pumpapastejer. Precis då jag tagit upp min gaffel för att ta första tuggan drabbades jag av en outhärdlig huvudvärk. Det kändes som om tusen bergatroll bankade och slet i min hjärna med spikklubbor och knivar. Jag kastade mig ner på stengolvet, skrikande av smärta.

"Du hör inte hemma här..." ekade sorteringshattens röst i mitt huvud. Jag sögs genom en isande kall tunnel av mörker, hörde skrik och förfärliga skratt... någonstans långt borta från var jag befann mig såg jag Ginnys bekymrade ansikte, men det blev snart suddigt och försvann. Smärta, så mycket smärta... jag kände inte min kropp, all känsel var borta, tunneln var för kall, så kall, som att bada i isvatten... tusen nålar som pressades mot min kropp, blod som frös till is, mer skratt, fler hjärtskärande skrik. Jag visste inte om jag grät, skrek, skrattade eller dansade limbo. Allt jag visste var att jag exploderade i en oändlig storm av smärta, köld, skräck och ondska. Det sista jag såg var en grön ljusblixt, så mäktig och stark att den inte fick plats i mitt medvetande.
Allt försvann. Jag försvann till en svart värld av ingenting.

___________________________________

Tycks?

Awesome! Du är skitduktig på att skriva!!

SHIT vad bra skrivet längtar verkligen

Mycket bra!

Du är Jättejättejätteduktigt på att skriva målat och spännande och jag ser verkligen fram emot att höra mer!!! Skitbra story!
BEVAKAR