Mysterier på Hogwarts

Albus:
"v-vad h-händ-d-e?" sa jag rakt ut i luften med jag reste mig på ostadiga ben, frågan mina läppar format och skickat ut tog på krafterna och jag ramlade och blev liggandes i en hög på golvet.

Helt plötsligt dök tjejen upp, ljudlöst, hon hade spöktranferaserat sig och tog tag i min ena arm och det kändes som att pressas genom ett pyttelitet rör och sedan kramades luften ur mig och vi befan oss i ett vardagsrum och inte fanns det en dörr till en källare inte.

Tjejen släppte mig och tog fram en trollstav, roppade på killen och sa sedan:
"CRUCIO!"

Det kändes som om tusen nålar genomborrade min kropp, det kändes som om jag sågades mitt itu, jag hörde mitt skrik, det var fyllt av den smärta jag kände och jag var säker på att Lily skulle höra det även om jag skulle vara på andra sidan jorden. fast jag visste inte var jag var.

Smärtan försvann och jag andades stötvis.
"du måste var Harry potter son!" sa tjejen, "Är du det?" fortsatte hon, jag höll tyst. När jag inte svarade så skrek hon Crucio igen och smärtan var ännu värre än förra gången.
"SVARA MIG!!!!" skrek hon.

åhhhhh så spännande!!!!!!!!

verkligen!! meeer

Lily;
Albus försvann... Eller hämtades av en tjej.
Jag hörde ett högt pang och hon kom tillbaka.
Hon ryckte mig i armen och vi försvann därifrån.

Bra!

Albus:
Tjejen hade åkt, så nu var det killen som frågade ut/toterade mig. Jag hade bestämt mig att inte säga något. På grund av det så fick jag stå ut med Cruciatusförbannelsen.
"CRUCIO!!" skrek han när jag för hundrade gången inte svarade. Det kändes som om jag blev mosad,överkörd, knivstuken på hela kroppen på en och samma gång. jag hörde mitt skrik fara ut i luften och jag vred mig i svåra plågor.

Lily,
Vi kom landade i ett stort rum.
"Berätta nu snällt om du är Harry Potters dotter!" Väste hon mellan sammanbitna tänder.

Albus:
Smärtan försvann och jag andades stötvis och försökte fokusera den nu suddiga rummet, jag såg en rödhårig tjej och tjejen som hade fört mig hit dök upp. jag kikade på rödtoppen, Lily!
"N-nej... i-int-te... s-säga-a... n-någ-got-t!" hasplade jag ur mig så gått det gick och ramlade sedan ihop i en hög på golvet av utmattning, mitt ansikte var vitt av ansträngning

Lily;
Men herregud?
Hur farligt kunde det vara att säga att jag var Harrys dotter?
Jag var faktiskt minst lika modig som han... Om inte modigare...!
Men jag höll ändå tyst.
Hon ryckte tag i mitt hår.

bra ff