Medieval undercover PRS Lupple och Emma07

Det kändes som om Nathaniel stod och väntade där i en hel evighet, det kändes som om hon aldrig dök upp. Hur lång tid tog det egentligen för henne att bada? Han skulle ha varit klar på en bråkdel så lång tid, men å andra sidan hade väl hon också lite mer hår än vad han hade. Så vad visste han, det kanske krävde väldigt mycket mer tid.
När hon till sist kom ut därifrån så kunde han inte hjälpa att han spärrade upp ögonen lite då han fick se henne.
Jösses, hon såg helt otroligt bra ut i det där.
Han drogs först tillbaka till verkligheten då han insåg att hon sagt något, insåg att han också måste ha stirrat. Han harklade sig lätt och tvingade sig att dra undan blicken ifrån henne i hopp om att kunna sluta stirra.
"Ja, du är ju någorlunda hel och ren iallafall." log han, helt hel skulle man kanske inte kunna säga med tanke på att hon skrapat upp knäna.

Blickarna var nästan glödheta, hans blickar- herregud. Iselia blev otroligt medveten om sin egna kropp. Kanske var detta nattlinne inte det bästa men samtidigt så drogs hon till honom och ville att han skulle se henne- verkligen se henne.
Hon var inte ovan vid blickar, tvärtom de flesta brukade titta men han var den första som hon ville skulle se. Den första vars blickar fick henne glad. Hon rodnade lite och försökte andas ut och sedan fortsätta andas i en lugn takt.
"Hel och ren?" Fnissade hon och la huvudet lite på snedden. "Ja Mrs Wright skulle ju aldrig acceptera något annat." Log hon ärligt och tog ett steg längre fram till honom.
"Får jag se? Dina riktiga.. ögon igen?" Viskade hon lågt och såg upp på honom. Denna ögonfärg han hade nu var inte fel- denna man var lite av ett perfekt verk men den rätta ögonfärgen blev som kronan på verket. Hon stod ganska nära honom och någonstans visste hon att detta var vansinnigt olämpligt. Klädd på detta viset? Ensam i sitt rum? På kvällen, ja nästan natten? Men det var ju Nathaniel och med honom kändes allt så himla rätt. Som om pusslet hon försökt lägga ihop så länge, under så många år plötsligt- på ett magiskt vis la sig tillrätta själv.
Hennes hjärta rusade och hon greppade prövade och försiktigt så försiktigt tag i hans händer.

Han lade märke till att hon verkade rodna, och det var som om hjärtat tog ett litet extraskutt - var det han som fick henne att rodna? Eller var det bara för att hon var så lättklädd? Han hade aldrig uppfattat henne som blyg, samtidigt som han ville tro mer på det första alternativet.
Frågan om ögonen fick honom att le lite. Just nu ville han ta allting som ett gott tecken på att alla de här känslorna som rusade inom honom kanske skulle vara besvarade.
"Varför?" frågade han med huvudet lätt på sned, men gjorde som hon ville och lät dem ändras tillbaks igen.
Då hon tog hans händer såg han snabbt ner mot dem och log, kramade om hennes lite innan han såg upp mot hennes ansikte igen. Bara för att än en gång förlora sig i det.
Denna gången lyckades han inte hålla sig, utan närmade sig försiktigt för att låta deras läppar mötas.

Hon skrattade mjukt åt hans varför-fråga och svalde några gånger. " För jag gillar dem." Viskade hon ärligt och log stort- mjukt när han skiftade tillbaka dem, till så de skulle vara.
Hon älskade de där ögonen men det ordet kändes lite väl starkt för att säga till honom. Hon såg hur han tittade på henne och hon insåg att såhär skulle hon kunna stå hela natten och bara titta på honom.
Hans ansikte närmade sig hennes och hon kände deras läppar mötas och det tidigare om att titta på honom kändes inte lika viktigt som att kyssa honom.
Hon lät sina händer färdas över hans armar, till hans axlar och la dem sedan om hans nacke och gav sig hän till kyssen. Det var bra, nej perfekt. Deras läppar passade så bra tillsammans och hon slöt sina ögon för att inte bli distraherad av hans vackra ansikte när hon enbart just nu ville fokusera på deras läppar, hur de möttes om och om igen.

Hennes far hade efter mycket om och men bestämt sig för att gå upp till sin dotter och se hur hon mådde. Han öppnade försiktigt dörren ja ljudlöst och tittade in och det hans blick möttes av var sin dotter, nästintill naken. Livvakten som kysste henne och hon kysste tillbaka. De var så nära och ilskan började sjuda och han kände sig nästan äcklad- så det var detta de höll på med bakom stängda dörrar? För en stund övervägde han att avbryta kyssen men efter närmare eftertanke valde han att vänta. Mannen var ju en general och det skulle vara bättre med mer av sina vakter omkring sig. Han stängde ljudlöst igen dörren och tassade iväg.

Orden fick honom att le stort, och gav lite extra mod åt kyssen.
Vilken kyss det var också. Hon var inte den första kvinnan han kysste, men hon var den första som var såhär speciell - den var fantastisk. Kanske för att hon var den första han verkligen varit såhär dragen till. Hennes händer som färdades över hans kropp, det var en härlig känsla men ändå kunde det inte jämföras med hennes läppar.
Inte på långa vägar. Sina egna händer lät han till sist lägga sig till rätta emot hennes midja.
Då han långt om länge motvilligt avslutade kyssen av den simpla anledningen att hämta luft, såg han på henne med ett brett och rent lyckligt leende. Såhär lycklig kunde han inte ens komma ihåg när han kände sig sist - åtminstone inte sen morden.
Han lyckades inte riktigt finna några ord, hade svårt att beskriva hur han kände sig. Eller svårt och svårt - sprudlande glad var väl ett rätt bra ord.

Det var fruktansvärt motvilligt som hon lät honom avsluta kyssen. Hennes kropp var i lågor, hon fick lov att vända bort blicken för att inte bli förtrollad av hans ansikte igen- av dem där läpparna.
Hon kände att andningen nästan var hackig. Och hans händer? Nej hon kunde inte ens tänka ett steg längre än det. Hon kände hur hennes kinder var blossande röda och hon lutade pannan mot hans bröstkorg. "Nu kanske hjärtat blir tydligare." Viskade hon, syftade självklart på hjärtat i källaren. Äntligen fick hon kontroll över sin andning men att släppa honom fanns inte ens på kartan. Att stå så nära honom, att kyssa honom - att röra vid honom. Skänkte henne både glädje, spänning, trygghet och ro. Det var känslor som var både eftertraktade men också ovana för henne.

Han ville helst av allt bara stå där med henne, kyssa henne, hela kvällen - för tillfället ville han verkligen ingenting hellre. Hon var så otroligt vacker och lockande - och alla känslorna det ingav var ju helt fantastiska.
"Ja, det blir nog det." log han emot henne, det var egentligen först nu som polletten trillat ner för hans del att det var på grund av känslor till honom som stenen tagit formen av ett hjärta. Tidigare hade han inte haft en tanke på det.
"Jag måste egentligen gå innan någon upptäcker oss, men jag vill verkligen inte gå." sade han med ett sorgset leende, lyfte ena handen till hennes kind istället - utan någon ansats till att gå riktigt än, ville stanna med hela sitt hjärta.

Hon såg upp på honom med ett leende på läpparna och log större av hans hand. Hon flyttade försiktigt ned den mot sina läppar och kysste lätt i hans handflata.
"Ingen kommer någonsin in här. Du kan stanna, en stund till." Viskade hon bedjande, att han skulle gå kändes som en vedervärdig sak.
Hon ville ha honom här hela natten, vad spelade det för roll om hon inte sov? Hon skulle ju ändå ägna sig åt mycket mer givande aktiviteter- att kyssa honom.
Hon ställde sig lite närmare och blickade upp mot honom i hopp om att än en gång få möta de där underbara läpparna men kände sig sedan lite fånig. Hon kände så krävande. Hon svalde hårt, tog ett steg bakåt och log.
" Du har rätt." Viskade hon sedan, ställde sig lätt på tå och gav honom en lätt kyss på läpparna.
"Godnatt. " Viskade hon och smekte hans kind försiktigt.

Så gärna, så gärna ville han lyda henne och stanna kvar där. Så han var blandad - han blev först glad att hon protesterade, han skulle ju vara rätt så lättövertalad. Så han blev nästan lite besviken då hon gick över till hans sida i det, även om det lilla förnuftet som fortfarande fungerade sade honom att det var smartast. De fick inte ta för stora risker att upptäckas, något han var helt omedveten om att de redan var.
Han suckade, besvarade lätt hennes kyss för att sedan låta blicken vila på henne och bara njuta av den fantastiska synen av henne.
"Godnatt. Om jag nu lyckas somna med alla tankar på dig." sade han med ett nästan lite busigt leende, fångade upp hennes hand för att kyssa handryggen. Där dröjde han kvar lite med blicken på henne, innan han tvingade sig själv att släpa benen efter sig emot dörren - det var mycket motvilligt han gav sig av.

Iselia fnissade lågt och bet sig lite på tummen av hans kommentar. "Åh jag kommer bara ha bra drömmar om dig." Viskade hon med ett snett flin. Hans busiga leende dock, det fick henne helt knäsvag. Hon kände hans kyss på handryggen och blev direkt påmind om vilken gentleman han var, att han haft en lång och bra uppfostran för att bli sådan.
Hon höll kvar hans blick och sedan lät hon sin blick vila på honom när han begav sig bortåt.
När dörren väl stängdes igen fick hon greppa tag om sängkanten för att inte springa ut och omfamna honom. När hennes galna sida väl lugnat ned sig blåste hon ut ljuset på sängbordet och kröp sedan ned i sängen med ett lyckligt leende och det leende stannade kvar natten igenom.