PRS Lupple & wolfy

"Mycket mer behöver man väl inte?" Han hade tak över huvudet vilket var huvudsaken. Holly stängde dörren till sovrummet, kände sig en smula generad över att ha kikat in där trots att hon inte hade någon anledning att känna så. Hennes nyfikenhet var ju berättigad och fullkomligt oskyldig. Det ville hon åtminstone tro. Holly satte sig ner på soffan och drog upp knäna till hakan, vred sedan lite på huvudet så hon kunde vila kinden mot sina knän. Blicken vilade hon på Nik.
"Sätt dig," bad hon, precis som om han vore en gäst hemma hos henne och inte tvärtom.

Han log svagt och skrattade. " Antagligen inte. " Sa han instämmande och gick efter in till vardagsrummet. Skrattade ännu en gång när hon bad honom att slå sig ned och han gjorde precis det.
Satte sig bredvid henne och studerade henne lite.
" Det är lite stökigt, speciellt i sovrummet. Men ja." Flinade han och lutade sig lite bakåt i soffan.

Holly övervägde nästan att öppna munnen för att kommentera något retsamt, men det var nog inte riktigt läge för det. Hon ville inte förstöra stämningen mellan dem heller och det fanns ju en relativt hög risk att hon skulle göra det, såvida hon inte noggrant tänkte igenom sina ord. Hon fuktade läpparna och vände för en kort stund blicken åt ett annat håll, ville inte ge Nik intrycket av att hon stirrade på honom.

Han såg henne vända bort blicken och kunde inte riktigt förstå varför men gjorde i alla fall samma sak och funderade lite.
"Så vad vill du göra?" Frågade han.
Kändes ju jättekonstigt och bara sitta här,tysta.
Det kändes som de behövde göra något.
Han behövde göra något.

"Du har kanske några förslag?" Holly riktade blicken till honom igen och betraktade honom ingående. De där välbekanta, ack så vackra ansiktsdragen. Hans fina ögon som nog skulle kunna sluka henne hel. Nik var som ett unikt konstverk. Fängslande vacker att se på men som inte med ord gick att beskrivas på något språk i världen. Holly bannade sig tyst för att tänka så om honom. Hon visste inte varför hennes undermedvetna gjorde uppror mot henne på det här viset, men såna tankar behövde hon glömma omedelbart.

Nikolaj såg på henne, kände hennes väldigt noggranna ja ganskning av honom och svalde hårt. Fick använda varenda muskel i hela kroppen för att behärska sig.
För att tänka något steg längre.
Hon hade precis gjort slut med någon, han var ingen pojkvän och samma stund som han tänkte det så bannade han sig själv för att ha tänkt på honom och henne i samband med ordet pojkvän- fan också.
Han suckade lågt och nickade.
"Åh jag har många förslag. Inget som riktigt passar. " Sa han allvarligt och reste sig upp.
" Är fanta fortfarande favoriten?" Frågade han och rörde sig iväg från soffan och mot köket.

Fundersamt la hon huvudet på sned då han menade att han hade flera förslag, men att han var utav den åsikten att inget av dem var lämpligt nog att dela med sig av. Vad skulle det betyda? Då han dessutom försvann iväg kände hon sig ännu mer förvirrad. Han hade väl ändå inte behövt gå efter dricka nu? Holly tog sig upp på benen för att följa efter honom till köket.
"Fanta," bekräftade hon med en liten nick innan hon flyttade sig lite närmare honom, "vad hade du för förslag?" Vad kunde vara så illa att han inte kunde dela med sig av dem för henne?

Han hörde hennes steg och svalde hårt. Åh herregud. Varför hade han gått med på detta?
Han tog fram glas och tog fram dricka från kylen.
Både kände och såg henne närma sig honom och han greppade tag om hennes axlar och tvingade bak henne några steg ifrån honom.
"Holly- Jag älskar dig, du är min bästa vän okej. Men i den här åldern så måste man få ha lite hemligheter- okej?" Sa han och såg på henne.
"Det funkar liksom inte annars. " Sa han och såg sig omkring i köket.
"Vi skulle kunna spela kort?" Föreslog han sedan. Det var en ganska neutral sak att göra som inte krävde någon speciell närhet.

Oförstående, och något sårat, såg hon på honom då han tvingade henne att backa några steg. Hon hängde inte riktigt med i svängarna. Men om han önskade få hålla sina saker för sig själv så hade hon inget annat val än att respektera hans vilja.
"Visst." Holly vände sig om för att återvända till vardagsrummet. Hon satte sig ner i en av fåtöljerna istället för på soffan och la benen i kors, väntade på att Nik skulle göra henne sällskap och att de skulle spela kort.

Nikolaj kom in med kortlek, glas och dricka till vardagsrummet och såg på henne.
Såg att hon verkade missnöjd, irriterad kanske sårad och suckade. Han slog sig ned i soffan och ställde ut sakerna på bordet.
Borde han berätta? Han bet sig lite i läppen och såg på henne.
"Okej såhär. Vi spelar, den som vinner får ställa vilken fråga som helst till förloraren som måste svara ärligt? Deal?" Frågade han och såg på henne.
" Vill man inte svara så får man säga pass och då måste man göra en utmaning? " Log han. På så vis kunde han svara på hennes frågor utan att svara på något som hon kanske inte ville veta.