Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Efter Harrow var klar lämnade han huset och kollade mot Vex.
"Vi borde skynda oss så att de andra inte behöver vänta på oss", så han och visslade genom regnet.
Med en smäll av åskan hörde man ett skrik av en stor fågel, sedan med ett slag av blixten kom Brimstone flygande.
Han landade på gården och Harrow gick från till honom och klappade fågeln mjukt.
Han hoppade upp på Brimstones rygg och räckte ut hans hand till Vex.

Han nickade och såg upp mot skyn och såg Brimstone och tog sig upp bakom sin vän och såg på honom.
"Ska vi komma tillbaka hit den? Felic är kvar och vakar." Han såg ut över trädgården.
"En fråga bara. Vem hade skickat honom?"

Han kollade fram och lät Brimstone flyga.
"Jag ska bränna blodet och kolla senare, vi har inte tid", sa han då och flög över molnen igen.

Efter en kvart av flygande kom de till ett träd i mitten av ett fält. I jämförelse från de andra var fältet torr och vindstilla.
Brimstone blev till en kråka igen efter de två män hade hoppat av.
Harrow gick genom träder och möttes av ett runt rum med ett dussin folk. Rummet var runt och hade en stor vit trappa som ledde till Drapperier.
Harrow gick med resten av folket upp för den och satte sig vid en plats där Hans namn var ner skrivet.
Stolarna var vända mot en pedastol och scen.

Samma kvinna klädd i svart med blek hy han vitt hår klev fram från mörkret. Klänning längre och svart duk över hennes ansikte.
"Mina lågor, det glädjer mig att se er alla," Sa hon med armarna utsträckta och leende som syntes genom tyget.
"Vår klan har varit gömda för tusentals år och våra krafter stärka, i år har jag hört rykten om krig" Sa hon seriösare och hennes välkomnande röst kall, "Detrint klanen önskar oss och våra allianser förstörda", sa hon och vifta med handen i luften.
" Men! Jag önskar att ingen! Tar steget att starta det, ni får ej göra något mot Detrint eller några av deras allianser! Förstår ni mig mina lågor!" Ropade hon tillslut.

Hela rummet var tyst tills hennes röst ropade och som om det var tränat så hela rummet, "vi förstår Scintillam meam" Innan de alla föll i tystnad igen.

Vex följde efter Harrow och han sjönk ner vid hans sida. Han lyssnade och var tyst. Han sneglade på Harrow ibland och visste inte vad han tänkte på.

Willow vaknade sakta upp och försökte röra sig men hindrades av Felic som låg och sov. Hon smekte den lite över huvudet och såg sig om. Hon kände sig yr och ville ta ett glas med vatten.
"Kan du kliva av?" Frågade hon och katten gjorde som den blev tillsagd och satte sig vid soffans kant och såg upp på henne med sina stora gröna ögon.

Efter mötet hade avslutat hade flera av de andra magikerna inom rummet redan lämnat. Det var nästan tomt och Scintillam hade lämnat rummet redan.
Efter ett tag ställde sig Harrow upp och kollade mot Vex.
"Jag ska diskutera något med Scintillam, du kan ta Brimstone och fara tillbaka", sa han med ett litet nästan osynligt leende som han var så känd för.
"Låt henne var säker", sa han och slog till Vex på axeln, han tog sedan båda Vexs händer och förde dem mot mitten av hans bröst, hans panna och gav dem sedan en liten kyss.
Det var något i deras klan som betydde må väl, var säker och vi är en.

Harrow lämnade Vex och försökte leta upp Aaarti. Han fann henne vid en soffa med velvettyg och ett utan hennes tyg. Han satte sig på golvet framför henne och hennes långa fingrar la om hans kind.
"Vad oroar dig mitt ljus?" frågade hon med mjuk röst. Det var bara dem i rummet, med ett ljus som lyser upp de båda.

"Jag fruktar att jag har gjort något fel i dina ögon", sa Harrow mjukt och vände sitt huvud och kysste hennes hand flata medan hennes andra hand la sig på hans huvud och klappade hans hår försiktigt.

Harrow förklarade vad som hade hänt det senaste och vad om kitsunen och den troligt vis ickemänskliga men häller inte magiska kvinnan.

"Det ska jag. Oroa dig inte." Vex gick ut och visslade och såg på Brimstone.
"Ta mig till tösens hus Brimstone." Han klättrade upp på fågelns rygg och de for i väg.

När de kom fram så klev han av och gick till dörren och knackade på.
Återigen såg han sig om och log.
Willow öppnade dörren och såg upp på honom.
"Vad vill du nu då?" Hon såg skeptiskt på honom och Felic kom tassande och hon såg på honom.
"Vad gjorde du med mig?" Hon syftade på när hon somnade och han log mjukt.
2Åh det hände en sak och det såg ganska hemskt ut så jag lade en formel så du somnade." Vex log och lade huvudet på sned.
"Får jag komma in? Harrow är inte med och du behöver något stadigt att äta."

Efter att har diskuterat ett tag med Aaarti slutade det med att Harrow skulle försöka vara så tyst som möjligt om allt detta. Han hade också samtidigt analyserat vem demonen tillhörde. Det var en annan inom de allierade. Så det var inte direkt någon kopplad till Detrint. Men de bröl fortfarande från magiker nästa kod om att aldrig skada människor.

Harrow sade Hans adjö till Aaarti och de som bodde kvar i trädet. Innan han kallade på Brimstone och flög tillbaka till Willows hus.
Han puttade försiktigt upp dörren och letade efter de två.

Vex och Willow satt och åt vid matbordet när Harrow kom in och han reste sig och såg på honom.
"Hur gick det?" Han gick fram till spisen och lastade upp en skål med gröt till honom och log.
"Här det är gott." Han såg den på Willow och satte sig igen.
"Faux" Började Willow men Vex stoppade henne.
"Säg Harrow. Om han tar sig friheten att ta sig in i huset nu utan att knacka då säger du Harrow." Han såg på honom och flinade.

Han kollade irriterat på Vex då han sade till Willow att kalla honom Harrow istället för Faux.
Han suckade sedan och ett lätt "Inte hungrig," sades av han och han satte sig vid matbordet bredvid Vex.
"Det var inte någon direkt kopplad till de andra klanerna, som tur som", nämnde han och lutade sig bak i stolen slappt.
"Det kan vara någon från en separat grupp som inte är kopplad till till någon av oss", han vände sedan tillbaka blicken mot Willow.
"Du i andra fall är nu utsatt på något vis, jag behöver analysera dig lite noggrannare för att veta helt vad folk vill med dig", sa han och pekade ett finger på henne med en tom min. Där hans guldbruna ögon stirrade bara på henne.

Vex log mot honom och satte ner skålen vid Willow som började att äta och såg inte upp.
"Harrow ordet analysera låter obehagligt." Han såg på Willow igen och lutade sig tillbaka.
"Hon kan säga sitt namn iallafall så vi kan skydda henne."