[PRS] miaslife och countess

Hon såg upp på honom och tvekade innan hon tog sin mobil, slog in koden, tog fram killens nummer och räckte den till honom.
- jag tror verkligen att han menar väl egentligen, han ångrar allt han gjorde och vill att vi blir ett par igen men jag får honom inte att sluta ta kontakt med mig sa hon och bet sig löst i läppen innan hon såg på klocka,tänkte inte tillåta att han kom försent till sin sminkloge eftersom Clara var rädd att hon skulle få skulden för det.

”Det är lugnt, jag ska bara be honom att sluta höra av sig till dig”, sa Adam med ett leende innan han tog emot mobiltelefonen, tryckte på killens nummer och satte luren mot örat. Det hann knappt gå två signaler innan han hörde en mansröst på andra sidan. Killen lät glatt överraskad och Adam gissade att det här var första gången som Clara faktiskt ringde upp honom och inte tvärtom.
”Nej, det är inte Clara..”, svarade Adam lugnt och det uppstod en lång tystnad innan mannens mörka röst hördes igen.
”… Det spelar ingen roll vem jag är. Frågan är, vem är du?... " Ännu en tystnad följde.
"... Men jag ser ju att hon har fått flera sms och samtal från ditt nummer… Mhm… Lyssna. Lämna min tjej ifred, okej? Hitta någon som är tillgänglig istället”. Adam flinade för sig själv när han till slut klickade bort samtalet och räckte tillbaka telefonen till Clara. Det fanns något lustigt över att spela paranoid pojkvän som just hittat en killes mobilnummer i sin flickväns mobil.

Clara lyssnade på samtalet och tog tillbaka mobilen när de pratat färdigt, hon la den bredvid dem i soffan igen.
- Jag antar att jag får säga tack, det borde ju hjälpa. Du lät ju inte alls som en väldigt svartsjuk kille sa hon med ett litet leende innan hon såg upp mot klockan, han skulle gå nu. Hon reste sig lätt upp och rättade till sin klänning innan hon tog sin mobil och la i väskan.
- nu är det dags för dig att få lite makeup superstar, annars tror de kanske att jag kidnappat dig sa hon med ett mjukt leende.

Adam ryckte bara på axlarna och log bredare.
”Säg till om han besvärar dig igen så ska jag ta ett rejält snack med honom”, svarade han roat, visste att killen ändå inte skulle kunna koppla det tillbaka till honom. Och om han gjorde det, vem skulle tro honom? Adam slängde en blick mot klockan och gav ifrån sig en suck när han insåg att han väntades befinna sig i sminklogen om tre minuter. Han reste sig upp efter Clara och lät henne rätta till sin klänning innan han la armen om hennes midja och drog henne intill sig. Lät sina läppar möta hennes.
”Vi kommer nog inte hinna ses mycket mer innan konserten. En av arrangörerna kommer visa dig vart du ska..”, sa han efter att ha avbrutit kyssen, ville inte riktigt släppa taget om henne.

- Vi får väl hoppas att han låter bli, för hans egna skull sa hon och skrattade svagt.
Hon besvarade försiktigt kyssen och nickade sakta när han berättade att de inte skulle ses särskilt mycket mer nu innan.
- ska jag stanna här och vänta på dem eller? Frågade hon mjukt och smekte hans kind försiktigt.
- och försök nu ha det superkul, jag menar det är en lokal full med tjejer som säkert har som dröm att ligga med dig la hon till med ett litet skratt.

"Stanna här och ta för dig av vad du vill. Jag ser till att någon kommer och hämtar dig", svarade Adam och nickade bort mot ett av borden som var fyllt med allt man kunde tänka sig vilja äta och dricka – snacks, mat, vatten, läsk, till och med alkohol. Han släppte motvilligt taget om Clara och drog sig mot utgången.
"Och tack för peppen, det måste ju ändå vara det bästa med mitt jobb..", sa han och gav henne en snabb blinkning innan han försvann ut. Nästan direkt dök det upp två livvakter som eskorterade honom bort till sminklogen.

Hon log mjukt och gav honom en sista kyss på kinden innan hon vinkade när han blev eskorterad ut. Hon vände sig mot spegeln och såg på sig själv innan hon vände sig mot bordet med mat och dryck och tog en flaska vatten och en oreo-kaka som hon snabbt åt upp innan hon satte sig i soffan igen och tog upp mobilen och scrollade på instagram medan hon väntade på att någon skulle komma och hämta henne, hoppades bara att det var någon snäll som kvinnan som gett henne backstagebrickan.

Tjugo minuter senare knackade det lätt på dörren och en annan kvinna klev in i logen. Hon var lite äldre än kvinnan som gett Clara backstagebrickan och hade professionellt men vänligt ansiktsuttryck.
”Miss Collins? Vi ber om ursäkt för att du fick vänta”, sa hon, gick fram och presenterade sig som Karen medan hon skakade Claras hand i sin.
”Mr. Walker har bett mig visa vart du kan stå under konserten. Är det någonting mer du behöver innan vi går?”.

Clara hade börjat kolla på ett klipp på youtube när hon hörde att dörren öppnades och en kvinna kom in i rummet och Clara kände en lättnad när hon såg kvinnans ansiktsuttryck. Hon tog vattenflaskan hon börjat dricka av och stoppade i sin väska innan hon reste sig upp för att hälsa på kvinnan.
-j a, det är jag, men det går bra att bara kalla mig Clara. Sa hon mjukt och skakade hennes hand mjukt innan hon såg sig runt för att se till så att hon inte glömde någonting.
- Nej, det är faktiskt ingenting jag behöver så jag är helt redo.

”Dåså, följ med mig, miss…. Clara”. Kvinnan öppnade dörren och lät Clara gå ut före henne, och ju närmare scenen de kom, desto fler människor började röra sig omkring dem. Och ju närmare de kom, desto högre blev sorlet från alla fans som hunnit inta sina platser i publiken. Kvinnan stannade först när de stod vid ena sidan av scenen och började tydligt förklara hur allt fungerade.
”Här kan du stå. Om du undrar någonting kan du bara fråga Sharon där borta”, sa hon och nickade bort mot kvinnan som tidigare hade gett Clara backstagebrickan. ”Det vattenflaskor och öronproppar bakom dig och även stolar om du behöver sätta dig ner under konserten.”, lade hon till.