PRS Medi & Vidomina

Alice satt kvar och lät det varma vattnet omringa henne och hon kände hennes fingrar om nacken och hon lutade sig tillbaka och slöt ögonen. Något började svida mot halsen och hon spärrade upp ögonen och flätade till av smärta.
"Oh herregud..." Viskade hon men blev lugnare och slappnade av. Doften av lavendel gjorde henne mer lugnare och hon slappnade av.
"Tack det är så skönt. Vattnet är så skönt."

"Så bra att du gillar det, miss.", svarade tjänaren och fortsatte massera hennes axlar en stund innan hon torkade av sina egna på en ren handduk. "Jag tror maten är redo åt dig, min vän.", sa hon och kikade på det dukade bordet åt henne. Maten tycktes vara varm eftersom det ångade så från den. "..och här kommet ombyte.".
En annan hade tagit med sig en klänning som de hängde på en krok på väggen i Alices sovrum. "Hoppas den passar.", sa tjänaren som kommit med den och nickade och försvann från rummet. Samma kvinna som hjälpt Alice med badet såg efter henne och sedan tillbaka på Alice. "Jag ska se efter herrn, miss. Säg till om det är något. Vi hjälper dig gärna. Fråga vem som.". Sedan försvann hon ut.

På nedervåningen satt både Leo och Rion kvar vid bordet. Det ringde i Leos telefon. Han plockade upp den. Det var Jules. Han ställde sig upp. Han mimade till Rion att det var Jules i telefon och började gå mot trapporna. Jules hade bett om att få en beskrivning av såret så att han kunde rapportera till Sherman vad det var som gällde.
Leo fortsatte uppför trapporna och gick mot Alices rum. Han knackade på. "Alice? Får jag komma in? Jag vill se på såret, så att jag kan beskriva det för läkaren. Han är påväg". Han parkerade sig utanför dörren och väntade på Alices svar.

Alice reste sig och tog badlakanet och virade det om sig och klev ur karet och satte sig sedan på klänningen och tog maten och nickade.
"Okej jag ringer sen." Hon började äta och såg upp mot dörren när Leo knackade och hon svalde.
"Det är öppet." Hon ställde ifrån sig tallriken och placerade händerna i knät och såg på dörren.
Hur länge skulle hon stanna?

Leo öppnade dörren med telefonen i ena handen pressat mot örat. "Hej, Alice.". Sa han och stängde halvt igen dörren när han klivit in i rummet. "Jag har en vän till mig, Jules, i telefonen. Han vill att jag beskriver ditt sår. Får jag titta på det?". Han närmade sig henne och drog ut en stol för att sätta sig vid bordet med Alice.

Alice log svagt och nickade och pekade på plåstret.
"Du får ta av det. För om tjänarna kommer tillbaka och ser att de är borta kan jag säga det var du." Hon log trött och drog en hand över ansiktet och ved.
"Det gör fortfarande ont så jag tror jag behöver åka hem sen. Jag har så mycket att göra."

"Tack, Alice.", sa Leo artigt och böjde sig fram för att ta bort tejpen från plåstret. Han lämnade en bit fastklistrad så att såret visade sig. "Okej, Jules.", sa Leo för att göra hon beredd på att lyssna. "Det är ett rejält bett. Det ser ut att kunna börja blöda igen. Jag försökte hela det med blod, men hon läkte inte fullständigt.". Leo tejpade såret igen och satte sig ner på sin stol igen. Han tittade på Alice kort och sedan åt ett annat håll för att fortsätta samtalet med Jules. "Okej, har du det? När kan vi vänta Sherman?". Det blev tyst i några sekunder medan Leo lyssnade och sedan nickade han. "Ja. Tack, Jules. Då vet vi. Tack igen.". Han klickade bort samtalet och lade ner telefonen i sin byxficka.
"Läkaren kommer ikväll. Han heter Sherman. Han är kunnig men..", Leo tvekade och letade efter ord. "...men han är..annorlunda.", avslutade han sedan och mötte Alice blick. När det blev tyst igen kikade han på hennes tallrik. "Så bra att du fick mat tillslut.", sa han och reste sig upp. "Jag vet inte hur länge du blir kvar, Alice, men räkna med några dagar iallafall". Han försökte le ett lite leende mot henne och ställde sig rak.

Hon satt stilla och tålmodigt medan hon såg på honom och när plåstret var tillbaka lade hon sig i sängen och slöt ögonen och suckade.
"Okej hur menar du med annorlunda? Är han en vampyr med? " Hon drog täcket över kroppen och suckade.
"Jag skulle behöva min dator. Jag har en deadline tills måndag och det är viktigt att jag gör den." Hon suckade.
"Annars kan du gärna försöka prata med min förläggare. " En vindpust letade sig in i från det öppna fönstret och hon suckade igen.
"Jag är bara så trött."

Leo såg på när han hon lade sig ner i sängen. Han gick till fönstret för att stänga det. "Han är lite svår bara, han verkar inte så trevlig, men han är väldigt bra på det han gör.", sa han sedan och svängde i handtaget för att stänga fönstret. "Jag kan skicka någon att hämta din dator. Skulle det kännas bättre då?", sa Leo och ropade på en av tjänarna utan att vänta på ett svar från Alice. "Vila, Alice. Sherman kommer om några timmar.".
Det knackade på dörren och en tjänare visade sig i öppningen när Leo öppnade dörren för kvinnan. Det var samma kvinna som gett Alice ett bad. "Sir?", frågade hon och nickade.
Leo tittade på Alice för att invänta hennes instruktioner för att hämta packning åt henne.

Hon såg på honom och log smått.
"Som du alltså? Lite svår?" Hon skrattade mjukt så hennes axlar hoppade och hon log sedan.
"Ja det skulle uppskattas. Mina nycklar ligger i väskan." Hon såg på tjänaren och log.
"Jag skulle vilja att ni hämtar min laptop från min lägenhet. Jag har lite jobb att göra. Så jag skulle uppskatta att någon gör det. Kanske hämtar laddaren och kanske...." Hon rodnade och svalde.
"....Underkläder med." Hon lade en hand mot sin panna och höjde handen.
"I köket finns det en rosa burk i plast, ta med den med. Det är min första hjälpen låda, efter han inte har några smärtstillande."

Leo blinkade mot henne för att visa, jodå, kanske lite svår som honom med. Han kikade mot väskan och tjänaren hann uppfatta Alices ord och gick för att plocka ut nyckeln ur den. "Jag fixar, miss.", sa tjänaren utan att titta på Alice. Hon försvann ut från rummet och Leo såg efter henne. "Det blir bra, Alice.", sa Leo och nickade lite tafatt mot henne. "Jag ska ringa Jules igen. Sherman kanske vill att vi förbereder något åt honom. Om du ursäktar mig..", han backade bakåt ett steg och gick sedan ut ur rummet.