Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna såg på henne och besvarade hennes leende med att dra sina mungipor uppåt.
"Jag kan bara säga detsamma, mr Bulow", sade hon med ett leende, och hjärtat verkade börja slå snabbare då hon lyssnade på honom - han ville alltså träffa henne igen? Bara det kändes helt fantastiskt.
"Det är fullt möjligt att vi gör", sade hon med ett bredare leende, såg redan fram emot onsdagen - hon tänkte definitivt försöka möta upp honom, det var ett tillfälle hon bara inte kunde låta slinka ur händerna. Hon hade aldrig vågat tro på ett nytt möte, inte efter det här samtalet de haft, men han lyckades väcka hennes hopp. Hon såg efter honom i några sekunder innan hon vände stoet hemåt och skänklade på henne, fortfarande brett leendes under hela vägen hem.

När Edvard steg in genom ytterdörren så möttes han av sin mor.
"Åh kära du, berätta vem du träffade. " Sa hon nyfiket och Edvard såg på sin mor och skakade på huvudet.
"Mor, det är inte relevant. Vi kommer inte ses något mer." Sa han ganska kort och tog sig vidare upp till sin kammare.
Veckan gick ganska fort och väldigt snart var det onsdag.
Han färdigställde alla sina plikter till lunchtid, åt lunch och under lunchen med resten av familjen så harklade han sig.
"Jag tänkte ta en ridtur senare, bara rensa huvudet lite. " Sa han ganska tröttsamt och hans mor suckade.
"Du jobbar så hårt älskade du, självklart behöver du tid att få frisk luft. " Sa hans mor och såg på honom med medlidande.
Hans far nickade sakta. " Det är viktigt att komma ihåg sig själv under dessa prövningar. " Sa han leendes och Edvard nickade instämmande, åt upp och gick sedan upp för att byta om till ridkläder. Han packade ned lite saker i en väska, såsom en filt, sin skrivbok och penna, han övervägde att ta med några godsaker men beslutade att inte göra det och gick ut till gårdsplanen och tog emot sin häst och red sedan mot gläntan.
Den var inte på någons mark, den var avskild, utan insyn och hans familj visste inte om den.
När han väl var framme så knöt han fast hästen, bredde ut filten och satte sig sedan på den och tog fram sin skrivbok och pennan och började sedan skriva. Han hade mycket att skriva och det var befriande.

Onsdagen verkade komma med flygande fart, och Sienna hade tänkt hålla löftet hon gett sig själv och bege sig emot gläntan. Den var som han sagt väldigt vacker, och hon hoppades innerligt att han skulle vara där men i annat fall så skulle det åtminstone bli trevligt att ägna en stund där. Framåt eftermiddagen gav hon sig av, hon hade redan innan gett bud om att ha hennes häst redo vid den här tiden och hon var noga med just tiden när hon ridklädd kom ner till stallet för att rida iväg. Vägen dit verkade vara oändligt lång och fylld av tankar - skulle han vara där? Skulle han fortfarande vilja träffa henne? Hon hoppades då sannerligen det. Och hon blev också lugnad när hon till sist red in i gläntan och fick se honom där, insåg också att han var något otroligt söt där han satt och skrev.
"Så du kom", sade hon med ett leende, inte det mest formella men med honom kände hon inget behov av att vara formell heller. Det gick bra iallafall. Hon log mjukt emot honom och hoppade av, för att binda upp henne vid ett av träden där och styra stegen emot honom - hon bara räknade med att vara välkommen, men hoppades att det gick bra.
"Vad skriver du?", frågade hon nyfiket.

När han hörde hennes röst stängde han igen boken och lyfte upp blicken och såg på henne med ett brett leende.
" Det är snarare du som kommit. Jag bara meddelande om vart jag skulle befinna mig." Flinade han mot henne och såg henne komma närmare honom.
" Välkommen. " Sa han sedan och la rätt sitt hår med en enkel rörelse med handen.
"Hemligheter. "Log han lite lekfullt och la undan boken.
"Jag skriver bara ner det senaste. " Sa han mer allvarligt för att ge henne ett ordentligt svar.

Sienna skrattade lätt till.
"Du har en poäng där", sade hon med ett brett leende emot honom, gick fram för att också hon slå sig ner på filten bredvid honom och låta blicken svepa över honom. Ta in hela härligheten som bett henne komma hit.
"Tur att jag kom, för då kan du ju ta och berätta det senaste för mig istället", sade hon lätt retsamt, ännu med ett brett leende emot honom.

Edvard skrattade lågt och såg på henne.
"Har nästan alltid en poäng. " Flinade han och log brett när hon satte sig ned på filten bredvid honom. Det var fantastiskt.
" Det senaste, det är rätt tråkiga grejer. " Varnade han innan han sträckte lite på sig och studerade henne.
" Jag skriver ned mina plikter om dagarna, vad jag tycker om dem och så. Just nu är de rätt tråkiga. Handlar om pappersarbete. Jag skriver ned vad som sker i familjen. Mina småsyskon har börjat med en ny lek, jaga Edvard. De brukar inte jaga mig. Men det är roligt. " Sa han och skrattade lågt.
"Jag skrev om idag. " Sa han med ett svagt leende och såg på henne.

Sienna skrattade till med en gång, log sen och lät blicken svepa över honom. Ta in alla detaljer och allt, verkligen lägga den här stunden på minnet.
"Det låter inte så tråkigt", sade hon och lade huvudet lite lätt på sned, var uppriktigt nyfiken på vad han skrev och helt enkelt bara få höra mer om och av honom. För hur galet det än var så kunde hon ju inte släppa honom, även om hon visste desto bättre. Även om hon visste att det här inte gick för sig egentligen. Hon tvingade sig till sist att dra undan blicken ifrån honom, för att istället låta den svepa snabbt över gläntan och kunde sen åter inte hindra den ifrån att återigen hamna på Edvard. Hon ville fråga om varför hon iallafall blivit hitbjuden, men ville inte förstöra stunden. Men samtidigt så ville hon få svar, för att inte veta var nog än värre än att förstöra stunden.
"På tal om idag. Varför bad du mig komma hit?", frågade hon mjukt, även om han uttryckligen bjudit dit henne verkade det ju ha varit precis det han menat.

Edvard mötte hennes blick och när hon verkade ta in hela honom så tog han in hela henne. Hans ansikte sprack upp i ett stort leende och han började skratta.
"Vi kan inte stirra ut varandra hela dagen." Sa han flinade och funderade lite på hennes nästa fråga och slutade att flina.
"För att jag ville Miss Hamgrind. " Sa han lågt och drog med fingrarna över filten dem satt på.
" Du hade inte behövt komma." Sa han tyst och såg på henne.
"Varför kom du?" Frågade han sedan och studerade henne noga.

Sienna skrattade till och slog lite generat undan blicken, hade inte räknat med att det så tydligt synts att hon kollat på honom. Men det hade det tydligen gjort, och inget att göra åt den saken nu - istället lyfte hon försiktigt blicken till honom igen med ett litet leende.
"Du har visserligen rätt - men man brukar ju kolla på det mest intressanta i sin omgivning, inte sant?", sade hon med ett leende, lyssnade på honom och kunde inte låta bli att bli glad över att han velat träffa henne där. Även om det kanske inte varit svårt att räkna ut, var det ändå roligt att höra.
"Jag ville komma, jag ville träffa dig igen", sade hon och lyfte blicken ordentligt till honom med ett litet leende.

"Miss Hamgrind. " Sa han och skrattade lågt, blev själv lite rörd av hennes ord.
"Jag håller helt med." Sa han sedan och såg på henne med en nyfiken blick.
"Jag är glad." Sa han och mötte upp hennes blick och lät sin ena hand försiktigt vidröra hennes kind innan han flyttade undan den.
" Berätta om din vecka." Sa han och försökte återfå balansen, försökte behärska sig själv och vände undan blicken.