PRS (Lupple & TildeW)

Margot blev en aning överrumplad över Anthonys fråga. Hon var en ganska öppen person, men aldrig hade hon nog pratat om sin livshistoria förr.
"Finns det något speciellt du vill veta?", sade hon och försökte tvinga fram ett vänligt leende. Inombords var hon vettskrämd för att säga något dumt.

Anthony studerade henne och hennes reaktion och flinade till.
" Inte direkt, ville bara få dig att slappna av lite. Vi är på rehab. Det suger. Du mår dåligt just nu. Ge det tid. Försök slappna av det gör saker och ting bättre. "Sa han och flinade lite mot henne.

Margot rykte på axlarna. Hon hade inte tänkt allt för mycket på hennes situation mer än att det sög.
"Jag är 23, jag ha knappt börjat leva än", sade hon med ett lätt skratt.

Anthony nickade sakta och såg på henne.
" Det suger, men då är du fortfarande ung när du kommer ut härifrån." Sa han med ett leende mot henne och reste sig från sängen och sträckte lite på sig och tog fram sitt block och började skriva i det.

"Vi får hoppas", mumlade Margot, osäker på om Anthony ens kunde hörde det hon sagt.
Det var avslappnande att kunna ha någon att prata med här inne, och fastän hon inte kände Anthony bra som var det som en trygghet. Nu visste hon att hon inte var ensam i världen.

Anthony la undan blocket efter en stund och snurrade med pennan mellan sina fingrar.
"Ska vi gå till sällskapsrummet?" Frågade han med ett svagt leende mot henne.

"Om det är vad du föredrar", sade Margot och ställde sig upp ifrån sängen, redo att vandra ner mot sällskapsrummet.
I ärlighetens namn hade hon nog egentligen föredragit att spendera lite tid privat. Det var lätt att hon kände sig så instängs bland alla personer, men lite kunde hon ju offra sig för Anthonys skull.

Anthony nickade sakta.
" Det finns mer att göra där." Sa han innan han la ifrån sig pennan och gick ut från sitt rum och började gå åt det hållet sällskapsrummet var.
Han hade inget emot Margots sällskap men det kändes nästan lite trängt, eller påtvingat att bara sitta där.
Det skulle vara lättare att bara sitta någon annanstans där man åtminstone kunde fokusera på andra saker än bara tystnaden.

I tystnad gick Margot bredvid Anthony ned till sällskapsrummet, som var relativt tom för att vara allas lediga tid. Hon såg sig om och beslöt sig för att slå sig ner i en av sofforna som stod i mitten av rummet. I ena hörnet satt några med varsin bok och läste i tystnad, samtidigt spelades låg musik i högtalarna.

Anthony satte sig i en annan soffa som också stod i mitten och hörde musiken och reste sig och bytte genast till något betydligt mycket bättre innan han gick tillbaka och satte sig.
En person som Anthony inte lagt märke till rörde sig snabbt fram till högtalarna för att byta tillbaka och Anthony vände om och blängde på honom.
" Byt inte tillbaka Lucas. Gör det inte. " Sa han allvarligt och killen muttrade irriterat tillbaka men satte sig på sin plats och Anthony satte sig ned i soffan igen och slöt ögonen och njöt av musiken.