PRS Lupple och Emma07

Zacharias log tillbaks emot honom direkt.
"Jadå", sade han med samma leende, tyckte ärligt talat att det såg väldigt gott ut. Han sträckte sig efter den andra milkshaken, tog en klunk utav den. Han kunde inte undgå att märka hur pass ivrig Benjamin var, vilket fick honom både fundersam på varför han var det men också lite glad - det var ju rentav gulligt. Han skrattade lätt till lite av hans ord om att han varit bakfull, var inte förvånad över att höra det.
"Inte så konstigt om du till slut tyckte att den där spriten smakade gott", sade han med ett flin, själv hade han haft huvudvärk men ändå klarat sig relativt lindrigt undan. Men sen hade han heller inte druckit lika mycket som honom. Han ryckte lite lätt på axlarna.
"Inte särskilt mycket, har mest bara tecknat lite", sade han uppriktigt, log emot honom då han kom att tänka på att han ju frågat efter det.
"Jag tog förresten med blocket eftersom du frågade sist", ssde han.

Benjamin flinade lite och skakade på huvudet.
"Låt oss aldrig nämna det igen. Den var vidrig. I nyktert tillstånd. " Log han skämtsamt och lyssnade sedan, blev genast nyfiken när han hade tecknat och sken upp lite när han nämnde att han tagit med blocket.
Det fick honom att känna sig väldigt väl ihågkommen. Som om han verkligen brytt sig och lyssnat och sen villigt tagit med en del av det hit. För idag.
" Kan jag titta?" Frågade han försiktigt men nyfiket och höll ut handen för att kunna ta emot blocket om han nu skulle ge honom det så han kunde titta.

Zacharias skrattade till, glad över att de kunde skämta och ha roligt med varandra utan att spriten var inblandad. Eller ja, nu hade visserligen spriten varit föremål för skämtet, men ändå.
"Uppfattat. Men vidrigheten avtog i takt med nykterheten", sade han med ett roat flin, lyssnade sedan och kunde inte låta bli att le då han frågade om att titta. Det gjorde honom visserligen väldigt glad att han var intresserad nog för att vilja titta, men också lite nervös över vad han faktiskt skulle tycka. Han drog upp blocket ifrån väskan och räckte över det till honom med ett nästan blygt leende.
"Det är mest bara kladdar, men det är bara att bläddra igenom", sade han, fastän kladdar kanske var att underdriva det lite. Han var väldigt duktig på det han gjorde efter många års träning, men teckningen var nästan det enda som han var blyg med. Där fanns lite allt möjligt avtecknat - personer, djur, landskap, lite diverse. Det var också först efter att han lämnat över det som han också insåg att det var det block han ritat i dagen innan, alltså det block han ritat av Benjamin i. Han hade gjort ett starkt intryck på Zach, och när han dagen efter att ha mött honom satt sig för att rita hade det blivit att han ritat av honom ur minnet. Vilket kanske skulle bli lite pinsamt om han upptäckte - vilket han antagligen skulle göra med tanke på att han inte hade så många teckningar där - men det var inte heller något han kunde göra åt nu.

Benjamin märkte hans blyga leende, ett leende han inte sett speciellt ofta på denna kille men han gillade det. Det var sött.
Han nickade sakta när han sa att det bara var kladd.
"Jag tvivlar på det." Sa han ärligt innan han öppnade blocket och såg de olika motiven.
Väldigt fort insåg han att Zacharias var väldigt duktig med en penna och att detta antagligen var ganska personligt för honom precis som Benjamins texter var.
Och han behövde hantera detta på bästa möjliga sätt.
" Det är väldigt fint." Sa han ärligt och kom sedan längre bak i blocket och fann sig själv avmålad.
Det var en nästan häpnadsväckande likhet mellan teckningen och hans egen spegelbild.
Han blev nervös över att Zach hade målat honom men också positivt påverkad. Otroligt positivt. Men hur skulle han hantera denna typ av komplimang om man nu kunde se det som sådan.
Han log lite bredare och såg på honom.
"Så vad är det som inspirerar dig till att måla dessa motiv? " Sa han nyfiket, för att på ett bra sätt komma åt varför han hade målat av honom men samtidigt absolut inte göra honom upprörd över det.

Zacharias var tydligt lite nervös över att visa det, för det var som att öppna upp en del av sig själv - teckningen var på det viset han fick ur sig sina känslor och tankar, och det gjorde teckningarna också ganska personliga. Vilket gjorde att han också var lite lätt generad, för det kändes nästan som att lämna ut sig själv lite samtidigt som han insåg att han måste ha sett teckningen av sig själv. Och han visste inte riktigt hur han skulle förklara den - Benjamin hade upptagit större delen av hans tankar sen dess att de skiljts åt på fredagen, och han visste precis varför. Men han var inte lika säker på att de tankarna var besvarade ifrån Benjamins håll, och han ville inte skämma ut sig helt och hållet riktigt med att avslöja det. Hans beröm fick honom att skina upp lite och le, ett leende som fick också ögonen att lysa upp lite då han blev uppriktigt glad av berömmet just ifrån honom.
"Tack", sade han, lyssnade på honom igen och log ännu en gång.
"Det är lite olika. Oftast är det vad jag har tankarna på för tillfället", sade han uppriktigt.

Benjamin lyssnade på honom, intresserat men också med vänliga ögon och ett vänligt leende. Han var inte den som hade rätt att döma och inte heller var han intresserad av att döma Zacharias.
Att få se teckningarna var underbart. För på nått sätt fick det honom att för bara en stund kunna se igenom hans ögon och han välkomnade den sensationen.
Han nickade sakta över hans ord. Det han har tankarna på, så han hade tänkt på honom? Han la försiktigt ihop blocket och gav det över till honom.
" Jag har tänkt på dig med." Sa han tyst, lite generad men såg in i hans ögon och log stort medan han gav över blocket.
"Tack för att du visade teckningarna. " Sa han och var uppriktigt glad över det och hoppades att det syntes.

Zaharias måste säga att han ändå var glad över att ha visat teckningarna för honom - Benjamin var en person han ville dela med sig av såna saker till. Han ville att de skulle lära känna varandra mer. Han log ännu bredare då han fick höra att han också blivit tänkt på - vad betydde det? Hur mycket, på vilket sätt? Han ville fråga en massa mer om det, men visste inte ifall det skulle vara så välkommet.
"Jag är glad att höra det. Bra eller dåligt?", frågade han med höjda ögonbryn, det var en relativt neutral fråga att börja med. Han log och tog emot blocket, lade återigen ner det i väskan.
"Jag är glad att du gillade dem", sade han, han var en av de få han visat dem för ordentligt.

Benjamin skrattade lågt av hans ord, att han verkade bli så nyfiken eller kanske uppspelt för bara en mening men han gillade det. Han hade aldrig riktigt kunna få någon att reagera på det sättet angående någonting.
" Gissa." Flinade han lite lekfullt och drack lite av sin milkshake och nickade sedan.
" Du har en otrolig talang. Jag hoppas att du vet om det." Sa han allvarligt men ärligt och såg på honom.
Verkligen såg på honom och han blev snyggare, vackrare för varje gång kände det som. Som om han aldrig skulle bli trött på att titta på honom men kom sedan på sig själv med tankarna och att han stirrade och vände snabbt ned sin blick mot sin kaka och tog ett bett av den. Den var fantastiskt god. Han log svagt och drog handen lite frustrerat genom håret. Han ville inte ha dessa negativa tankar eller demoner med sig för tillfället. Han ville bara njuta av tiden men precis som alltid hemsökte de nästan honom.
Han vände upp blicken och gav honom ett svagt leende.

Zacharias skrattade till lite lätt, så otroligt lättad att de kunde prata så lätt med varandra. Eller ja - så lätt det nu gick när han väl hade börjat få de här känslorna för honom. Det gjorde att hans hjärta kunde skutta hej vilt bara av några ord ifrån honom.
"Då hoppas jag på bra, det är iallafall bara bra jag haft på snyggingen jag ritade av", sade han, nu var det där lite charmiga tonfallet och leendet tillbaks igen. Han tog en bit utav kakan som Benjamin hade tagit dit, förvånad över dess fantastiska smak.
"Den här var verkligen god", sade han, hit skulle definitivt bli ett ställe han ville gå till fler gånger. Han kunde nu inte låta bli att nästan rodna lite då han hörde hans beröm, som betydde otroligt mycket för honom. Att just han av alla tyckte han hade talang? Det kändes nästan i klass med att han skulle ha vunnit jättepriser för dem, och ändå kunde inte det jämföras med hur hans hjärta rusade av det.
"Tack", sade han med ett stort leende.

Benjamin skrattade mjukt av det första och rodnade sedan till av det andra. Snyggingen han ritat av? Var han en snygging? Han visste att Zach hade kallat honom det förut men att höra det igen var fantastiskt. Han hade aldrig trott att någon skulle säga dem orden till honom och få honom att verkligen tro dem men också få honom att känna sig så uppmärksammad.
" Det har absolut bara varit bra tankar." Sa han lite tystare, lite blygare och han gav honom ett sött leende.
"Ja jag vet, jag blev själv chockad. " Sa han ärligt. Den hade verkligen varit jättegod.
Han såg på honom och det märktes att han tog berömmet på ett riktigt bra sätt och det gjorde honom ofantligt lycklig.
" Så hur känner du inför skolan imorgon?" Sa han nyfiket och såg på honom. Han var nervös över starten men hade märkt att prata om saker med Zach alltid fick honom att se på det på ett annat sätt och han hoppades att även detta skulle bli lättare att hantera efter att ha pratat med honom om det.